Årets: Avsked
En av de största absolut största himmelsblå favoriterna lägger nu elitkarriären på hyllan. Himmelriket tog avsked av Behrang Safari med en lång intervju om bl a Lund, livet, framtiden och supportrarnas betydelse.
Trots Behrang Safaris långa karriär i MFF och trots att jag och han kommer från Lund och till och med har samma moderklubb, Lunds SK, har jag aldrig pratat med honom. Jag är spänd vid tanken på att han skall ringa upp, för jag vet att det här är en kille som har förmågan att utrycka sig och som har många kloka saker att säga.
Behrang Safari har inte bara varit en fotbollsspelare i mängden, utan han har stuckit ut som en sann ambassadör för Malmö FF och han har även i sin roll som ambassadör för Lifewatch hjälpt till att sprida kunskap om autism till tusentals människor.
Nu har han spelat färdigt för Malmö FF och lämnat elitfotbollen bakom sig så jag är i högsta grad nyfiken på att höra hur han känner sig nu och hur framtiden ser ut för en nybliven fotbollspensionär.
Telefonen ringer och i andra ändan hörs en välbekant, något sömnig röst som säger "Hej det här är Behrang Safari." Jag samlar mig och tackar för att han har tagit sig tid och sedan startar jag intervjun.
Så, hur är känslan nu när du nu faktiskt har avslutat din elitkarriär?
- Jo det är en väldigt speciell känsla, det är svårt att beskriva men än sålänge känns det nog fortfarande lite overkligt och just nu försöker jag intala mig själv att jag är på någon form av semester. Och ja, det är jag ju egentligen. Men det kommer nog att vara rätt mixade känslor och det kommer nog att vara rätt mycket upp och ner, men vad fan… så här är det. Du kan förbereda dig hur mycket som helst, men faktum är att det jag har hållt på med i arton år är slut nu. Ja det är det jag har gjort i hela mitt liv egentligen, det är stopp, finished, från den ena dagen till den andra.
Det blir extremt abrupt?
- Ja, det är som jag sade innan, man kan förbereda sig en hel del men det kommer ändå att kännas.
Men om nu längtan blir allt för stor efter bollen så har du ju aviserat att du kommer att komma ner på Smörlyckans Idrottsplats och spela lite med Lunds SK i division fem?
- Jo det är det jag tänker. Jag älskar ju att spela fotboll och jag vet hur jag är, efter ett par veckors ledighet kommer jag att se fram emot att spela igen. Det var som nu på försäsongen när vi var redo att köra igång och så kom coronan och vi fick pausa helt en vecka. Det var fint vårväder därute och man gick där och fick inte spela. Visst var det skönt att vara lite ledig, men saknaden efter fotbollen var väldigt stor. Så jag känner mig själv och jag skulle sakna fotbollen, just det här att få spela det är så jäkla kul, så det är just därför jag har tänkt att jag skall sätta igång och träna lite och spela med LSK.
Jag måste berätta att det värmer mitt hjärta då jag själv är från Lund och min moderklubb är just LSK.
- Wow, är det så? Vad kul!
Jo, så är det faktiskt så jag har ju alltid följt dig lite extra. Jag är visserligen född 1972 så jag hade i princip slutat när du började spela men dock.
- Jamen vad kul ändå!
Det är ju så att jag vill ju inte att man har för stora förväntningar. Jag har pratat en hel del med A-lagstränaren (Nehar Maliqi) som är en vän till mig och han vet att min plan är liksom inte att lyfta upp klubben i till division tre eller så, utan mitt fokus kommer att vara mer att bidra på lite andra sätt. Lunds SK har varit en väldigt stor ungdomsförening tidigare, men det har hänt en hel del genom åren åt det sämre hållet får man säga, så kan jag på något sätt, med mitt namn och med min närvaro kan få tillbaka den där känslan av att ungdomar i Lund och kanske framför allt på Norra Fäladen (den barnrika stadsdelen som gränsar till Smörlyckan) kan komma tillbaka och hitta ett ställe att vara på. Smörlyckan är så jäkla fint, jag vet själv när jag var liten, jag spenderade så himla mycket tid där och jag mådde så bra. Det tog mig bort från andra saker som kanske var sämre att syssla med så ”Smöret” har betytt så mycket för mig.
