AIK - MFF 2-3 SM-GULD!
En sen matchrapport på grund av tekniskt strul, men här kommer den till slut. Det var varken oväntat eller oförtjänt men ändå, ett SM-guld så där på blanka söndagskvällen är lite speciellt även om man håller på Sveriges bästa fotbollslag.
Långt uppe i ett hörn på den märkligt misslyckade nya nationalarenan Friends, som på något vis passar AIK så perfekt när det gäller självbild och faktiskt innehåll, stod igår kväll mellan 2000-3000 MFF:are och sjöng fram 2000-talets bästa svenska lag till det 21:a allsvenska guldet. Ett guld som på alla sätt är både imponerande och sjävklart. Imponerande så tillvida att MFF har hanterat Europaspelet bättre än något annat svenskt lag i modern tid samt att man har haft en stor spelaromsättning under året som i princip inte märkts, men ändå självklart då man utan att tveka tog vid efter guldet 2013 och har lett serien från start till mål. Maskinen MFF som jag växte upp med på 70- och 80-talet har återskapats och uppdaterats och nu blir det svårt för resten av Sverige att stoppa vår framfart.
Matchen i Solna började rätt trevande. Inte helt underligt då MFF, tack vare andra resultat från eftermiddagen, kunde nöja sig med oavgjort för att bärga den 21:a seriesegern.
AIK, som hade all anledning att vinna matchen tog greppet inledningsvis och visade att man verkligen tänkte ge MFF en match och att man ville pressa IFK Göteborg och Elfsborg om Europaplatserna.
I 16:e minuten var Kenny Pavey nära på ett inspel, men bollen smet utanför Robin Olsens målram.
MFF jobbade sig in i matchen utan att för den skull skapa mycket, men i 25 minuten slog Magnus Eriksson en fin frispark som beredde AIK:s unge målvakt, Patrik Carlgren vissa bekymmer.
Därefter hände inte allt för mycket förrän Magnus Eriksson på en frispark hittade Isaac Kiese Thelin på huvudet och denne gigant, knoppade in 0-1 i krysset via Carlgrens fingertoppar. Så signifikativt för säsongen 2014. Oavsett matchbild tar Di Blåe kommandot och plötsligt leder man.
Efter paus spelade MFF ut. Man kom i våg efter våg och skapade chanser i stort sett i varje anfall.
Redan sex minuter in i andra halvlek tog Magnus Eriksson emot bollen utanför straffområdet med "fel fot" d v s högerdojjan och smekte upp 2-0 i Carlgrens vänstra kryss och här kändes matchen helt avgjord.
Detta visade sig vara fel då AIK, trots sina många tillkortakommanden förfogar över en av svensk fotbolls mest glimmande juveler, Nabil Bahoui.
Denne unge man tog in AIK i matchen, först genom ett kallt frilägesmål i 67:e minuten och sedan genom en mäktig frispark i 85:e vilket gjorde att allsvenskan levde på konstgjord andning i cirka 30 sekunder.
Därefter ansåg allsvenskans bäste spelare att det var dags att sätta punkt. Markus Rosenberg löpte till sig en boll som comebackande Simon Thern vunnit och med en smart förstatouch och ett ännu smartare avslut in vid första stolpen var allsvenskan 2014 avgjord. Så oerhört passande att denne kapten som har fått laget att lyfta till internationell klass till slut också såg till att man tog hand om det viktigaste, det vill säga att vinna allsvenskan.
När slutsignalen gick var också Rosenberg först att kasta sig i vår fantastiske tränare, Åge Hareides famn. Denna duo har varit direkt avgörande för att lyfta den magnifika helhet som tagit MFF till så stora framgångar i år.
Vill man försöka summera året, vilket är alldeles för tidigt med tanke på Champions League, så kan man inte blunda för hur vår sportsliga ledning har hanterat spelaromsättningen.
Få hade kunnat ana att vi på ett så strålande sätt skulle kunna ersätta Jiloan Hamad, Johan Dahlin, Pontus Jansson, Miiko Albornoz och skadade Guillermo Molins och Simon Thern.
MFF:s ledning med Daniel Andersson i spetsen visade sig ha en fingertoppskänsla utöver det vanliga då man förutom Rosenbergvärvningen under säsongen plockade hem precis rätt spelare för att fylla tomrummen i truppen. Dessutom utan att spräcka budgeten.
Åge Hareide, den så klokt värvade tränaren, har presterat på ett sätt som är svårt att ta in. Inte sedan Roy Hodgsons dagar har vi sett en tränare som är så bekväm ute i Europa och som samtidigt lyckas få ut det bästa ur truppen på hemmaplan i den så livsviktiga allsvenskan. Hans sätt att matcha och rotera truppen är närmast unik och sett till hur han har fått både nyförvärv som Tinnerholm och Thelin samt talanger som Konate och Kroon att lyfta till internationell klass har Hareide gjort ett avtryck i svensk fotboll som kommer att bestå länge.
Utanför plan har föreningen ett närmast unikt band mellan supportrar och spelare. MFF-familjen är inte idyllisk och kontroverserna finns där, men kärleken övervinner allt. Tillsammans är vi en kraft som kan förflytta berg.
För MFF återstår nu tre betydelselösa matcher i allsvenskan där vi har möjlighet att lufta truppen och vila nyckelspelare inför de tunga Champions League-matcherna.
Vi har bara att njuta av en höst som inte bara väderleksmässigt glimmar utan också av det guldskimmer vår förening sprider över oss och resten av Sverige.
Mästarna från Malmö här är vi!
