Årets: "Äntligen!"
"Det har blivit tydligt för mig att Tobias Sana är en sann lagspelare, och sådana önskar man allt gott. Ett mål inkluderat."
Det är en fredagmorgon den 27:e april, drygt ett och ett halvt dygn sedan haveriet som inträffade under slutminuterna på Gamla Ullevi. Malmö FF har kallat till presskonferens för att gå igenom händelseförloppet. Bakom podiet ser vi sportchef Daniel Andersson till vänster, kommunikationschef Peter Åhlander till höger, och mellan dem finner vi Tobias Sana med grå tröja och ångerfull uppsyn.
– Jag gör det fel. Jag tar mitt straff. Det som blir det blir." Bestraffningarna uteblir, men bilderna på honom med hörnflaggan i högsta hugg har redan tatuerats in på MFF-supportrarnas kollektiva näthinna.
Det dröjer följdaktligen inte länge innan några kreativa läktarsjälar ser det lustiga i allt elände, och komponerar ihop en ramsa som går varm under vårsäsongen: "Kasta spjut, kasta spjut. Kasta spjut, kasta spjut. Han är från Angered. Han kastar spjut på er." Ramsans huvudperson ger initiativet tummen upp, men själv kan jag inte riktigt låta bli att undra vad han egentligen tänkte. För det måste han nog ha insett, att det var DETTA som högst troligen skulle bli hans bestående, i värsta fall enda avtryck i Malmö FF. Att saker och ting verkligen inte hade gått som planerat.
Ungefär 15 månader tidigare hade Tobias kritat på ett 4-årskontrakt, med förhoppningar om att ge nytt liv åt karriären. Det hade börjat bra i Ajax, han fick känna på landslaget vid ett antal tillfällen, men efter ett tag hamnade han i onåd hos chefstränare Ronald de Boer och placerades i frysboxen utan någon som helst motivering. Han förbjöds att träna med A-laget, han fick inte använda A-lagets vattenkran(!), budskapet från klubben var tydligt. Men trots detta fortsatte Tobias att kämpa på, situationen tryckte inte ner honom, den gjorde honom bara ännu mer motiverad. När media ringde för kommentarer beslöt han sig för att hålla gnället för sig själv, det var bara att fortsatt knyta näven i fickan. I slutändan fanns det dock inget annat val än att lämna Holland, hösten 2014 fick han inte spela en enda ligamatch. Det fick bli en allsvensk återkomst istället.
Jag har verkligen ömmat för Tobias Sana under tiden i himmelsblått. Dels för att det så tydligt finns ett större spel i den där kroppen som alltför sällan fått komma ut, men framför allt eftersom han bara verkar så oerhört sympatisk. Tänk dig själv scenariot att du för några år sedan sågs som en framtida landslagsspelare, men att du nu fått vända hem med svansen mellan benen (åtminstone i någras ögon). Inte bara det, du får sitta på bänken även här. Hur lätt hade det varit att fortsätta hålla humöret uppe, att alltid aktivt gå runt och peppa dina lagkamrater, att efter matcher utan speltid fira med fansen som om du själv var han som fick sätta det avgörande målet med tio minuter kvar. Det har blivit tydligt för mig att Tobias Sana är en sann lagspelare, och sådana önskar man allt gott. Ett mål inkluderat.
Det är den första dagen i oktober och match mot BK Häcken på Bravida Arena, i en vid denna tidpunkt högst oviss guldstrid. Efter en timmes spel ger Alexander Jeremejeff bortalaget ledningen med 3-2, och en kvart senare byts Erdal Rakip ut och ersätts av Tobias Sana, ännu utan poäng andra året in i sin MFF-karriär. Men plötsligt händer det. I den 83:e minuten står Jo Inge Berget för ett fantastiskt förarbete på högerkanten, och när inspelet kommer hoppas bollen över av Andreas Vindheim för att sedan hamna vid Sanas högerfot. Avslutet placeras säkert vid målvaktens högra stolpe, matchen är avgjord. När han sedan springer ut i eufori mot bortaklacken ser man hur länge han har väntat på det här ögonblicket. Äntligen.
Det var inte ett mål som skriver om framtidens historieböcker. Det skulle inte förvåna någon ifall han lämnar i vinter, och då kommer han för alltid kommas ihåg som göteborgaren som floppade och flippade ur på IFK-huliganerna genom att slunga iväg en hörnflagga. Hur sorgligt det än låter, så hade det varit en rättvis summering. Men jag kommer ändå bära med mig det där målet, och jag hoppas Tobias kan göra det också.
