Årets: Centrallinjen
Som sig bör ger vi er en årssummering så här i december, med allt från årets mål, årets bilder till årets veteranpool. Och en massa annat däremellan, bland annat årets centrallinje. Från stenhård och obesegrad till försvagad och nästan helt förändrad. MFF:s centrallinje 2023 gick från att vara seriens starkaste till att vara något helt annat. Hjärtproblem, rekordförsäljning och måltorka bidrog till att skapa ett helt nytt centralt MFF under sommaren och hösten.
På runt fyra månader fick MFF en ny tränare, nya spelare och ett nytt spelsystem. Även om det vacklade lite ibland, var laget och systemet (oftast) bäst när det gällde.
I varje fall i början av säsongen. Rydström hade både nytt och gammalt till sitt förfogande när han skulle bygga laget.
Centrallinjen anses av många vara lagets ryggrad runt vilket resten av laget formeras. Så även i Malmö. Johan Dahlin var given i mål. Lika givna var Derek Cornelius och Lasse Nielsen som mittbackar, Anders Christiansen och Hugo Larsson på mitten (med Peña bakom dem), samt Isaac Kiese Thelin på topp. Det är en centrallinje som heter duga det.
Träningsmatcherna avlöpte väl, cupen likaså (ända fram till den stentuffa kvarten mot Djuuu borta) och laget började formas.
I den första allsvenska matchen, hemma mot Kalmar, startade vi med Dahlin i mål, Cornelius som mittback i en trebackslinje, Larsson och Peña på mitten och AC och IKT på topp.
I nästa match, BP borta, var det Dahlin i målet med Cornelius och Nielsen som mittbackar, Peña på ensam mitt och IKT på topp. Hugo och AC var på varsin kant på mitten. Sedan följde IFK Göteborg hemma med samma målvakt och mittbackar, Larsson och Peña som defensiva mittbackar med AC och IKT framför sig.
I de följande fem matcherna spelade vi med i princip samma spelare i centrallinjen - fram till och med den nionde omgången mot Häcken.
Sedan började den falla samman.
Den 24 maj, fyra dagar innan Elfsborg borta, lade sig AC ner på plan under träning och tvingades bryta. Senare undersökning på sjukhus visade ett hjärtfel, liknande det som Christian Eriksen drabbades av under EM 2021. AC fick en ICD inopererad och veckan efter meddelade MFF att AC:s säsong var över.
Säkert påverkade av detta, och att vi mötte ett bra lag, förlorade vi årets första match - borta mot Elfsborg - med 0-3.
Nästa match, Degerfors hemma i omgång 11, blev Hugo Larssons sista hemmamatch för den här gången. Efter den explosionsartade utvecklingen han hade under 2022, som bara fortsatte under 2023, blev han snabbt en ryktenas man.
Transfersumman i spekulationerna ökade snabbt från två- till tresiffrigt, vilket bekräftades när MFF den 29:e maj, dagen efter förlusten mot Elfsborg, kommunicerade att Hugo sålts till tyska Bundesligaklubben Eintracht Frankfurt för runt 130 MSEK.
Med två av MFF:s mest tongivande spelare borta, ansvariga för en stor del av det offensiva spelet, steg oron kring MFF. Hur skulle detta gå?
Efter den makalösa inledningen med åtta mål på fem matcher gick IKT mållös i flera matcher. Målsviten höll inte i sig, det pratades om måltorka och formsvacka, och under sommaren och hösten höjdes det flera gånger röster om att Henrik Rydström borde bänka Isaac. Men Rydström höll fast vid sin striker och lät honom spela. Kanske blev det en stor omställning för IKT att både Hugo och AC försvann?
Efter sommaruppehållet började det svaja även i backlinjen. Pontus Jansson gjorde visserligen en bejublad comeback i den himmelsblå tröjan i förlustmatchen hemma mot Mjällby den 9 juli. Men det visar med all tydlighet att det inte bara är att vandra in i ett lag och tro att det blir bra direkt. Inte ens för Pontus Jansson. Den önskvärda stabiliteten kom inte per automatik och det tog några matcher för Ponne att spela ihop sig med backkollegorna.
Skador och svaga insatser på högerbacken gjorde att Lasse Nielsen fick vikariera som högerback. Det var OK, men efter några matcher fick den gode “stabielsen” inte mer speltid. Ryktena började sippra ut att han var på väg bort och den 22 augusti berättade MFF att den gode Lasse skulle spela vidare i Turkiet.
Även om vi i årets sommarfönster såg en stor MFF-aktivitet med flertalet dyrbara profilvärvningar (mer om det i en kommande artikel), som gjorde många bra insatser i resterande matcher, kom MFF aldrig riktigt tillbaka till den höga stabila nivå vi såg under de första 13 omgångarna.
Men vi vann trots det guld och det är det som räknas i Malmö FF.
Jag tror att Henrik Rydström redan nu funderar på hur nästa års centrallinje kommer att se ut. Dahlin är lika given som i år, likaså backlinjen med Cornelius och Ponne. Det centrala mittfältet tror jag viks åt AC (ja, jag tror hoppas och räknar med att han kommer tillbaka) och Oliver Berg. Anfallet är mer osäkert; IKT är bra, även när han inte gör mål. Men vi behöver en backup till honom; alternativt att IKT blir backup till en riktigt fet internationell striker a la Antonio Colak. Om vi ska ut i Europa nästa år behöver vi det i en stark centrallinje.
PS. På tal om Europa - köp himmelrikets kalender. Då stöttar du oss så vi kan åka med och rapportera från matcherna på plats. DS.
