Andreas Alm: ”Norrköping-Malmö är Sveriges El Clásico”
Den nye tränaren för Malmös premiärmotståndare IFK Norrköping lägger i Himmelrikets andra artikel från den Allsvenska uppstartsträffen ut texten om Allsvensk historia, den färska cupförlusten mot MFF och fantasilösa taktiska trender.
Det brukar alltid vara intressant att lyssna på Andreas Alm. Med ett förflutet som journalist är han inte rädd att uttrycka sig och kan också formulera sig kärnfullt och vasst. Att han har ett rykte om sig att kunna vara motvalls i möten med journalister märks inte alls när Himmelrikets utsände får en pratstund.
Litet opåkallat börjar den tidigare AIK- och Häcken-tränaren prata om relationen mellan de två lag som inleder denna etthundrade Allsvenska säsong:
- Om det är något som kan kallas El Clásico i Allsvenskan genom de etthundra år som varit, så det Norrköping mot Malmö. Det var intressant att höra. Det skänker ju lite dignitet till första matchen som går på en ensam lördag.
Just det, El Clásico eftersom det handlar om lag med många titlar?
- Ja det var en statistiker som berättade att på fyrtiotalet när Allsvenskan började ta fart så delade Norrköping och Malmö på titlarna under elva år. Och då etablerade man att det var dom här lagen som gällde.
Så att det finns lite historik som går väldigt långt tillbaka, snart etthundra år.
Premiär mot Malmö snart med 5–2 i baken för en vecka sedan bara. Efter kvartsfinalen i cupen menade du att ni var ganska nära, trots att de flesta tyckte att Malmö var överlägsna?
- Ja. Vi har ett-ett. Det har gått cirka sjuttio minuter. Då får Shabba (förre MFF-talangen Laorent Shabani) ett öppet läge där han ska avsluta nära mål. Skottet blockas men det är ett ganska bra anfall… Innan dess i andra halvlek har Malmö egentligen inte så mycket. De har ett långskott som Oscar räddar ut till hörna. Dom har väl någonting mer när någon nästan dyker på en boll. Men Malmö skapar väldigt lite stora chanser i andra halvlek.
Jag tycker de har större chanser i den första. Dels målet, men också när Nanasi har en nick från nära håll Och dom har något mer.
- I andra halvlek har de bollen betydligt mer. De vinner bollen högre upp och mer centralt, men kommer ni inte riktigt till några stora chanser. Så jag tyckte att det var ett ovanligt tryck. Normalt sett när man har fått tryck så kommer målchanserna också, men det tyckte jag inte den här gången.
Är det något som Malmö saknar där, eller var det ni som gjorde det bra? Hur mycket var det ert försvarsspel? Kände ni er trygga med att låta dom gå på?
- Nej det var inte så vi ville ha det. Försvarsspelet var vi trygga i, men vi vill ju framförallt ha ett bättre anfallsspel så att vi bryter av. För vi tycker att ska man slå Malmö på något sätt så är det när de får vara i ett lägre försvar.
Men sen får de ledningsmålet av Glenn (domare Nyberg). Jag går in till honom i domarrummet efteråt och han säger att det är tydlig frispark till oss i den situationen.
Det var den där knuffen av Botheim innan han nickar in 2–1?
- Ja, ja, det är ju två händer i ryggen och annars nickar Anton bort den. Och det är klart, när vi just har missat chansen till 2–1. Och så gör Malmö 2–1 i stället, hemma med gångna 72 minuter. Att vi då bara ska städa av och vända den matchen, så lätt är det ju inte. Det hade det nog varit en fördel att inte få dom domsluten emot sig. Det var lite uppförsbacke.
- Därifrån är det ju så att vi måste fram och det öppnas vi upp. Vi hade kunnat förlora med 7–3 och det hade inte spelat någon roll för vi åkte ändå ut.
Ni såg litet trötta ut. Är det en följd av matchbilden också?
- Jag tycker inte vi kändes trötta. Malmö gjorde det bra och fick ha bollen ofta…
-Ja i och för sig... Jag tyckte att kanske Totte inte hade full kraft. Han kände sig lite sliten. Och när det inte spritter i benen på honom så ser det inte ut som att vi har någon spets heller.
- Jag känner ju på både domare och media och publik efteråt: ”Ja men Malmö hade vunnit ändå. Malmö var bättre”. Fast så funkar det ju inte! Utan mål bestämmer matchbilder. Så i min värld så tog ju matchen den avgörande vändningen när 2–1-målet kom.
En sak som blev en snackis efteråt… Att du flyttar upp målvakten på den där sista hörnan, när ni ligger under med två mål?
- Men vi ger ju inte upp! Alltså om jag ska stå inför gruppen och säga att om vi har en procents chans att vinna en duell eller matchen så ska det vara hundra procent commitment. Hur ska jag då motivera att vi inte flyttar upp målvakten?
- Normalt så flyttar man upp målvakten när det står 2–1 i 94:e och det är en minut kvar för att få det där kvitteringsmålet. Varför ska jag inte göra det vid 4–2? Det är vår enda chans. Vi måste göra mål för att få oavgjort – varför skulle jag inte göra det? Hur ska jag stå för det ledarskapet? De som säger, ”varför gjorde man så?” De har ju redan gett upp matchen.