Lund har ju vuxit så mycket som stad, men LSK har tyvärr så få ungdomslag idag, så om jag kan få vara med och bidra till att vi får fler ungdomslag och får tillbaks den här klubbkänslan som var så extremt fantastiskt fin och som betydde så mycket för mig, då hjälper jag gärna till.
Det låter fantastiskt, jag har förflutet i båda klubbarna på Smöret, både LSK och Lunds FF och jag kan bara hålla med, Smörlyckan är fantastiskt. Det blir nog ett väldigt lyft för LSK att få en sådan ambassadör till klubben.
- Ja, jag hjälper gärna till. Sedan kommer jag att ha mycket andra projekt att syssla med, men klubben har visat stor förståelse för det så jag känner heller ingen press på något vis.
Lund är ju annars lite speciellt när det kommer till fotboll. Det känns lite som att lundabon i gemen inte riktigt har samma glöd för fotboll om man jämför med t ex Malmö där man verkligen lever för det och hela staden andas fotboll.
- Nej det är ju speciellt, det är ju en stad som aldrig har haft någon allsvensk klubb, trots sin storlek och det är väl handbollen som är det stora sporten, men det finns ju många fina fotbollsföreningar. Kommer det en gång ett lag från Lund som tar sig till allsvenskan så skall jag se till att bli tränare för det laget!
Det låter ju lysande, men ni får ju inte slå MFF!
Nej det är klart, men oavgjort, typ 5-5 hade väl funkat?
Absolut. Jag tänker ibland på dig och Martin Dahlin som väl är våra största Lunda-fotbollsstjärnor. Det känns ändå som att ni är klart större i Malmö än vad ni är i Lund, det är lite märkligt på något sätt.
- Jag är väl ändå större än Martin va (skratt)?
Jomen Lund är på något vis så där multikulturellt och multitalangfullt med en massa människor som har slagit igenom i musikbranschen och vi har forskare, läkare och professorer osv, så det är kanske svårt att vara ”stor” bara för att man är fotbollsspelare.
Så kan det säkert vara. Men för att gå över till något annat så har jag förstått att du skall förenas med Markus Rosenberg igen i agentbranschen?
- Absolut, så är det. Det är ett projekt som vi faktiskt startade för ett antal år sedan som först bara var en liten idé, men som nu har blivit verklighet, så det skall bli jättespännande. Vi har ju varit igenom så mycket och vi vet med vår erfarenhet vad som krävs för att nå hela vägen och vad man skall göra och vad man inte skall göra. Det finns så mycket som man som spelare kanske behöver extra hjälp med och då skall vi finnas där och hjälpa till på varje steg på vägen. Får man jobba med unga spelare som verkligen vill något med sin karriär är det fantastiskt att följa dem och på så sätt lever vi också kvar i fotbollen på ett eller annat sätt.
Om jag får flika in där så har jag via mina intervjuer med kanske framförallt de yngre spelarna som varit i MFF-truppen de senaste åren fått samma svar varenda gång när jag har frågat om vem som sprider glädje och harmoni i truppen. Behrang Safari. Jag tänker att det måste ju vara något att ta med sig även i agentbranschen när man jobbar med unga spelare?
- Absolut, man tror kanske ofta att fotbollsspelare är på ett visst sätt, men jag har alltid försökt att vara mig själv. Du kan såklart inte hålla på att vara oseriös hela tiden, men du kan alltid sprida din glädje till andra även i de tuffaste stunderna. Jag alltid försökt gå min egen väg när det kommer till det och självklart har jag stött på folk som har sagt att ”du är så jäkla oseriös osv” men det har aldrig haft att göra med hur seriös jag är, detta är den jag är som människa. Det här är min personlighet, jag måste få vara mig själv.
