-
AIK - MFF 2-2: En rättvis besvikelse
Efter ställningskrig, kamp och otaliga slumpmässiga bollstudsar slutar matchen mot AIK 2-2. Rättvist? Ja, det får man nog säga, men med en bitter eftersmak av besvikelse.
JDT tvingades till en del omkastningar i laget på grund av AC:s avstängning. Traustasson gick in i startelvan och tog över ACs fria roll, och Lasse Nielsen tog lagkaptensbindeln. Till skillnad från matchen i torsdags var det 27 grader varmt vid matchstart; något som gjorde båda lagen märkbart trötta mot slutet.
MFF ställde upp enligt följande:
Rieks IKT Antonsson
Bach Trausta Lewicki
Knudsen Nielsen Ahmedhodzic Larsson
Dahlin
JDT:s tanke inför matchen var enligt MFF.se att spela som man gjorde sista 60 minuterna i torsdagens cupmatch mot AIK. Detaljerna sitter bättre och bättre, och det blir allt mindre karaktär av träningsmatch, menade han.
Nu blev det inte riktigt så. Krasst kan man säga att det började tvärtom jämfört med i torsdags. MFF var initialt starkast och hade ett bra spelövertag, AIK försökte pressa hårt men MFF spelade sig ur pressen. Malmö pressade AIK till mycket misstag i början. När AIK:s målvakt skulle skjuta insparkar gick MFF:s tre anfallare upp och markerade var sin back. På så vis tvingade man målvakten att skjuta långt vilket ofta resulterade i andrabollar, som MFF påfallande ofta vann, eller inkast till MFF. Dock utan att göra något konkret farligt av det. MFF:s svårighet att skapa målchanser visade sig även i denna match. Men även AIK hade svårt att skapa mycket chanser.
I 24:e minuten kommer matchens första gula kort. AIK:s Edvard Ofori får syna ostskivan efter en ful kapning bakifrån av Traustasson. Fullt naturligt eftersom Ofori bara någon minut innan varit inblandad i en liknande situation.
Matchen så här långt kategoriseras som ställningskrig och kamp, istället för skönspel och bländande fotboll. Målchanserna lyser med sin frånvaro, det är mycket bolltapp och ägarbyte; flertalet av dessa kan tillskrivas den U-S-L-A fotbollsplanen. Mer om det på slutet.
MFF har någon halvchans, bl a ett skott utanför av IKT i den 31:a minuten, men ungefär här (precis som i torsdags) börjar matchen byta karaktär. MFF tröttnar lite, mattas av, och AIK växer in i spelet, har längre bollinnehav, och kan hantera MFF:s press på ett bättre sätt.
I minut 39 får AIK frispark 5 meter utanför MFFs straffområde. En snygg lyftning går fram till Sigthorsson men Bachirou stör honom och bollen går utanför. 2 minuter senare kommer AIK på högerkanten. Ett skott avlossas nästan ända nere vid kortlinjen och skottet går igenom hela straffområdet parallellt med kortlinjen. En liten AIK-fot där och det hade varit mål.
Precis innan halvtidsvilan klättrar Anel lite väl mycket på Sigthorsson precis utanför MFF:s straffområde. Läget är farligt likt det som Sebastian Larsson förvaltade till mål 2018. Och visst gör han det igen. Frisparken går precis över/genom MFF-muren och Johan Dahlin hinner inte flytta sig och bollen slinker in i mål. Direkt när MFF sparkar av blåser Mohammad al-Hakim av första halvlek. Surt att få det i baken.
Andra halvlek börjar som den första slutade, med AIK-övertag. En del småfarliga chanser för AIK, fram till den 51:a minuten då Antonsson skottar precis över ribban. Minuten senare har Ofori ett skott över för AIK.
MFF lyckas inte komma tillbaka in i matchen, och passningsspelet sviktar betänkligt. Man hittar inte varandra, och det ser mer och mer krampaktigt ut.
Som lök på laxen gör Bilal Hussein en snygg individuell prestation i den 58:e minuten. Tar sig in från högerkanten, får hjälp av Sigthorsson som möter och passar tillbaka, måttar ett skott och curlar in bollen vid Johan Dahlins vänstra stolpe. Dåligt försvarsspel av MFF men en fin prestation av Hussein och 2-0 till AIK.
