AIK – en svår motståndare på bortaplan
Ofta nära toppen men sällan på den, det är en sammanfattning av klubbens tillvaro i allsvenskan. Samtidigt har bortamatcherna ofta varit en svår uppgift för Malmö FF. Harald Perby skriver som vanligt om MFF:s kommande motståndare.
Det är det mesta allsvenska laget och det har många medaljer men på den allra finaste hyllan trängs inte precis de allsvenska de allsvenska gulden. Bara fem av de elva SM-gulden har tagits under lagets hittills 89 säsonger i allsvenskan. Däremot har klubben tretton stora silver, tolv lilla silver och sju brons. Det är alltså AIK.
Trots att laget har spelat fyra respektive sju säsonger fler i allsvenskan än IFK Göteborg respektive Malmö FF ligger laget bara på tredje plats i maratontabellen och är numera ganska klart distanserat, för närvarande 161 respektive 129 poäng efter de två lagen i toppen. Varför det är så skvallrar poängsnittet 1,54 om. Det är karaktäristiskt för ett lag som ofta är nära toppen men inte riktigt knyter till säcken och ibland pendlar ner i tabellens mer undanskymda delar. Fyra gånger har AIK pendlat ner så djupt att laget har ramlat ur, senast 2004, men klubben har alltid kommit tillbaka direkt.
AIK är en klubb men vilken Malmö FF under många år hade en positiv relation med, detta om jag får tro vad jag nyligen hörde Staffan Tapper berätta. Efter matcherna var det en gemensam supé där de två lagens spelare umgicks under trevliga former. Det finns dock en och annan AIKare som inte har så positiva minnen av mötena med Malmö FF. En av dem kom i klammeri med rättvisan i form av en domare och två gula kort på Stadion 1988 redan i första halvlek. Inte bara insatsen i den matchen utan hela den allsvenska karriären blev ganska kort, 1987-1989. Den största fotbollsframgången var nog när han kunde förstärka Socialdemokraternas lag mot de borgliga i den årliga riksdagsmatchen. Där var han enligt de rapporter jag såg den stora stjärnan.
Det finns ett antal AIKare som har blivit legendarer även utanför klubben och gjort ett större fotbollsmässigt intryck än sedermera justitieministern Thomas Bodström (den var han som drabbades av lagens långa visselpipssignal på Malmö Stadion). Den störste för min generation är Kurt ”Kurre” Hamrin, en högerytter, i en omröstning utsedd till 1900-talets största AIK-legend. Även om Zlatan utan tvekan har gjort det snyggaste svenska landslagsmålet någonsin (och sannolikt rätt många av de på tjugobästalistan) har Hamrin sannolikt gjort det allra viktigaste. 3-1 i slutminuterna mot Västtyskland i VM-semifinalen 1958 var i sin samtid ett helt makalöst mål. Det finns på denna länk: Hamrin är en av få silvermedaljörer från VM 1958 som fortfarande är i livet
Hamrin blev något av en skräck för västtyskarna, i VM-kvalet 1964 gjorde han 1-1 på bortaplan i 86 minuten. Tyvärr förlorade Sverige returen på hemmaplan med 1-2 och missade VM. Efter det tackade den populäre veteranen för sig i landslaget.
I de inbördes mötena mellan Malmö FF och AIK dominerar himmelsblått ganska eftertryckligt om vi ser till den totala statistiken. Detta är enbart beroende på ett övertag på hemmaplan, AIK har inte vunnit i Malmö sedan 1996! På bortaplan i Stockholm är det mycket jämnt (MFF:s siffror först):
(Spelade, Vunna, Oavgjorda, Förlorade, Målskillnad, Poäng för MFF – poäng för AIK)
Alla matcher: 155 70 45 40 250-187 255-165
Hemmamatcher för MFF: 77 42 21 14 149-78 147-63
Bortamatcher för MFF: 78 28 24 26 101-109 108-102
Ser vi till åren efter millennieskiftet är trenden än tydligare. MFF dominerar totalt men i Stockholm har det varit svårt för himmelsblått (MFF:s siffror först):
(Spelade, Vunna, Oavgjorda, Förlorade, Målskillnad, Poäng för MFF – poäng för AIK)
Alla matcher: 30 15 6 9 41-28 51-33
Hemmamatcher för MFF: 15 10 5 0 29-4 35-5
Bortamatcher för MFF: 15 5 1 9 12-24 16-28
Liiite bättre har det blivit sedan AIK lämnade Råsunda. De två första åren vann Malmö FF uddamålssegrar på bortaplan, efter det har det blivit en förlust och en oavgjord.