Som många vet har den här säsongen varit tuff för mig, men nånstans kunde jag inte stänga av mig själv, jag försökte ändå sprida min glädje för det är del av min personlighet så jag kunde inte låta det försvinna, förstår du hur jag menar? Och trots allt, när man sysslar med fotboll så är det ju så jäkla kul. Man förenas och man sprider glädje och det är så omfattande och jag har ju förstått att vi fotbollsspelare har så många människor som ser upp till oss, i alla åldrar.
Det har ju varit så att fotbollsspelare har levt i en rätt sluten värld, men nu med sociala medier så finns det en möjlighet att öppna upp och folk kan se att ”ok de här killarna är helt vanliga människor”, det spelar ju ingen roll vad vi har för yrke eller vad vi har för status, vi är ju faktiskt bara människor i slutändan. Idag finns det en möjlighet att förmedla detta via sociala medier och det är bra.
Ja, även om jag som snart femtioårig man och MFF-supporter fortfarande blir lite skakig när jag vet att du skall ringa mig och får lite samma känsla som när man var barn och darrande bad om en autograf så har man ju en lite bättre koll på vad det är för en kille man skall få prata med, för att man har fått det förmedlat tydligare via sociala medier. I alla fall när det gäller spelare som du som bjuder mycket på dig själv.
- Jomen det är ju såklart olika med hur mycket man vill visa upp och jag har full förståelse för att andra sätter gränsen tidigare, men det är ändå så att när man förstår hur mycket fotboll betyder för människor så förstår man betydelsen av att hälsa på någon och visa att du har sett dem. Det betyder så mycket för mig när folk skriver till mig och jösses vad min instagram har varit sönderbombad sedan avskedsmatchen och det är ju jättefint och jätteroligt och jag försöker verkligen på ett eller annat sätt att svara och säga till människor att ”Hej, tack vad fint”, jag vill liksom inte att man skall ta sånt för givet, man skall verkligen se det.
Jag får känslan av att det där går igenom rätt tydligt för oss supportrar till Malmö FF att den kärleken som kommer från vårt kollektiv är ganska besvarad och den känslan får man kanske inte alltid från alla spelare, men i ditt fall känns det så och det gör nog att det blir lite extra känslofyllt när du slutar.
-Ja usch, det har faktiskt varit lite jobbigt. Jag såg själv den här videon där jag plockar ur mitt skåp och tar mina grejer och sticker och visst jag sätter mig i bilen och vinkar och kamerorna är där osv, men jag hann knappt komma bort till bommarna innan tårarna vällde fram. Det var liksom, jaha nu finns inte jag där längre, nu finns inte fotbollsspelaren Safari längre. Han är borta.
Ja det blir ju väldigt speciellt för en fotbollsspelare, jag menar, i en yrkesmässig mening är du en ung man.
- Ja precis! Jag slog min pappa i att gå i pension först (skratt).
Men om du av någon anledning skulle behöva jobb om det t ex skulle skära sig med Mackan eller så, så har jag ett litet bevakningsföretag och vi har rekryterat en hel del under året och jag har hållit i en hel del intervjuer, så igår när jag nämnde för min kollega att jag minsann skulle intervjua Behrang Safari så sade hon med stora ögon ”Va, skall han börja jobba hos oss!?” Så även om hon missförstod så skall du veta att du alltid är välkommen till oss. Jag tror du hade varit stilig i väktaruniform.
- Hahaha! Jamen det låter inte så dumt! Alltså jag är öppen för de flesta förslag, jag har några vänner som har ett café i centrala Lund, Broder Jacobs om du känner till det och där skulle jag gärna gå omkring och servera kaffe. Kanske inte hela livet, men ett tag i alla fall. Så jag hade väl kunnat ta några utryckningar på ditt företag också. Får jag bara en ficklampa och batong så är det inga konstigheter!
