Årets: Bästa sex

Det är årets sista onsdag. Det är alla listonsdagars stora dag. Det är dags för årets bästa sex (och lite till).

Den första onsdagen 2008 såg Sex och Jävligt offside dagens sken för första gången. Sen dess har över 300 listor skrivits och mängder med personer, händelser och saker har fått ta plats. Inte mycket har förändrats genom åren, och varför förstöra det som fungerar?

Något som också är sig likt är att på årets sista onsdag utgår den ordinarie listan för att ersättas av en årssammanfattning. Vad, vem, vilka har mest frekvent medverkat? Vi kallar det årets bästa sex. För en så rättvis bedömning som möjligt har ett poängsystem nyttjats. En förstaplats har belönats med sex poäng, en andraplats med fem och så vidare ner till sjätteplatsen som följaktligen gett ett poäng.

Vi vill härmed också passa på att önska alla läsare en fortsatt underbar helg, ett gott slut och ett fantastiskt himmelsblått 2014. Vi ses då.

Jiloan Hamad (1 förstaplats, 11 veckor, 47 poäng)
Sen Jiloan Hamad kom till MFF 2008 har han tagit nya och större steg för varje säsong. I år var det inget som längre kunde stoppa honom. I Allsvenskan hade han få, om några, övermän, och även när han hade sämre dagar, ordnade han poäng. Eller gjorde som Mikael Roth (minns ni honom, den gamle vänsterbacken vi hämtade från Halmia?) sa: Har man en dålig dag så kan man i alla fall kämpa. Detta visade sig på planen, i den allsvenska poängligan och på Sex och Jävligt offside. Som ni ser var han med överlägset flest gånger, och skrapade ihop överlägset flest poäng. Jiloan Hamad är redan saknad.

Malmö FF (5 förstaplatser, 6 veckor, 34 poäng)
Borde inte MFF ha kommit etta undrar kanske en del, framför allt ett guldår. Kan man ens placera själva företeelsen för allt som vi skriver på Himmelriket på en lista undrar måhända andra. Oavsett. Malmö FF är svenska mästare 2013. Vi vann Supercupen. Vi är Sveriges bästa fotbollslag, såväl på planen som i tabellen. Nästa år hoppas jag på en repris. Och att vi äntligen, efter så många år, vinner Svenska Cupen. Vi har redan flest guld där genom tiderna. Det är dags att utöka samlingen och försprånget.

Serieledning (4 förstaplatser, 6 veckor, 31 poäng)
När omgång 12 var färdigspelad låg MFF 9 poäng bakom Helsingborg. I omgång 19 var vi uppe på samma poäng. Sen gick vi om. I omgång 20 ledde vi med 3 poäng. Därefter var det inget snack; vi ledde serien hela vägen in i mål. I 11 omgångar var vi serieledare. Inte konstigt då att det uppmärksammades på rätt många listor under sensommaren och hösten. Det kanske är att ta i att påstå att vi defilerade in i mål; när HIF tappade var IFK Göteborg länge ett reellt hot. Fast vi vet alla hur det slutade, vi vet alla hur de andra lagen darrade och vi vet alla att guldet bärgades i den näst sista omgången. I Borås, mot Elfsborg. Då var vi inte bara i serieledning, vi var också mästare.

Per Ågren (0 förstaplatser, 7 veckor, 28 poäng)
För ett drygt år sen stod en maktkamp (i alla fall beskrevs det så) mellan Per Ågren och Rikard Norling. Strax därpå ruskade Ågren av sig detta och värvade bland annat Magnus Eriksson, Erik Johansson och Emil Forsberg, vilka alla tre visade sig vara mer än nyttiga för det blivande guldlaget. Utåt sett håller han en förhållandevis låg profil, har tagit uttrycket ”inga kommentarer” till en ny nivå och känns skönt lugn och stabil parat med förhandlingsförmåga som bäst kan beskrivas som vass. Så kallas han också för Ninja.

Tokelo Rantie (0 förstaplatser, 7 veckor, 26 poäng)
Vår lille sydafrikan var med på Årets Bästa-listan redan ifjol, och då skrev kollega Johansson att vi ”till nästa år har skyhöga förväntningar”. Infriades de? Ja, ganska ofta. Tokelo Rantie var knappast hundraprocentig när han kom till målchans, men de sju allsvenska mål han gjorde 2013 är nästan samtliga oförglömliga. Dribblingsorgien i premiären mot Halmstad och det otroligt viktiga 2-1 hemma mot Elfsborg är höjdpunkterna i min bok. Många slet sitt hår och utropat att vi nu sålt guldet då han försvann till Bournemouth, men så illa blev det dessbättre inte. Dock var det inte utan att man fick en liten tår i ögonvrån då han dök upp vid guldfirandet mot Syrianska och på Stortorget.

