Årets: Bästa sex

Himmelrikets listmakare sammanfattar året genom att titta tillbaka på alla 51 veckors Sex och Jävligt offside.

Himmelriket gillar traditioner. En sådan är att vi varje onsdag klockan 12 publicerar veckans lista med sex positiva punkter samt en negativ. Den kallar vi Sex och Jävligt offside. En annan tradition är att vi den sista onsdagen på året sammanfattar alla listor, och helt enkelt skriver om de sex (plus två som varit nära) som förekommit flitigast.

Idag är det årets sista onsdag. Idag kommer därför sammanfattningen. Alla ettor har fått sex poäng, alla tvåor fem och så vidare ner till alla sjätteplacerade som följaktligen fått en poäng.

Henrik och Magnus tackar härmed för visat intresse under året och vi hoppas vi ses redan på nyårsdagen. Då är det årets (och det nya decenniets) första onsdag: Nya tag, ny lista. Men till dess, håll till godo med 2019 års bästa och mesta sex.

Markus Rosenberg (3 förstaplatser, 12 veckor, 54 poäng)
För tredje året i rad hamnar Markus Rosenberg överst på Himmelrikets årsbästa och -mesta lista. Givetvis är det inte utan anledning. Som den kapten han är (2019 är inte slut än så några dagar till är han faktiskt vår kapten som jag ser det) och som den fantastiska fotbollsspelare han också är så blir det mycket uppståndelse runt honom. I år än mer än vanligt då detta är hans sista som aktiv spelare i MFF. Det har varit den sista hemmamatchen i Allsvenskan, den sista bortamatchen i Allsvenskan, den sista hemmamatchen och slutligen den sista matchen överhuvudtaget. Det har skrivits spaltmeter om honom, och nu i höst har han nästan suttit mer i intervjustolar än sprungit på fotbollsplaner. En ikon har slutat, en era är över. I Himmelrikets långa intervju i början av december sa han att det nog aldrig kommer att bli lätt att inte längre vara en fotbollsspelare i Malmö FF. Vi håller med, det kommer inte bli lätt att inte längre få se dig i den himmelsblå tröjan. Du kommer att vara saknad, Markus!

Johan Dahlin (4 förstaplatser, 10 veckor, 45 poäng)
Inledningsvis, lite statistik: Johan Dahlin spelade 28 och en halv allsvenska matcher i år. Missade bara andra halvlek mot Östersund och bortamatchen mot AFC. 16 hållna nollor, varav åtta de tio sista matcherna. 16 var också antalet allsvenska mål han släppte in. När han inte höll nollan stannade det alltsomoftast vid ett insläppt – i endast två matcher blev det fler (Sundsvall och Hammarby borta). Årets försvarssiffror imponerar, och längst bak har Johan Dahlin varit alldeles oerhört stabil. Från Europaspelet minns jag framförallt en räcka tunga parader mot Domzale borta. Och så Kiev-matcherna, där han länge höll oss kvar i bortamötet och räddade oss hemma – det var i stora stycken hans förtjänst att det bara stod 1-2 i paus. Till detta lägger vi hyllningssången till Markus Rosenberg, hans en aning lakoniska framtoning i intervjuer och gläds över att han står i Malmö FF även 2020.

Anders Christiansen (2 förstaplatser, 10 veckor, 39 poäng)
Tänker som så, har man varit med en på lista 10 veckor av 51 möjliga så har man gjort mycket rätt och mycket bra. Några ögonblick man särskilt minns från Anders 2019, inte i någon som helst ordning: ”skorpionmålet” mot Sirius, framspelningen till Eric Larsson mot FCK borta, nickmålet som gav 1-0 borta mot AFC Eskilstuna, matchen mot AIK där han i sin första bolltouch efter att kommit in på slutet gjorde det förlösande 1-0 (och strax därpå slog upp skadan och blev utbytt igen), målet mot Chelsea… Det finns så mycket godis att välja på när det kommer till vår superdansk att jag skulle kunna fortsätta rabbla länge till. Årets Himmelrikets Favorit 2019.

Serieledning (2 förstaplatser, 6 veckor, 31 poäng)
Nu så här i retrospekt känns den här punkten onekligen en smula ironisk. Men vi har bara oss själva att skylla, vi som envisades med att prata om serieledning i tid och otid. I alla fall, så här såg det ut: med en risig start – en poäng på de inledande två matcherna – dröjde det tills den sjunde omgången innan vi, i och med bortasegern mot Falkenberg, tog över serieledningen. Ett litet ryck kom i slutet av maj. Efter 2-1 mot Sundsvall ledde vi med sex poäng. Fast det var en något bedräglig marginal. På grund av europaspelet hade en av våra matcher tidigarelagts, så vi hade spelat en match mer än de flesta andra lag. Och så kom juli. Fem matcher och fyra kryss. I början av augusti, i samband med att tabellen slutade halta, tappade vi ledningen till DIF. Sen jagade vi. Och kom faktiskt ifatt. Med tre matcher kvar var vi tillbaks i topp. Men precis som 1994 innebar en 2-0-förlust borta mot Hammarby att vi ramlade ur förarsätet igen. I slutrundan såg det som bekant lovande ut i paus, men ... nej. Det gick som det gick.

