Årets: Bäst och Sämst 2014
Traditionsenligt så har medlemmarna i Himmelrikets redaktion fått svara på vad som har varit bäst, respektive sämst, under det gångna året.
Fabian Kruuse
Formkurvan. En spikrak sådan. Från omgång ett till omgång trettio har man legat på förstaplatsen. Champions League i all ära, men konstant serieledning i Allsvenskan är imponerande, och något som Malmö FF gärna får fortsätta med.
Skadan på vår kapten. Med facit i hand, kanske inte saknad i spelet – det har ju gått som en dans trots "Gisches" frånvaro. Med spelarflykten som råder i nuläget kommer han dock tillbaka som en ordentlig extraförstärkning till 2015, nästan som ett nyförvärv.
Magnus Johansson
Enskilt största lycka under den här sagolika säsongen är den totala, sinnessjuka, helt omvälvande toklyckan jag kände mot Sparta Prag hemma. Någonstans där började jag tro att det faktiskt, FAKTISKT, var möjligt med ett Champions League för Malmö FF.
Det är ofrånkomligt att spelare kommer och spelare går. Ändå är det lika ledsamt varje gång de försvinner som man lärt sig tycka lite extra mycket om, och lika nervöst inför framtiden är det varje gång när de som betyder mycket för laget lämnar. Årets december har sett ovanligt många duktiga och ödmjuka spelare lämna tillbaka den himmelsblå tröjan.
Marcus Malmberg
Försvarat SM-guld. Det har sagts att det var omöjligt. Likt förbannat ledde vi serien från start till mål.
Gisches skada. Låt pågen få en vara skadefri nu. Hade varit fantastiskt att fått se honom i CL nästa säsong.
Ulf Nilsson
Egentligen hela året, men det blir kanske för diffust.
För mig - Att vi var serieledare varenda omgång. Det är så sjukt mycket status att det är helt vansinnigt. Champions hit och dit. Det är Allsvenskan som är prio ett. Det är där vi lägger grunden.
Får väl bli det efter säsongen då. Vi tappar, åtminstone enligt mig, nyttiga offensiva spelare som Thern och Eriksson, men framförallt två av mina personliga idoler Ricardinho och Halsti. Som jag skrev när vi mötte Juve: Vilken spelare. Blicken. Bollbehandlingen. Passningarna. Positionsspelet. Och hårsvallet! Tänk att få vara Pirlo. Och få möta Halsti.
Peter Lind
Rosenbergs två fina födelsedagspresenter till mig i form av de två målen han gjorde på Sparta Prag. Man kan fira sin födelsedag på sämre sätt än att vara på Stadion när MFF avancerar i CL-kvalet.
Då det är lika svårt som förra året att hitta ett "sämst" så kör jag en repris. Vad sysslar U21-laget med? För andra året i rad går man inte till slutspel.
Henrik Zackrisson
Halvvägs in i andra halvlek mot Salzburg tvivlade jag ännu. Jag vågade inte, kunde inte, fullt ut tro på att det skulle gå vägen. Men sen, efter 3-0 och när vi gick in i tilläggstid, då visste jag att miraklet var ett faktum. Årets höjdpunkt är slutsignalen den 27 augusti.
Semesterfriden i utlandet stördes av beskedet om att Guillermo Molins avbrutit en träningsmatch på grund av en knäskada. Kort därefter bekräftades det att det rörde sig om korsbandet. Att Molins inte fick vara med på plan under den makalösa hösten 2014 känns grovt orättvist.
Carl Angerborn
Champions League-spelet står självklart utan konkurrens. SM-guld ser jag numera som en malmöistisk rutinuppgift.
Pressfikat på Stadion. Tradigt är bara förnamnet. Släng på en skinkbit på ostmackorna med jämna mellanrum åtminstone.
John Börén
I ett läge där så många tunga poster i ledarstaben ersattes och föreningen stod inför stora utmaningar, såväl sportsliga som ekonomiska. Med ett lag som rymde krävande veteraner och hungriga talanger. Trots en utveckling där Jansson, Albornoz lämnade och Molins skadades. Med succényförvärv som Tinnerholm, Kiese Thelin och Adu. Ansvarig för genombrott hos Forsberg, Konate och Olsen. Bäst i år måste vara Åge Hareides ledaskap.
