Vi tycker om MFF: Hamrén är en pajas
Himmelrikets panel tar nya tag och tar sikte på Hamrén, Elfsborgsmatchen och våra internationella matcher. I veckans panel Micke Frohm och Jon Nordström.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Micke Frohm
Journalist sedan 25 år tillbaka. En hel del av dem på Arbetet, en del som frilans och sedan 1998 redaktionschef på Allas i Malmö.Har följt MFF i princip sedan Bosse Larssons första år - om inte på plats så åtminstone med ett öra på sportradions sändningar.
Jon Nordström
Barnsbens-MFF:are sedan första lagvykortet hamnade i min ägo på Håkanssons Livs vid Triangelen 1976. Några knattelagsmatcher i klubben på meritlistan innan tränarna insåg sitt misstag. Baltförflyttad till Stockholm 1980. Sedan dess maniskt supporterskap på distans som är för sent att bota.
Landskamp i onsdags och Mathias Ranegie fick återigen följa matchen via TVn, vilket fick till följd att han lackade ur. Är Ranegie tillräckligt bra för landslaget eller tycker du att han borde vara tyst och inse att det är Erik Hamrén som tar ut laget.
Micke: Erik Hamrén är en pajas! Med sin tyngd och säkra huvdspel skulle Ranegie ge Sverige – och framförallt Zlatan – en möjlighet att ändra sitt spel och få Zlatan i bra lägen utan att ha måste slita ihjäl sig. Toivonen, Elmander, Rosenberg i alla ära, men ingen, ingen av dem kan avlasta och hjälpa Zlatan lika mycket som Ranegie skulle göra.
Med det vill jag ha sagt att Ranegie gör helt rätt som kritiserar taktikdyslektikern Hamrén.
Jon: Mathias Ranégie är absolut god nog åt landslaget. Kanske inte med ens i en startelva men väl som mycket intressant sparkapital på bänken. Att han inte skulle passa in i Hamrens "spelsystem" är ju en ren efterhandskonstruktion av mannen med femtusen fula kostymer. Ranégie öste in mål som ensam djupledslöpande forward i Häcken och har mer och mer börjat anpassa sig till ett tvåmannaanfall i MFF per formstarkhet. Bättre huvudspealre har inte Sverige sett sedan Martin Dahlin/Kenneth Andersson. Inte ens Zlatan matchar honom där.
Att få stå tillbaka för den kortvulne formdipparen, tilllika utsiktslöse Hysén är argument nog för håna Hamren och med stil bränna ett redan gistet skepp.
Förlusten mot Elfsborg var tung att ta med sig. Finns det något positivt att ta från den matchen, eller får vi rikta in oss på att slåss om silvret nu? Vad krävs för att vi ska kunna slåss om guldet?
Micke: Nä där finns inget positivt att ta med sig! För att slåss om guldet krävs det nu att vi vinner alla kvarvarande hemmamatcher (18 poäng) samt plockar minst nio poäng på bortamatcherna, sammanlagt 62 poäng.
Det borde räcka för att i alla fall bli tvåa.
Jon: Elfsborgs-matchen får väl tjäna som ett Häcken del II; det behövdes helt enkelt en rejäl lusing för att få bitarna på plats. Exakt vad det innebär är svårt att sia om men en sak är nu helt säker: Simon Thern ska inte spela på en kant. Är Matias Concha i någorlunda form så kan jag bara se en lösning för att vi åter ska få ordentligt flyt i spelet och det är att Miiko Albornoz går upp på vänster mittfält. Med den balansen etablerad kan vi mycket väl slåss om guldet.
Det är nog viktigare faktiskt än att Ivo kan spela varje match.
Efter mötet med WBA i somras blev det nu Lazio i Rom. Vad tror du de här matcherna betyder för laget? WBA stod bevisligen inte för någon stor insats, och mitt i säsongen är det kanske svårt för MFF också att finna moral att kämpa hela vägen. Eller är det helt enkelt bara väldigt bra att möta lag på den här nivån?
Micke: Det är alltid bra att möta internationellt motstånd. Det insåg redan Eric Person och startade därför upp tips-cupen/intertoto-cupen. Tycker faktiskt synd att den insomnat. Var alltid kul att kolla in när MFF möte lag som Liberec, Bratislava, och andra mindre namnkunniga klubbar. Det härdade och gav oss den rutin man såväl behöver internationellt.
Jon: De här matchern mot internationellt motstånd är guld värda. Här har man verkligen börjat titta på vår egen historia ur en bra vinkel. Det ständiga matchandet mot internationellt motstånd, skulle jag våga säga, var det som lyfte vår förening från en en god allsvensk klubb till den allra bästa. Spelarna behöver också behålla matchtempot under de här längre uppehållen och här slår man två flugor i en smäll.
Bättre möta en omotiverad Premier League eller Serie A-spelare som tvingar en till nya lösningar än att förutsägbart matcha mot allsvenska spelare som man redan mött otaliga gånger i karriären.