I den 59:e minuten gör JDT ett trippelbyte för att ändra matchbilden. In kommer Giche, Prica och Berget, ut går Traustasson, Rieks och Antonsson. Och bytet visade sig vara lyckosamt för di blåe och skapade energi som laget behövde. Skön fingertoppskänsla av JDT där.
Vid en tilltrasslad situation i AIK:s straffområde i den 70:e minuten måttar Lewicki ett skott - som går stenhårt på Rasmus Lindkvists hand. Domaren pekar efter en liten stund på straffpunkten och IKT går fram och tar bollen. Målvakten räddar den svaga straffen men returen går ut och Berget och IKT hjälps åt att slå in returen. IKT:s fot är närmast bollen och han får 2-1-målet på sitt konto.
Målet är bra för matchen, men det slarviga passningsspelet fortsätter. I den 80:e minuten hittar MFF ett bra samspel in i straffområdet men IKT drar bollen utanför. I samma veva skadar sig Per Karlsson, som även i denna match har många härliga duster med IKT. Eftersom AIK har gjort alla sina byten tvingas PK gå kvar på planen, med stora smärtor, utan att egentligen bidra till spelet.
Med PK indisponibel trycker MFF på, AIK faller tillbaka allt mer, och MFF börjar skapa en del chanser, lite farligare än tidigare. Men samtidigt, i stressen över att vilja kvittera, pga trötthet och den dåliga planen, fallerar MFF:s passningsspel allt mer. Och tiden bara går.
När det känns som att AIK kommer rida ut det här och ta 3 poäng slår Prica en lång bra boll upp i mitten. Berget älgar på och ligger egentligen bakom AIK:s back Karol Mets, men hinner upp honom precis inne i straffområdet. Mets ska nog försöka sparka bort bollen men kapar istället Berget. Ny straff till MFF.
IKT stegar fram, trots den dåliga första straffen tidigare i matchen. Iskallt väntar han ut AIK:s målvakt och slår den i andra hörnet. En mycket bättre straff. Skönt.
5 minuters övertid ändrar inte matchbilden, AIK tar det lugnt och försöker få tiden att gå, MFF satsar men lyckas inte få in ett mål till.
Matchen slutar 2-2, ett resultat som båda lagen är lite missnöjda med.
Det var en kamp mer än en bra fotbollsmatch. Det var ingen vacker match, inga fina prestationer direkt. Däremot var det mer dueller, närkamper och ställningskrig; en väldigt annorlunda match jämfört med i torsdags, mycket pga planen och värmen. Planen gjorde också att bolltempot blev lägre, något som var dåligt ffa för MFF.
Efter matchen sa Jens Fjellström att det var som “En tungviktsmatch i boxning, där det är lerigt i ringen, men likväl intressant”.
Vilket leder oss in på planen, gräsmattan, eller snarare leråkern. Att Sveriges nationalarena, mitt i sommaren, har Sveriges sämsta gräsmatta är en skandal. Kommentatorerna påpekade det, båda lagens tränare påpekade den dåliga kvaliteten, och spelarna sa att det försämrar spelkvaliteten och passningsspelet. Gräset lossnar och spelare halkar. Statistiken efter matchen visade också att båda lagens passningskvalitet låg under 70 %, mot att båda brukar ligga över 80 %. Den enda förmildrande omständigheten är att det är lika för båda lagen. Men det slår hårdare mot ett tekniskt skickligt lag som MFF som vill spela boll längs marken, och gör det i ett högt tempo. Det är ett under att UEFA godkänner planen på Friends arena.
Topp 3 i MFF?
IKT
Bach
Ingen...
(Uppdatering måndag morgon: Hade med Lewicki på listan över topp 3. Men efter att ha sett matchen en gång till så håller jag med de flesta andra. Lewicki var "tyvärr" inte så bra igår. Gillar Oscar, som normalt håller hög nivå, men inte nu.)
Ny match på onsdag, hemma mot Djurgården. Då måste passningskvaliteten upp och chanserna sitta.
