Vi tycker om MFF: Vad får man skrika från läktarplats?

Fredag igen och Himmelrikets panel är tillbaka. Denna gång hittar vi Per Kindgren, Thomas Lundqvist och Nils Byrfors som diskuterar Rantie, ramsor och så lite om "Bosse Hanssongate".

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:

Thomas Lundkvist
Tyckare som har en tendens att få reaktioner. Har på grund av sitt utseende täckt delar av kroppen med tatueringar och sysslar till vardags med att sprida sin "konst" till andra.

Nils Byrfors
Passionerad MFF-supporter som följt laget sedan 80-talet och som älskar att hänga vid staketet. Tidigare redaktör på Sverige">Sveriges bästa fansite, Himmelriket. Numera producent för MFF:s WebbTV-program, Magasin 1910.

Per Kindgren
Supporterprofil som bidrar till stämningen på Stadion genom att vara pådrivare på tribunerna. Har följt MFF sedan mitten av 80-talet. Frontfigur i kompisgrupperingen Larssonligan. Favoritspelare i MFF genom tiderna: Lasse Larsson. Numera också youtubekändis efter glädjefnattet vid segermålet mot Rangers.

Tokelo Rantie har fått en smakstart i MFF och redan blivit en gunstling. Per Ågren jobbar redan på att få över Rantie på en permanent övergång och många håller tummarna. Hur bra tycker du att han är? Är han en spelare som kan leda oss till guld, eller är hans stil så egen att han blir svår att infoga i ett lag? Vad är dina känslor när han nu varit i laget några månader?

Thomas:

Rantie är en högkaratig striker utan tvekan. Givetvis är det en spelare vi ska knyta till oss så fort som möjligt om priset är det rätta.

Jag är ingen vän av uttrycket "Leda oss till guld" om en enskild spelare så länge det inte gäller Daniel Andersson. Med det sagt tycker jag ändå att han visat kvaliteter som kommer att vara mycket värda för oss. Problemet ligger i att hitta rätt partner till honom. MR13 var väl den ultimata men det är han ju för alla anfallare egentligen. Utom Hamrén förstås. Fel typ. Eller inte nu längre. Jaja..whatever.

Rantie ska stanna och ösa in mål för oss i höst och ett par år framåt. Efter det kan Ajax komma skramlande med 80 millar. Nu kan dom hotta sig i nällorna.

Avslutningsvis en hälsning till personen själv.

Hi Tokelo, we love you. Please write your name on the paper that Mr Ågren viftar in front of you. Dont write on the dutch paper. Holland sucks. The weed is not for us anymore and the women are all ugly and talk like they have a pugga in their throat.

Nils:
Tokelo är en fullträff. Jag hade inte i min vildaste fantasi vågat förvänta mig att han skulle vara så bra och effektiv som han är. Vidare tycker jag att han visar prov på fin spelförståelse, att han känns lojal och ödmjuk vid sidan av plan och jag tror inte alls han är svår att infoga i ett spelsystem, tvärtom känns han som en klok lagspelare. Däremot har man vissa korta stunder känt att det bara är Tokelo som bidrar offensivt, men det har mer berott på hans omgivning än något annat.

Per:

Han är en attraktion i sig, där han ränner runt ute på planen som en speedkula.

Man nästan räknar med att han ska göra mål varenda match. Så fort han får bollen på motståndarnas planhalva så kan man känna lukten av målchans.

Jag hoppas innerligt och det skulle inte förvåna mig om han avgör guldstriden och skjuter oss till vårt tjugonde allsvenska mästartecken med några avgörande mål nu i de sista matcherna.

Säger som texten i hans nya Gimme hope Joanna-sång:

ge mig mål Tokelo

ge mig - mål Tokelo

ge mig mål Tokelo

för jag vet du kan

Såhär i landslagstider kommer vi snart få höra hurtiga ramsor som "Heja Sverige friskt humör" osv. I Malmö, precis som många klubbar runt om i världen, har vi ju en liten repertoar än vad landslagsfotbollen kan erbjuda. Vilken var din första favoritramsa i MFF och vilken är din nuvarande? Motivera dina val.

Thomas:

När jag började följa med på matcherna på Bosse Larssons tid kan jag inte minnas några speciella ramsor. Det fanns säkert men inte som idag.

I nutid har jag fastnat för Agons ramsa "Tunn som en rögad ål" och den kvarstår som solklar etta fortfarande. Fyndig och helrätt till en favoritspelare.

Nils:
Åh MFF, vi älskar Malmö FF... Den ramsan har alltid varit och är fortfarande min favorit. Vet inte riktigt varför, men kanske att den är melodiös och att innehållet är pur kärlek till laget. Inte så mycket skryt, eller vi mot dom-retorik. Bara kärlek till laget.

En annan ramsa som har växt fram mer på senare år är, hoppa om ni älskar Malmö, för mig är den signifikativ för ett särskilt tryck och stämning som är unikt för vår nuvarande stadion ur ett nationellt perspektiv.

Per:

Den MFF-sång som jag har mitt första starka minne av och ligger mig varmt om hjärtat är så klart MFF i blått och vitt.

När man tidigt 80-tal gick med pappa hand i hand och närmade sig stadion hörde man hur den dånade ut mot Pildamsparken. Därefter vråla Einar upp laguppställningen:

"Malmö FF ställer upp med, nummer ett, Jan Möller" och så vidare...

Hur vackert som helst.

Första själva klacksången man minns var Heja Heja heja Malmö - heja heja heja blått (heja blått) vi håller på dom himmelsblå - heja heja heja blått.