Magnus Eriksson (2 förstaplatser, 5 veckor, 24 poäng)
I en intervju under Floridalägret var det en mening Magnus Eriksson återkom till ett par gånger om: ”Det kan nog bli bra, det här”. Så här efter hans första säsong kan man väl konstatera att han fick rätt. Överlägsen vinnare i den allsvenska poängligan, och direkt inblandad (målskytt eller passningsläggare) i nästan hälften av våra allsvenska mål. Särskilt duktig var han på att hitta rätt position vid passning snett-inåt-bakåt – minns exempelvis mot Hibernian, första hemma mot Åtvidaberg och i avslutningen mot Syrianska. Dessutom är han också den sorts spelare som gör sin omgivning bra. Hoppas det fortsätter i samma stil 2014.

Förra årets topp 6

1. Johan Dahlin
2. Mathias Ranégie
3. Silly Season
4. Tokelo Rantie
5. Zlatan Ibrahimovic
6. Jiloan Hamad

Några som var nära att ta sig in på årets lista

Erik Friberg (2 förstaplatser, 5 veckor, 22 poäng)
Han hade en tung start i Malmö, den gode Friberg. Hans insatser under våren 2012 satte knappast en ”SUCCÉVÄRVNING!”-stämpel i pannan på honom. Men det tog sig under fjolårshösten, och i år slog han till nästan direkt med två mål i andra omgången mot Åtvidaberg. Sammanlagt kom han faktiskt upp i sex mål under året, vilket är mer än väl godkänt för en (relativt) defensiv mittfältare. Och så är det väl egentligen inte som flärdfull målskytt han tuggat sig in i våra hjärtan … han är snarare en lojal och hårt arbetande lagspelare. Ta gärna en titt på hans Twitterkonto också, #erikfriberg8. Det är ganska ofta ganska roligt.

Guillermo Molins (1 förstaplats, 6 veckor, 22 poäng)
Det var en något stukad 2010-hjälte som, efter ett par skadedrabbade och tunga år utomlands, kom hem. Egentligen var han väl hemplockad som ersättare åt Jiloan, som ju närmast allmänt antogs lämna under sommarfönstret. Guille gjorde mål direkt, borta mot Kalmar. Och sen blev det inte så mycket spel på yttermittfältsplatsen. Jiloan blev kvar året ut, och istället försvann Rantie. Molins fick återvända till den forwardsposition han spelat på under unga år i MFF. Det såg inledningsvis något vilset ut … men så plötsligt lossnade allt. Molins avslutade med sju mål på de sista sju omgångarna, inklusive de samtliga fyra helt avgörande mot Brommapojkarna och Elfsborg. En guldhjälte hade kommit hem, sett och segrat.

Alla som belönats med förstaplatser i år

Malmö FF (5 veckor), Nystart (1 v), Morgonluft (1 v), Magnus Eriksson (2 v), Erik Friberg (2 v), Malmömål (1 v), Simon Thern (1 v), Det är igång (1 v), Motionen (1 v), Attityden (1 v), April april (1 v), Robin Olsen (1 v), Filip & Thern (1 v), Starten (2 v), Fotbollens storhet (1 v), Målet (1 v), MFF – HIF (1 v), Daniel Andersson (2 v), BP.matchen (1 v), Allsvenskan (1 v), Jasmin Sudic (1 v), Etta/Serieledning (4 v), Anfallsparet (1 v), 7-0 (1 v), Att studsa tillbaka (1 v), Styrkan (1 v), Starka Malmö (1 v), Poängsnittet (1 v), Jiloan Hamad (1 v), Det stängda transferfönstret (1 v), Derby (1 v), Slutspurt (1 v), Guillermo Molins (1 v), Morgonen efter (1 v), Lätt bäst i serien (1 v), Vinst i Supercupen (1 v), Silly season (1 v), Semester (1 v), Spelprogram (1 v) och Mästare (1 v).

Annat och andra värda att nämna bland årets 192 punkter

Tyskland (1 v), Landslagets januariturné (3 v), Mats Lilienberg-roparna (1 v), Forumhumor (3 v), Pa Konate (2 v), Erik Friberg-twitter (1 v), Markus Halsti (5 v), Simon Kroon (4 v), Svenska Cupen (4 v), öl (1 v), Big Cypress National Reserve (1 v), Konstgräs (1 v), Kenneth Folkesson (1 v), Rikard Norling (5 v), Ricardinho (4 v), De tre nya (1 v), Jogging (1 v), Bortaföljet (1 v), Wigan (1 v) och Daniel Larsson (1 v).

Några offsideplatser under året

Halstis gula
Gefle – MFF 2-0
Landslagsfotboll
Pärongate och Miikogate
Den grusade förhoppningen över ett Guillermo Molins-lån
Svenska Fotbollförbundet
Skadorna
Cirkus Lerjéus