Vi tycker om MFF: Klasskillnad = Mattias Ranegie i matchen mot AIK

Veckans panelen funderar kring Durmaz, lekstugan mot AIK och jämnheten i serien. I veckans panel hittar vi David Ulfstrand, Fredrik Lindholm och Micke Möller.

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:

David Ulfstrand
Exil-MFFare boendes i Stockholm och som följt Himmelsblått sen mitten av 70-talet. Är en fotbollsallätare som gärna ser andra lag och ligor även om det riktiga fotbollshjärtat bara börjar dunka på allvar när MFF spelar.

Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.

Fredrik Lindholm
Inhoppande panelhöna.

Malmö lekte med AIK och vann med betryggande 4-0 i omstarten efter EM. Glädjeämnena var många, men vad tyckte du var det bästa med matchen?

David:
- Att Norling spelade bästa laget från start och inte konstrade till startelvan.
- Att Mattias Ranegie flyttade AIK:are lika enkelt som brottaren Karelin flyttade motståndare och sen gjorde i princip vad han ville när han hade bollen. Ordet “klasskillnad” i Svenska Akademins ordlista är nu definierad och exemplifierad som “Mattias Ranegie i matchen mot Aijk”.
- Att Albornoz och Jille var så löjligt överlägsna och skojade så friskt med Mutumba och Nisse J på deras sida att Norling borde bytt de bägge i halvlek med argumentet att förnedringstv hör hemma i “såpakanaler” som TV4 och inte på Malmö Stadion (jaja, jag vet att det heter Swedbank Stadion...).
- Att Pekalski och Figureido bekräftade det hela Sverige länge har vetat. Tillsammans, hela och vältränade, så är de Sveriges överlägset bästa innermittfält. .

Micke: Det bästa var att det var kollektivet Malmö som vann matchen. Och att kollektivet Malmö visade vad de kan när alla har samma mål för ögonen. Den övertygelse och den pondus som Malmö FF visade i första halvlek hoppas jag att få se mer av under resten av säsongen. Då kommer vi att käka upp vem som helst.

Fredrik: Glädjeämnena var självklart många men kanske att det största var att man bröt förbannelsen med att alltid göra svaga insatser efter uppehåll. För en gångs skull gick MFF ut och spelade en energifull fotboll där alla var på tårna från första minuten. Rent spelmässigt var det nog Albornoz och Hamads samarbete på högerkanten som gladde mest. Vi har i dagsläget ett väldigt bra lag tycker jag och den uppställningen vi hade mot AIK kan bli en av de där, som när man tittar tillbaka om några år tänker tanken: fan vilket bra lag vi hade.

Jimmy Durmaz gjorde, utan att egentligen göra en av sina bättre matcher, två mål och det säger väl kanske en del om hans kvalitet. Allt talar för att han snart lämnar (och kanske har gjort det när detta publiceras). Hur löser vi det? Finns det interna lösningar eller behöver vi plocka in någon utifrån?

David: När Durmaz lämnar måste man minnas hans historia för att också kunna staka ut framtiden. Han kom som en talangfull men relativt oprövad division 1 spelare. Yvig, oskolad och om jag inte minns fel så var han inte alls med i något pojk eller juniorlandslag. Det har tagit MFF 4 år att “skapa” Durmaz till den han är idag.

Utveckling tar tid och måste få ta tid. Jag hoppas att MFF har någon i sina ungdomsled som de tror lika mycket på som man valde att tro på Durmaz. Kroon, Lewicki eller någon annan. Kanske värva en spelare för att vi faktiskt redan innan en Durmazflytt fattas spelare på yttermittfältet men framförallt ge chansen åt den/de unga i egna leden är min förhoppning.

Micke: Självfallet kommer vi alla att sakna Durmaz när han packar trunken för vidare äventyr i Turkiet. Och att ersätta honom blir givetvis svårt. Jag är dock övertygad om att vi har spelare i de egna leden som kan ta över på lite längre sikt, men om vi vill ha samma slagkraft på kanten under återstoden av säsongen tror jag det är nödvändigt att värva en mer etablerad spelare.