Angenämt svårt ett år som detta. Kanske den uteblivna frisparken mot Juventus hemma? Eller nätverkstillgången i Turin? Att nationalarenan fortfarande ligger i Stockholm? Annars kanske det tråkigaste 2014 är konstaterandet av att diskussionen och debatten kring supporterkulturer och uppförandekodex på läktarna fortfarande genomsyras av polemik och destruktiv debatt.
Katarina Wittgard
Nästan allt var bäst 2014… men ett särskilt ögonblick efter matchen mot Salzburg har etsat sig fast. När hyllningarna till laget till sist klingade av, när alla motvilligt lämnade läktarna, men ändå inte kunde sluta sjunga. Det var ”I natt jag drömde vibbar” på vägen ner i trapporna när alla familjemedlemmar flöt fram som en sjungande massa… ”Vi vann igen, vi vann igen, så jävla enkla tre poäng…” Inte högljutt och från tårna, bara unisont nynnande, gnolande. Alla log mot varandra och alla visste, att så jävla enkel var så klart inte segern, men ändå, vi vann igen!
Mark Clattenburg och Pedro Proenca. Jag har sett knattesammandrag i Stehag med tveksamma domarinsatser, men de har i alla fall alltid lyckats ta på sig tröja i rätt färg och de har inte varit i omedelbart behov av vit käpp och ledarhund. Att Malmö förlorade matcherna mot Atlético Madrid och Juventus då de internationella stolpskotten Klantenborg och Pedro tjänstgjorde, det kan man inte lasta dem för.
De 350 000 kronorna det blev i böter för ”UEFA-maffia” borde dock dras från deras lönekonton.
Thomas Lundkvist
Egentligen hela paketet. Guldet, CL och den fantastiska resan vi gjort.
Må vi fortsätta ännu mer överlägsna nästa år.
Ett sent tillskott. Hamads spydiga kommentarer om oss och vår allsvenska. Zlatan, kungen, sitter som Gud i en av CL-favoriterna och öser beröm över MFF och vad vi gjort. Hamad, cementerad och fastväxt på läktaren i ett skitlag i Tyskland som inte sett CL ens på ett vykort spyr galla över oss och reflekterar över "hur långt han kommit och hur perfekt i livet han befinner sig". Och sen tycker att "vi ska skämmas" på en twitterkommentar när vi ifrågasätter. Nej Herr Hamad... du får nog fan hitta några nällor att hotta dig i.
Anton Swahn
Första lag att försvara ett guld på över tio år, första lag på nästan femton år att ta sig till mästarligan. Nog så.
Denna punkt känns ju rätt malplace i år, men nu när den ändå är kvar - att Gische inte fick vara med och uppleva den fantastiska andra halvan av säsongen. Kan vi få ett nyårslöfte från mannen där ovan att hålla vår kapten skadefri hela 2015?
Helen Johansson
Efter förlust med 4-2 i Prag såg det tufft ut att nå play off och intresset för returen hemma i Malmö var ganska svalt. På bara några dagar förändrades dock detta. Initiativet "Hela Stadion Gungar" bidrog till att skapa en makalös hype som resulterade i att det dagarna före match såldes 10 000 biljetter. Plötsligt hade känslan av att det skulle bli tufft bytts ut till att det faktiskt var möjligt. Något som smittade av sig även till spelarna. Jag är övertygad om att supporterkampanjen hade en stor och avgörande del i att vi så småningom lyckades ta oss in i Champions League.
Sättet som vi supportrar blir bemötta på när vi åker på bortamatch. Hur vi blir behandlade som boskap som helt verkar mista våra rättigheter bara för att vi gillar att se vårt lag på bortaplan. Hur vi tvingas utstå förnedrande visitering där det tafsas på intima kroppsdelar och där vi får betala svindyra biljettpriser för att se matchen från sämsta platsen på arenan.
