Årets: Bästa sex

Det är dags även för Listan att summeras. Vem har förekommit flitigast under året, vad har låtit tala om sig? Sex och Jävligt offside deluxe är här.

Varenda onsdag dyker den upp, Himmelrikets lista. Den som vi kallar Sex och Jävligt offside. Efter nio år är den en institution som vi nog inte skulle kunna plocka bort även om vi ville (vilket vi inte vill, märk väl).

Sista onsdagen för året publicerar vi en sammanställning över alla listor som varit. En förstaplats har tilldelats 6 poäng medan en sjätteplats har tilldelats 1 poäng. Och de där emellan… ja, ni förstår själva.

Undertecknade vill också passa på att önska er alla ett gott slut och ett gott nytt. Vi ses om en vecka. Då börjar allt om igen.

Magnus Wolff Eikrem (2 förstaplatser, 11 veckor, 45 poäng)
Allsvensk seriesegrare. Segrare i den allsvenska assistligan. Utsedd till årets spelare av de allsvenska spelarna. Utsedd till årets spelare av Himmelrikets redaktion. Älskad av Malmö-publiken. Respekterad och hyllad av sina lagkamrater. Jodå, det har varit ett helt okey år för vår norske mittfälts-virtuos. Att han låtit tala om sig är ju detta ett bevis på: att han har varit med flest gånger och samlat flest poäng under året på Sex och Jävligt offside.

Serieledning (3 förstaplatser, 9 veckor, 41 poäng)
Vi ledde inte från start till mål i år. Vi var visserligen i topp efter 3-1-segern i första omgången, men om man bortser från det, och från den där typen av haltande-tabell-ledning som kan uppstå för att man spelar först i en omgång, dröjde det faktiskt ända tills den 11:e omgången innan vi var överst. Sen övertog Norrköping tabelltoppen ett tag i augusti, men det var just i kraft av att de spelat sin omgång 19-match ett par veckor för tidigt. Däremot innebar vår förlust mot Djurgården i den 22:a omgången att Jens Gustafssons lag gick om på riktigt. Det höll dessbättre inte särskilt länge. Två omgångar senare slog vi HIF samtidigt som även Norrköping fick stryk av DIF. Därmed tog vi tillbaks ledningen och släppte den sedan aldrig.

Jo Inge Berget (1 förstaplats, 9 veckor, 32 poäng)
Om landsmannen ovan är en virtuos, så är Jo Inge Berget en urkraft. Jag har visserligen inga siffror på det, men jag skulle tro att han sammantaget under ett år springer flest meter av alla i laget. Han river, han sliter, han jagar. Och han gnäller inte över att få spela yttermittfältare som den anfallare han är. Det heter att det inte finns några spelare som är oundgängliga. Vilket säkert är sant. Men just den spelartypen är väldigt lätt att tycka om. Han som aldrig tycks ge upp, han som har Allsvenskans häftigaste skägg, han som heter Jo Inge Berget.

Vidar Örn Kjartansson (1 förstaplats, 7 veckor, 28 poäng)
Jag var bortrest i februari och fick sms-rapporter av en kamrat från cupmatchen mot Sirius. Eftersom vi vann var det mesta skrivet med gott humör, men ett orosmoln beskrevs. ”Stora problemet: Örnen. Totalt ofarlig. Missar bollen när han blir helt frispelad ensam framför mål. Oförklarligt”. Det blev ett par mål i cupen så småningom, men när allsvenskan väl började såg islänningen återigen bortkommen och uddlös ut – samtidigt som han hade lite missflyt med stolpar och hårsmåner. Proppen drogs ur mot Häcken, av alla lag. Hattrick och islossning i den 7:e omgången. På de följande tretton omgångarna gjorde han sedan elva mål. Inte för att han satte varenda chans som dök upp – han brände en del också – men han var tämligen makalös på att befinna sig på rätt ställe.

Sen budade Maccabi Tel Aviv, och gjorde det så högt att MFF inte tyckte sig kunna säga nej. Vidar Örn lämnade oss i slutet av augusti, just efter att ha nickat hem segern borta mot Sundsvall. De fjorton målen var på vippen att räcka till skytteligaseger ändå – först i slutomgången gick John Owoeri om och Vidar Örn fick nöja sig med en delad andraplats. Sydsvenskan har nått honom ett par gånger i Israel, och det har varit trevligt att se honom prata väldigt varmt om sin (korta) tid hos oss.