Dagens favoritramsa då... Alltså den läktarsång som vi får bäst tryck i är nog Vi följer vårt blåa lag. Med den kan vi få till en djävulsk ljudnivå, när alla sjunger med och klappar taktfast i rätt tempo men den vackraste är ändå Ingen himmel är så blå som min. Magiskt vackra ord rätt igenom och när den spelades kort efter slutsignalen efter Rangers himma bröt jag i hopa fullständigt och böla som aldrig förr. Det var så underbart och jag var så glad så glad så att allt bara släppte.

Bosse Hanssons uttalande om "svarting" har gett ett enormt eftertryck i mediasverige. I princip alla har skrivit om det och eftersom svenska landslaget har tagit efter allt Himmelriket har gjort (Ukraina, Färöarna osv osv) är vi för en gångs skull sist på tåget och hakar på i frågan.
Även om rasismen har minskat enormt på läktarplats de senaste åren är det långt i från ett rumsrent språk som kan hagla ner mot spelare, ledare och domare. Var drar man gränsen för vad som är okej?
Går den direkt vid alla former av negativa tillrop - vilket i praktiken innebär att endast hejaramsor och liknande borde få höra hemma.
Får man säga "hata", men sen inte mer? Är det okej att håna en motspelare? Domaren?
Helsingborg sjöng under stora delar av derbyt i Malmö om att Simon Thern skulle dö, och även från MFF-klacken har det hörts likande ramsor, bland annat om Lolo Chanko. Kan det anses acceptabelt i stridens heta att skrika ut ord liknande dessa?
Var går gränsen? Komplex fråga... Delge oss dina tankar.

Thomas:

Hegerfors körde en "neger", Hansson körde en "svarting". Nästa blir Ulfbåge med "Blatte" följt av Zachrisson med "Danskjävel".

Jag är mest förvånad över att folk blir förvånade faktiskt. Tyvärr är många av de gamla kommentatorerna självupptagna skitstövlar som nu blivit gaggiga och tror att de kan bära sig åt hur som helst. Utom Marcus Birro som vid hög ålder kommer att fortsätta vara en förvirrad fubbick.

Personligen tror jag läktarramsorna och nivån följer samhället i övrigt. Rasismens fula tryne har ju en tendens att sticka upp då och då. Förutom när det gäller Bjuvmongona som helt enkelt inte förstår bättre. Vi vet ju alla att deras paddlar inte direkt når vattnet.

Lolo Chankoramsan var också hemsk. Klart han inte ska dö. Usch. Däremot ska han drabbas av svårartat pungbråck. Det hade varit en bättre ramsa.

Nils:
Svåra frågor. Jag har full förståelse för att man som åskådare blir upprörd och häver ur sig saker. Det är en naturlig del av att passionerat följa och stötta sitt lag. Sen tycker jag att allt som inte har med fotbollen att göra känns helt irrelevant, hur någon ser ut, vilken bakgrund han har, vilken klubb han spelat i etc. Men att bli förbannad och ge uttryck för detta när en domare tar felaktiga beslut, en motspelare maskar eller spelar fult. Jag kan fatta det och jag kan acceptera att ordvalen inte är dom bästa. Men man måste försöka hålla sig till det som sker på plan.

Vad gäller genomtänkta ramsor har jag svårt för hån, och jag tycker humorn alltid måste finnas där på något sätt. Det är okej att driva med motståndet lite. Det tycker jag. Där någonstans ligger min nivå.

Per:

Angående Hanssons uttalande om svarting så var det kanske inte det smartaste ordvalet men jag tycker att det blivit alldeles för uppförstorat.

Var det förresten nån som ens hörde honom säga det i radion?

Nä, allt har vevats upp till det maximala och alla, verkligen alla, från städerskan på Råsunda till Herr Statsminister

ska uttala sig och fördöma. Orka liksom...

Unga nysvenskar i Malmö kallar varandra glatt för "blattar". Svenskar blir kallade "svennar", jag har invandrande vänner som kallar varandra svartskallar till vardags och Pippis pappa kalla sig själv för negerkung.

Trots det kommer solen gå upp även i morgon.

Nästa delfrågor anser jag onödiga att ställa. Givetvis ska man få vråla "hata" och överösa spelare med glåpord. Det är en del av hela grejen.

Tryck ner och förnedra dina motståndare, stötta och lyft fram dina egna kämpar.

Nu är det ju faktiskt så att när MFF-publiken tar ton så är 99% av sångerna i positiv anda men det skall även finnas utrymme för missnöjesyttringar och onda ord i rätt situation mot motståndare som förtjänar det. Gör man det dessutom med finess och träffsäkerhet så är det ett vackert spektakel i sig.

En av mina favorithistorier är då Napolifansen åkte till Verona med en stor banderoll och vråla att Julia var en slampa.

Alla former, okej då, nästan alla former, av ord och tillrop som får en motståndare ur balans och innebär minsta möjliga fördel för MFF ser jag inga problem med, tvärtom.

Att MFF vinner är viktigare än all skitnödig korrekthet. Om vi lyckas psyka en spelare, eller till och med domare, till den grad att han tappar fokus och begår ett avgörande misstag är

det ett fantastiskt verktyg från publikens sida.

Fantisera att Rydström ska slå en hörna nu nästa söndag och hela MFF-följet vrålar: Ingelsten - mellan Rydströms frugas ben!

Kan lova att den hörnsparken inte tar den bollbana som Rydström planerat...

Alla har väl sett klippet från Värendsvallen tidigt 90-tal där Andreas Ravelli, sicken jävla pajas förövrigt, snurrar runt i vrede och vänder sig mot läktaren och hysteriskt vrålar:

Du där uppe!

Det sägs ju att allt är tillåtet i kärlek och krig - det är det i fotboll också!