Vi tycker om MFF: Han bör bli kapten

Himmelrikets panel är tillbaka för att avrunda veckan och i dag diskuterar de kaptensrollen, träningsläger och Wiltons framtid. I veckans panel hittar vi Henrik Sjöström, Åsa Flykt och comebackande storstjärnan Jon Nordström.

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:

Henrik Sjöström
Henrik har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.

Jon Nordström
Barnsbens-MFF:are sedan första lagvykortet hamnade i min ägo på Håkanssons Livs vid Triangelen 1976. Några knattelagsmatcher i klubben på meritlistan innan tränarna insåg sitt misstag. Baltförflyttad till Stockholm 1980. Sedan dess maniskt supporterskap på distans som är för sent att bota.

Åsa Flykt
Del av en familj full av MFF-supportrar och därmed himmelsblå sen födseln, första matchen lär ha varit 1978. Skrivit en del på MFF Supports hemsida och Himmelriket under signaturen Iffifftös. Husgud är och förblir för alltid Jonas Thern.

Så blir det då alltså USA för MFF:s träningsläger. Vad är dina känslor om det? Blir det ett floppläger likt det Rolle Nilsson hade på andra sidan Atlanten eller blir det startskottet på ett magiskt år?

Henrik: Jag tror inte att det spelar någon roll om man lägger lägret i Malaga, Miami eller Tomelilla. Gruppdynamik grundas i viktigare parametrar än så. Däremot tror jag att kvalitén på upplägget med faktorer som service, upplevelse, fotbollsfaciliteter och framförallt ledarskap avgör utfallet på träningslägret! Hoppa på många och tuffa matcher, det är framförallt det som skapar ett matchförberett lag i slutändan.

Jon: Ska man döma av Per Ågrens svar i en intervju rör det sig som ett fantastiskt ställe med otroliga faciliteter och där amerikanska toppklubbar står i kö för att möta oss. Verkar bli något helt annat än senaste USA-lägret där vi mötte några pajaslag. Rent spontant känns det bra. Å andra sidan är träningsläger kanske det mest svårbedömda som finns i sportvärlden. Vem minns inte när backhoppningslegenden Sven "Selånger" Eriksson vann Sundsvalls-DM 1928 efter att skid- och vallalös försäsongat i Genarp?

Vem vet, när vi summerar 2012 års säsong kanske det hade varit bäst att åka och träna på torra grusplaner i Mogadishu under ständigt hot att bli kidnappade av Al Shabaab? Nästan så att lägret i USA känns lite för perfekt på förhand. För en tvångsmässig skeptiker låter det nästan lite för gosigt, framförallt för de yngre och slentriancurlade spelarna...

Åsa: Det borde egentligen, tycker jag, inte spela någon större roll vilken ort man har träningslägret på. Det viktiga är väl att det finns bra träningsmöjligheter, att allt praktiskt runtomkring som boende etc fungerar bra, samt att man får spela träningsmatcher mot bra motstånd. Sen hänger det på spelare och ledare att få ut så mycket som möjligt av lägret oavsett om det äger rum i USA, Spanien eller någon helt annanstans. Det enda som egentligen talar emot USA är kanske just om det börjar spekuleras en massa kring att det kan vara ett dåligt omen att vi floppade senast och att det till sist blir en ”sanning”, typ ”vi gör alltid dåligt ifrån oss på konstgräs” och ”vi har alltid svårt för lag X borta” . Men det känns väl något långsökt.

Många turer fram och tillbaka, men just nu ser det ut som att Wilton stannar i MFF även under 2012. Blir han en viktig kugge för oss kommande säsong, eller borde vi göra vårt bästa för att få in något nytt på mittfältet?

Henrik: Här får jag dåliga vibbar, en stark personlighet som "hotar" att lämna påverkar stämningen. "Inga kommentarer" skapar ovisshet och minskad tillit, alltmedan tillit är en nyckel till framgång. Se bara hur Rollegate påverkade gruppdynamiken under våren! Nä jag vill ha besked från Wilton i god tid innan säsongen börjar om han ska vara kvar. Kvalitén på hans spel betvivlar jag inte, men hans inställning får inte smitta av sig på ett negativt sätt!

Jon: Enligt de senaste rönen så stannar vår ambivalente brassekanonjär i MFF och det är bara att hoppas att han vill och kan leverera mer av det han visade 2010 och mindre av det menlösa mimandet av de tristare passagerna i Gamla Testamentet han åstadkom 2011. Han blir tvivelsutan en viktig kugge för oss bara Rikard Norling får tid och möjlighet att preparera honom ordentligt vad gäller det mentala och taktiska. Rent fysiskt verkar han hålla ett bra tag till.