Fredrik: Vi har en fullt möjlig intern lösning i Simon Thern vilket innebär att det inte är någon panik. Norling kan utan problem flytta över Jiloan Hamad på vänsterkanten där jag tror han egentligen är ännu bättre, samt sätta in Simon Thern på högerkanten. Då har vi fortfarande ett slagkraftigt lag men vi tappar ändå lite spets.

Jag är övertygad om att Ågren kommer att köpa in en ersättare men det kanske inte blir omgående för att man kommer inte ta vem som helst. Tobias Sana och Nicklas Bärkroth är två spelare jag hade tagit in om möjlighet fanns och de lär inte kosta mycket då Sana sitter på utgående kontrakt och Bärkroth är oönskad i IFK Göteborg. Det är lika bra att fylla på med spelare så att de hinner acklimatisera sig för Hamad stannar inte längre än till vintern tror jag.

Serieledande Elfsborg åkte på storstryk eftersom konstgräset i Åtvidaberg var för varmt. Häcken förlorade mot Sundsvall, utan någon egentlig ursäkt. I vår match lyckades visserligen inte småklubben hävda sig utan MFF vann ju enkelt mot AIK, men likväl är fortfarande oerhört svårt att sia hur enskilda matcher i serien ska sluta. Är det bra eller dåligt för svensk fotboll att det inte verkar gå att få fram en tydlig dominerande kraft? Vill vi ha det som i Spanien där två lag slåss om guldet och resten om att undvika nedflyttning, eller är det bra som det är här där Häcken kan krossa oss i en omgång för att lite senare förlora mot Sundsvall.

David: Allsvenskan är en lingonserie. En lingonserie som jag älskar att följa. Jag tycker att charmen med allsvenskan är att det är så ohyggligt jämnt. Alla kan verkligen slå alla. Snacket om att det är så förbaskat viktigt för Sverige att få ett lag som kontinuerligt spelar CL ger jag inte mycket för. Jag hoppas verkligen inte att det uppstår ett svenskt FCK som vinner ligan i 9 fall av 10 (om det nu inte är MFF...).

Det SvFF m.fl måste förstå är att möjligheten till att locka folk och generera intresse från media och andra är den alltid ovissa utgången av såväl individuella matcher som serien i sin helhet

Micke: På ett sätt gillar jag ovissheten i Allsvenskan. Inget lag kan ta något för givet och jag inbillar mig att det bidrar till intresset kring den inhemska fotbollen. Å andra sidan kan man tolka det som ett svaghetstecken att vi inte, likt de flesta andra ligor, har två eller tre lag som är tillräckligt slagkraftiga för att alltid vara med och slåss i toppen. De förväntade favoriterna åker lite berg och dalbana och kan inte axla favoritskapet. Det är förmodligen också en förklaring till varför det alltid går åt pipan när vi skall ut och leka i de europeiska cuperna.

Jag har länge väntat på att något eller några lag skall ta det där steget och verkligen bli ett självklart topplag i Sverige, men jag tror inte det kommer att ske på ett bra tag ännu.

Fredrik: Självklart vill man som supporter till MFF att vi ska bli det där dominerande laget som spelar i de europeiska cuperna regelbundet. Samtidigt kanske det inte är så bra för Allsvenskan och intresset kring serien. Jag tror att det bästa för Allsvenskan är att försöka höja kvalitén på hela serien och att det finns åtminstone 4-5 lag som har möjlighet att vinna serien varje år.

Det som måste till är såklart att lagen behöver få högre intäkter och då måste Svenska Spels monopol avskaffas och rättigheterna till Allsvenskan måste säljas enskilt, lagen måste få större del av kakan än de får i dagsläget och fördelningstalen måste korrigeras. I dagsläget känns detta tyvärr avlägset men förhoppningsvis kan klubbarna, om man går ihop och samarbetar, möjligtvis påskynda utvecklingen.