När vi pratat färdigt om cup-matchen är jag nyfiken på hur Andreas Alm som återvändande tränare ser på uppståndelsen kring Henrik Rydströms sätt att spela. Norrköpingstränaren är först oförstående. Intressant för mig som insnöat följer MFF, kanske befinner man sig för mycket i en väldigt liten ankdamm?
- Jag vet ju vad relationism är. Men hur det var här, alltså debatten är den lokal i Malmö eller? Det pågår inte i Norrköping i alla fall.
Nej, men det är sättet som Malmö började spela på i fjol då som blivit uppmärksammat?
- Det finns olika delar av en relationistisk spelstil. För mig har det alltid varit så att fotbollen handlar om spelförståelse. Det är det centrala. Sen beroende på hur det knyter till en ideologi, om det är relationism eller positioner. Om det skulle vara motsatser eller om det ska vara man-man. Detta med spelförståelse har jag alltid brunnit för.
Alm fortsätter med en spaning om den Allsvenska som han lämnade 2021.
- Jag upplevde däremot när jag lämnade Sverige att det var väldigt många tränare som talade om kontroll. Kontroll, kontroll, kontroll, kontroll… Och det Jag kände då var att det här tar inte svensk fotboll framåt.
Det var mycket om Norlings ’shape’?
- Ja det var många som var så... kontroll, kontroll, kontrol. Nu när jag kommer tillbaka upplever jag inte att det är så, och det tror jag också är bra. För i Danmark går det att spela fotboll utan det där. Vad ska man säga? Det blir som ett kontrollbehov och ett balansbehov. Och det tror jag inte är kreativt. Jag tror mera på att du med spelförståelse kan hitta en fotboll som är mer visionär.
Vad menar du med kontroll? Att tränaren har mer kontroll på vad som händer på planen? Eller tänker du kontroll på matchen?
- Ja, det är väl både och. Kontroll var pop-ordet i Allsvenskan, det skulle vara kontroll framförallt i uppbyggnad med även överhuvudtaget. Jag tycker att pratet om kontroll begränsar allsvenskan visionärt. Jag tror inte på det.
Så att jag tror vi behöver komma tillbaka och jag tror att vi är på väg tillbaka nu också. Oavsett om det är relationer eller positioner vi talar om, måste det finnas en spelförståelse som är visionär. För mig är grunden här nere. Men Det finns något som står över grunden, ideologin. Det tror jag är är viktigt.
Intressant! Rydström pratar ju mycket om kontroll, att det är en poäng med hur man överbelastar vissa ytor så mycket. De har sex spelare tätt ihop på vänsterkanten och det är också ett sätt att med boll utöva kontroll.
- Jaha, jag trodde det var borta. Jag har inte hört honom säga det i år, alltså. Så jag trodde att det var borta, vilket jag var glad för. Jag tror att jag tror att vi behöver större visioner än så.
Men finns ju ändå i det relationistiska en tanke att när man sätter de här 4–5 spelarna nära varann, så finns det ganska mycket friheter för dem. Att de ska lösa saker med sin spelförståelse?
- Det är möjligt, men så är det väl i stort sett oavsett ideologi eller spelsätt som du väljer? Som FCK, dom spelar mycket utifrån positioner. Och gör det i Champions League på ett bra sätt. Så det funkar ju också. Jag tror det mer handlar om att vi ska lyckas utföra det. Och så får du bestämma dig hur du ska utföra det på bästa sätt. Men spelförståelsen är grunden, oavsett om du väljer relationismen eller väljer positionering eller om du väljer en tredje eller en fjärde sak så kommer du aldrig klara det utan att driva spelförståelsen.
Hur gör man det som tränare då?
- Det är ju att få spelare då som är smarta. Både taktiskt, men också i det tekniska på planen att orientera sig och ha en bra perception för det som händer. Att man kopplat på sina kognitiva förmågor. Och att man också har högkvalitativa aktioner som fäst sig i långtidsminnet och inte bara det korta. Man får se till att träning blir något som bidrar till lärandet.
Jag tänker på en term som man inte hör lika mycket nu i tränarsvängen, automatisering?
- Ja det är sista delen av inlärningen. Först ska man förstå sen så ska man lära eller förstå justera så att det till sist blir automatiserat. Det är som när du cyklar. Hur ska vi förstå hur man cyklar? Hur ska du justera? Först blir det skrapsår, man ramlar och ramlar och till slut så kan duvissla och cykla samtidigt för att det är så automatiserat. Det är väl en enkel motorisk modell för inlärning.
Spännande!
- Ja, det är bara svaret på din på enkla fråga! säger Alm med ett stort skratt
Ja, men hoppas det går bra för er de 29 matcher som återstår efter premiären!
- Tack!
***
Apropå spelförståelse har Andreas Alm skrivit en lärobok i ämnet tillsmmans med idrottspsykologen Johan Fallby. Boken heter Se på spelet och kom 2010.