Åsa: En Wilton i toppslag är en enormt viktig kugge, med honom och en frisk Ivo har vi ett innermittfält som heter duga. Frågan är dock om han kommer att vara i toppslag om han redan mentalt är en bra bit på väg från MFF. Allt som orsakar för mycket spekulationer och skriverier om annat än det som händer på plan skapar oro och riskerar att tära stämningen och laget. Om Wilton bestämmer sig för att stanna får man väl trots allt utgå från att han kommer att ge 100% för oss den tiden han är kvar och då kan han bli väldigt viktig. Men en god framförhållning och planering för en ersättare är nog ändå på sin plats.

Daniel Anderssons spelande framtid är högst osäker och det innebär att Rikard Norling behöver fundera över vem som skall vara kapten nästa år. Vem bör få bindeln? En veteran som Ulrich eller är det dags för någon av ynglingarna typ Pontus eller Ivo att växa som kapten? Egen favorit? Någon utifrån som kan värvas och bli vår näste kapten kanske? Är det överhuvudtaget viktigt vem som är kapten eller kan vi ge det till den som kommer först till omklädningsrummet för att hålla Folkesson sällskap?

Henrik: Ett enkelt svar vore Ulrich med tanke på hans erfarenhet. Att värva en kapten tror jag inte på, vårt lag har redan karaktärer nog. Ivo röstar jag bort pga skadebenägenheten (mindre kontinuitet). Jag föreslår Jiloan Hamad, denne fantastiska person med sådan mognad och målmedvetenhet. Jag skulle kunna skriva positiva saker om Jiloans karaktär i fyra dagar och ger honom gärna kaptensbindeln. Där bakom kan Ponne stå och frusta och bära bindeln när Jille redan avgjort matchen och skriver autografer.

Jon: Som jag ser har vi inte haft en optimal kapten sedan Prahls dagar även om Daniel Andersson verkligen klev fram ur sin egen läpphängda skugga förra året och visade vägen med inspirerande minspel och okuvlig dådkraft. I år har han tyvärr varit mer av den "gamle" Daniel med tvunget kroppspråk och spänd ögonbrynstrakt. Så vem ska då fånga hans fallande bindel?

Det finns väl egentligen bara fyra möjliga kaptener i laget; Ulrich Vinzents, Jiloan Hamad, Pontus Jansson och Johan Dahlin. Den sistnämnde befinner sig kanske lite väl långt från händelsernas centrum och Pontus Jansson har fortfarande lite för mycket "blanda och ge" i sin repertoar för att vara aktuell redan i år. Karismamässigt är han som gjuten för rollen men han behöver bli stabilare i mittbackspelet för att komma på tal som förstekapten. Kanske något inskolningsår som vice?

Jag gillar Jiloan Hamad skarpt vad gäller hans mognad som person och klokskap som spelare men han är också på tok för ojämn och osynlig i många matcher och hur länge stannar han? Nej, det rimliga svaret blir trots allt Ulrich: vår, för sin ålder, drastiskt tatuerade isbadeur med 9 liv och en karaktär som få. Det skulle också vara en fin hyllning till hans, för moderna fotbollsmått mätt, evighetslånga och stabila karriär i MFF sedan 2006. En Pölsemansvagn att luta sig emot när det blåser kargt helt enkelt.

Åsa: Det handlar nog mycket om vem som har en förmåga att pusha, driva på och påverka sina lagkamrater på ett positivt sätt, kanske är det inte alltid den person som verkar given för oss utifrån? Jag inbillar mig att man som lagkapten måste ha byggt upp ett förtroende bland sina lagkamrater, jag tror därför inte på att värva någon som går direkt in som kapten, oavsett hur stark karaktär den spelaren är. Om han fortsätter utvecklas på samma sätt som i år så känns Pontus Jansson som en självklar kapten i framtiden med sin enorma vilja och kämpaglöd. Jag tror dock inte att han är där riktigt ännu. Min ene favorit, veteranen Ulrich Vinzents, är helt klart ett mycket bra alternativ. Även om han inte är den som alltid syns och hörs mest så kan han visa vägen genom sin karaktär och rutin. Jag tror att han har förmågan att driva på sina medspelare och att han har vunnit en hel del respekt bland sina medspelare under sina år hos oss. Men jag skulle också gärna se kaptensbindeln på min andre favorit, Jiloan Hamad. Ända sedan jag såg och framför allt hörde honom på en träning under hans första tid i klubben har jag imponerats av hans mentalitet. Han kändes, hur klyschigt det än låter, enormt klok och mogen för sin ålder och ju fler intervjuer man ser och läser med honom desto mer förstärks den bilden.