Kanske ska listan strunta i att tjata om serieledning nästa år.

Arnor Traustason (0 förstaplatser, 6 veckor, 26 poäng)
När media vill ha rubriker vänder de sig inte till den isländske landslagsmannen. Han skriker inte att han vill ut i Europa igen, utan menar att han har det bra i MFF. När han inte får spela då tränarna föredrar en annan spelartyp (vilket i och för sig händer väldigt sällan) så gnäller han inte. Han verkar vara mycket nöjd med sitt liv här hos oss, vilket vi tackar för. Han kom två i den interna poängligan i Allsvenskan, och var vår främsta framspelare. Var sista MFF:are på bollen i segern mot FCK, vilket som bekant ledde till avancemang från gruppen och därtill som etta. Har två år kvar på kontraktet, men förhoppningsvis förlängs det redan väldigt snart. Fyller bara 27 nästa år, så han tillhör ungdomarna i laget.

Oscar Lewicki (1 förstaplats, 6 veckor, 21 poäng)
Femte säsongen sedan återkomsten 2015, och i oktober förlängde Oscar Lewicki sitt kontrakt till och med 2024. Då är han 32. På plan har han flyttat runt en del i år. Spelat både i trebackslinjen och i en av de offensiva mittfältsrollerna. Lojal lagspelare, det känns som ett lämpligt epitet. Inga allsvenska mål i år, men däremot i Europa League-kvalet. Där blev det två, båda tjusiga, men det mot Bnei Yehuda förtjänar ett extra omnämnande: upp i närmsta krysset på snett-inåt-bakåt-inspel från Felix Beijmo.

Och kanske, apropå allsvenska mål, också värt att nämna att Oscar faktiskt tryckte in en boll borta mot Häcken. Men det målet godkändes inte.

Förra årets topp sex
1. Markus Rosenberg
2. Fouad Bachirou
3. Uwe Rösler
4. Europakvällar
5. Svenska cupen
6. Carlos Strandberg

Några som var nära att ta sig in på topplistan
Jo Inge Berget (1 förstaplats, 5 veckor, 20 poäng)
Anfallare som gör det så bra som wingback att han alldeles för sällan för egen smak får spela på sin favoritposition. Jo Inge är en perfekt allround-spelare och skulle säkert inte göra bort sig som exempelvis mittback med sin snabbhet och passningsskicklighet (förlåt Jo Inge om jag härmed gav någon tränare den idén). Från sin position på högerkanten hittade han Markus Rosenbergs huvud i storsegern hemma mot Hammarby och, framför allt, till densamme i sista hemmamatchen mot Dynamo Kiev. En av listmakarnas favoritspelare i laget.

Sören Rieks (1 förstaplats, 3 veckor, 14 poäng)
Vår vänstersida har utgjort ett av årets vassaste anfallsvapen. Där har Arnor Traustason och Sören Rieks huserat. Rieks har sannerligen funnit sig väl tillrätta som vingback i 3-5-2. Men om den nye tränare vi i skrivande stund väntar på föredrar ett annat spelsystem är jag inte orolig – Sören Rieks kommer helt säkert att finna sig tillrätta i det också. Han är själva sinnebilden av en poängspelare: för andra året i följd stod han för 14 allsvenska poäng (9+5 i år, 10+4 ifjol).

Ett urval av förstaplatser under året
Guillermo Molins (2 gånger), Rotationsoro (1 gång), Straff-förbannelsen bruten (1 gång), Ballymena (1 gång), Daniel Andersson (1 gång), Rasmus Bengtsson (1 gång), Veckans mål (2 gånger), Läktarmanifestationen (1 gång), Jens Fjellström (1 gång), En stad, ett lag (1 gång), Julklappsperfektion (1 gång)

Annat och andra värda att nämna bland årets 213 punkter
Vårtecken (2 veckor), Uwe Rösler (3 veckor), Traktorernas återkomst (1 vecka), Sviter (1 vecka), Rösträtten (2 veckor), Skadeläget (3 veckor), Marcus Antonsson (3 veckor), Lasse Nielsen (1 vecka), Guldchansen lever, Europa lever (1 vecka), Gräs mot plast? (3 veckor), Fouad Bachirou (3 veckor), Den nya nivån (1 vecka), Camp-livet (1 vecka), Allsvenskan (3 veckor), Bonke Innocent (2 veckor)

Några offsideplatser under året
VAR
Oklara spelplatser i Svenska cupen
Fokus på domarna
Misslyckandet i Svenska cupen - i år igen
Skrika ut frustration på egen tränare som supporter
Zlatan Ibrahimovic
Disciplinnämnden (i samband med Radetinacs överfall på Traustason)
Golftävlingen The Open
Polisens villkorstrappa
Tiden, eller i varje fall vårsäsongen, gick alldeles för fort