Guillermo Molins (2 förstaplatser, 7 veckor, 27 poäng)
Jag tror ”Guille” skulle kunna ligga hemma på sofflocket och ändå bli omtalad. Riktigt så illa har det inte varit 2016, men sett till antalet allsvenska matcher han faktiskt spelat i MFF under 2016 (7 stycken), så borde det väl egentligen ha varit rätt tyst om honom. Men det finns så mycket förhoppningar runt honom, och på honom, hans senaste skadeperiod önskade vi alla honom tillbaka från, och sen var det snack om AIK och jag vet inte allt, innan det blev Kina. Så trots att han spelat i paritet med Rodic och Vindheim (som inte ens är nära den här topplistan), har han låtit tala om sig på ett sätt som är väldigt unikt.

Silly season (2 förstaplatser, 5 veckor, 25 poäng)
Det hade varit väldigt mycket Silly inför säsongen 2015, så det var rätt skönt att det var lugnare i år. Och så känns det ju som att vi liksom hamnade på plus förra vintern: Simon Kroon skrev förvisso på för Sönderjyske just innan jul 2015, men i januari presenterades både Anders Chistiansen och Vidar Örn Kjartansson. Förhoppningar infriades, och det är väl lite det den här punkten handlar om. När det är tyst, trist och spelledigt rotar vi runt bland forum och fotbollssajter efter rykten och andra små bloss av hopp i det nattsvarta mörkret.

Förra årets topp sex
1. Champions League
2. Markus Rosenberg
3. Åge Hareide
4. Allsvenskan
5. Oscar Lewicki
6. Nicola Djurdjic

Några som var nära att ta sig in på listan

Anders Christiansen (0 förstaplatser, 6 veckor, 24 poäng)
Om någon konkurrerar med Magnus Wolff Eikrem som årets spelare så är det vår danske mittfältsmotor och tillika –general Anders Christiansen. Eller AC om man så vill. Det är lätt att bli förälskad i spelare som från dag ett omfamnar klubben utan att för den saken lisma, som gör sitt jobb på planen, och som gör det så väldigt bra. Anders är något så för Sverige ovanligt som en hårt arbetande mittfältare med en förmåga att hitta målet. Om han inte hade blivit skadad med rätt många omgångar kvar att spela, är jag säker på att han hade hamnat bland de sex översta på den här årstopplistan.

Markus Rosenberg (1 förstaplats, 5 veckor, 23 poäng)
Kan en säsong avslutas stiligare än årets? Frågan är retorisk. För så här ska det såklart se ut: Vi är sedan länge klara mästare. Och vår kapten rundar av året med att smälla upp två bollar i krysset. Annars blev det lite färre matcher (22 i allsvenskan) och, logiskt nog, också lite färre poäng (8+4) för honom i år. Men ändå: det liksom osar klass runt Markus Rosenberg. 2017 blir måhända hans sista säsong, och låt oss hoppas att han ännu en gång leder oss ut på ett Stort Europeiskt Äventyr. Och, för den delen, till ännu ett allsvenskt guld.

Ett urval av förstaplatser under året
Behrang Safari, Allan Kuhn, Vinna jämna, Klara vinster, Det blir bättre, Svenska Cupen, Den största njutningen, Jens Fjellström, Kärlekskaravaner, Cykla hemåt, Guld, Mästarkänslan, Uppmuntrande historik

Annat och andra värda att nämna bland årets 184 punkter
Anton Tinnerholm (3 veckor), Kari Arnason (6 veckor), Det vita bortastället (1 vecka), Allsvenskan (1 vecka), Premiär (2 veckor), Pawel Cibicki (2 veckor), Tobias Sana (4 veckor), Vi är inte ensamma (1 vecka), PK-suget (1 vecka), Podd Pa Dembo (1 vecka), Magnus Pehrsson (2 veckor), Europadrömmen lever (2 veckor), Oscar Lewicki (3 veckor), 27 oktober 2014 (1 vecka), Johan Wiland (8 veckor)

Några offsideplatser under året
Lagets lägstanivå
Borttagandet av ”Ingen himmel är så blå som min”
Träningsmatchen mot Wolfsburg
Guillermo Molins avsked
Tränare skyller förlust på att det är gräs som är underlag
Adus längtan bort
Förlusten mot FCK med Olsen och E Johansson i laget