Årets: Bengalnötter
Jag gillar bengaler. De tillför stämning och bidrar till den totala positiva upplevelsen av att gå på match. Men när det “spelas” bengaltennis på läktaren, och det hetsas med bengaler framför motståndarklacken när vi vunnit SM-guld - tror ni att det gynnar den läktarkultur vi älskar och värnar?
Den svenska supporterscenen lyfts allt mer, även utanför Sveriges gränser. Vi tas ofta som ett exempel på fotboll som det var tidigare, innan det stora kapitalets intåg och fotboll istället blev big business.
51-procentregeln, som gör att den svenska fotbollen är medlemsägd och -styrd, lyfts också fram som ett ideal, som starkt bidrar till att vi (ännu) inte har VAR i svensk fotboll.
Allt detta riskerar att falla om vi inte skärper oss.
I tisdags, den 12:e december, hade justitieminister Gunnar Strömmer och socialminister Jakob Forssmed ett möte med centrala aktörer om säkerheten vid fotbollsmatcher. Bakgrunden till mötet “är de allvarliga ordningsstörningar som inträffat i samband med arrangemang inom främst elitfotbollen”. Mötet var en uppföljning på det möte som hölls i juni i år och samlade representanter från exempelvis Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Riksidrottsförbundet, Svenska Fotbollförbundet, Svensk Elitfotboll och Svenska Fotbollsupporterunionen.
Och på onsdagskvällen kom ett pressmeddelande att regeringen tillsätter en utredning om åtgärder för att minska läktarvåld vid idrottsarrangemang, som ska vara klar den 31 mars 2025.
På listan ovan är det tydligt vilka som är i “underläge”. Supportrarna.
Men vi har själva satt oss i den situationen. Eller en liten klick av oss supportrar.
Genom bengaltennis mellan läktarsektioner, genom att hetsa motståndarsupportrar, genom slagsmål på läktaren, genom att bränna upp nät framför sin sektion med bengaler, genom att dra ett bengaltifo så att brandlarmet går, genom att springa framför motståndarna och hetsa och håna och kasta bengaler på dem (och mycket annat) - på vilket sätt gynnar det den svenska supporterscenen och -kulturen?
2019 införde polisen den så kallade villkorstrappan. Supportrarna gick bananas och mycket frustration yttrades på läktaren. På ett annat plan (SFSU, MFF Support och flera andra supporterföreningar) bedrevs ett enormt och konstruktivt arbete för att få bort trappan. Och till slut lyckades det, kanske tack vare pandemin.
Nu är vi supportrar på god väg att starkt bidra till att villkorstrappan åtefrinförs (eller något ännu värre) genom vårt beteende på läktaren. Och polisen och många andra gnuggar händerna och tackar för hjälpen.
Vårt "hatande" mot andra supportrar, och vår vilja att visa och manifestera detta, slår bara tillbaka på oss själva och vårt eget lag. Vi vill vara på läktaren och stötta pågarna på plan. Vi manifesterar att vi vill ha max 30 mils resa till bortamatcher på vardagar för att kunna resa dit och stötta.
Varför ska klubbar, fotbollsförbundet, SEF, polisen och andra lyssna på oss, och ta våra önskemål i beaktande, när vi beter oss som skit på läktaren?
Lägg ner bengaltennisen och lägg ner hetsandet framför motståndaren. Det gynnar varken oss eller spelarna på planen. Det ger bara polisen och andra aktörer trumf på handen mot oss supportrar.
PS. Idag är det exakt två månader tills tävlingssäsongen börjar igen. Den 17 februari kl 13 spelar vi första gruppmatchen i Svenska cupen hemma mot Östers IF. Lide gytt.