För att börja avrunda lite, så som representant för Himmelriket och för supportrarna får jag ju säga att det känns sorgligt att du inte finns kvar i MFF och det känns lite tungt att vi inte kunde vara med på läktarna och ge dig den hyllning du så väl förtjänar när du tackades av.
- Ja det var lite tråkigt att ni inte kunde vara med, men jag måste ändå säga att jag är väldigt glad för den avtackningen jag fick. Den väldigt fin.
Ja, det var ju ganska häftigt med Roger Federers hälsning till exempel?
- Haha, ja det var nog ganska många som tyckte det.
Har du någonting särskilt du vill säga till supporterkollektivet såhär innan vi slutar?
- Oj, det finns så mycket att säga till våra supportrar… Alltså som fotbollsspelare kanske man inte alltid förstår vad det innebär att vara supporter. Men när man har spelat i Malmö och ja även i Basel där det också finns en fin kultur så förstår man, ja särskilt ett år som detta, så förstår man verkligen vad ni innebär.
Som jag har sagt många gånger den här säsongen är det lätt att ta det för givet att ni finns där och stöttar och pushar, men en säsong som i år när ni inte finns där funderar man på om det ens är roligt att spela när ni inte finns där. Man har insett att shit, hälften av… ja femtio procent av sporten fotboll är ju supportrarna.
Och om jag vänder mig till er, våra supportrar som lägger ner tid och pengar på att resa världen runt för att stötta oss och se oss spela fotboll, det roligaste vi vet, ni blir ju en del av vår familj, en del av oss.
Det finns flera tillfällen när vi skulle spela någon tuff bortamatch utomlands och så hör man att det kommer två tusen supportrar från Sverige för att stötta oss och då tänker man, oj, motståndarna kommer inte ha en aning om detta, de kommer att få en chock. De tror att de kommer att spela hemma, men plötsligt har vi tagit över deras hemmaarena. Bara den tanken och känslan att redan innan matchen ha det i ryggen, det ger trygghet och en extra push så stort tack för de här åren sedan jag kom tillbaka.
Att jag har fått uppleva och ta del av det här och jag har fått så jäkla mycket kärlek, det uppskattas oerhört av alla, det gör det verkligen, även om det inte kommer fram alltid så försöker vi ge tillbaka så gott det går på vårat sätt genom att vinna och att underhålla.
Alltså får jag säga en grej, som jag kanske får äta upp sen?
Absolut!
- Jo, jag lovar att en dag så har ni mig och Mackan i klacken på norra läktaren!
Jäklar vad vi ser fram emot det!
- Ja, vi skall stå där en match och vi kan slänga in Ponne (Pontus Jansson) också, han gillar att vara där så han får visa vägen. Jag ser fram emot att vara där en dag. Och sen skall vi, så som ni gör ibland när vi är riktigt dåliga, bua ut oss (skratt).
Hahaha, ja det är svårt det där, vi supporters är ju lite känslostyrda.
- Jamen så är det, vi ställer krav på oss själva och ni ställer krav på oss och vi ställer krav på er, det är så det skall vara.
Det är bra, men det där löfte kommer vi att hålla fast dig vid, det ser vi verkligen fram emot.
- Jag med, nu skall jag bara ta det med Mackan också, han har ingen aning (skratt).
Haha, men han får göra som du säger.
- Absolut, så är det!
OK Behrang, tusen tack för den här trevliga pratstunden, jag skall titta till dig nere på Smörlyckan framöver.
- Tusen tack själv, det låter bra det.
Med de orden tar vi avsked av vår vänsterback som fick avsluta med att lyfta "Sven-Lennarts pokal", precis som han avsett. Han kommer att lämna ett tomrum efter sig. Inte bara på planen utan också i föreningen i sin helhet och i omklädningsrummet i synnerhet.
Tack för allt Behrang!