Årets: Himmelrikets Favorit
Åtta gånger har Himmelrikets redaktion röstat om månadens bästa spelare. 21 olika spelare har fått röster i alla fall någon gång. Markus Rosenberg vann flest månader och fick flest röster.
Jag vill att ni börjar den här läsningen med att scrolla neråt i texten och tittar på namnen där. Ni ser spelarna som av Himmelriket blivit framröstade till årets spelare allt sedan 2005, då vi inledde med röstningar och efterföljande segerintervjuer. Om alla de nedan vore i sina glans dagar samtidigt vore det en minst sagt stark elva som MFF skulle ställa på banan.
En annan sak man snart lägger märke till är hur svårt det är att varje månad under en hel säsong få ihop tillräckligt många röster för att sammanlagt få flest och därmed bli årets spelare. Endast en spelare har lyckats med den bedriften två gånger om. Han heter Markus Rosenberg, och det är ingen tillfällighet. Vid det historiska andra tillfället överräckte jag en Himmelriket-almanacka på spelarhotellet i Madrid, dagen innan mötet med Real.
Jag minns att han var stolt och nöjd över att ha blivit först att vinna två gånger. Är man en vinnare så är man. Sa han inte, men jag tänkte det då och tänker det nu.
Att han i år, överlägset dessutom, fått allra flest månadsröster och därmed blir utsedd till årets spelare av Himmelriket, är därför inget som förvånar mig och många andra.
Är man en vinnare så är man.
När vi gick in i den här säsongen var det tänkt att det skulle bli Markus sista. Hans besked i ämnet för ett år sedan lämnade inga motfrågor, och vi runt omkring fick börja ställa in oss på att varje match vi såg med honom var den sista på Borås Arena, på Tele2 Arena, på Ullevi, och framöver: På Stadion. För varje match skulle vi komma allt närmare avskedet. Så när spelet hackade och MFF låg närmare att åka ur än att vinna Allsvenskan i våras, då kändes detta så oerhört ovärdigt.
Nästan mer än det bedrövliga spelet och de pinsamma poängförlusterna i olika former, nästan mer än det sörjde jag att det var så här det skulle se ut när Markus Rosenberg avslutade sin karriär. Som sagt, det kändes ovärdigt en av de två-tre största spelarna i Malmö FF:s ofattbart rika historia.
Så kom sommaren. Så kom Uwe Rösler. Så kom några nyförvärv. Så styrdes det plötsligt upp. Och så kom Europa, och där kom Markus ut på gräsmattor som den självklare ledare han är. Det såg genast väldigt bra ut i Allsvenskan också, och den åldrade lagkaptenen som skulle vila från matcher lite då och då för att orka (som det hette), han spelade nästan alla matcher. Han tog löpningar, han ställde sig i vägen för motståndare, han ställde sig på motståndare; han var Markus Rosenberg helt enkelt.
Är man en vinnare så är man.
Jag minns när jag i en intervju med honom efter att han blivit framröstad till månadens spelare i juli ställde frågan om han verkligen skulle sluta, eller om han kunde tänka sig att fortsätta ett år till. Han skrattade och svarade att det givetvis var en komplimang att vi supportrar och andra i och runt laget ville ha honom kvar. Han sa också att han i det intensiva spelschemat inte hunnit fundera så mycket på hur han såg på fortsättningen.
Där och då blev jag övertygad om att han skulle förlänga med ett år till. Han kunde svarat ett ”nej, nu är det slut, nu får ni sluta fråga”, han svarade i stället ”så angående 2019 tänker jag inte så mycket på det annat än när jag får frågan”. En lögn förstås, men det är helt okej för mig att Markus Rosenberg ljuger om sådana här saker när det slutar bra och lyckligt.
Himmelrikets redaktion röstar fram månadens bästa spelare (eller Himmelrikets Favorit, som vi kallar honom) varje månad som innehåller minst tre tävlingsmatcher. I mars vann Alexander Jeremejeff, i den sista månaden november var det Marcus Antonsson som fick flest poäng. Däremellan tog Markus Rosenberg hem det tre av de sex övriga månaderna.
Att hålla den höga kvalitet rakt igenom under så lång tid är inget annat än imponerande. Men (och ni vet vad som kommer nu): Är man en vinnare så är man.
Nästa år blir Markus sista år som spelare i Malmö FF. Jag väljer att tro det den här gången. Om han är lika bra som han har varit i år, och framför allt lika betydelsefull, så hoppas jag att han överväger spel även 2020. Men tills vidare tänker jag att nästa år, då får vi passa på.
Jag hoppas att han i november får stå där med ännu en allsvensk guldmedalj runt halsen och den stora bucklan lyft mot skyn, och jag hoppas att han några veckor senare spelar i Europas Leagues gruppspel och tar MFF vidare från gruppen.
Som den vinnare han är.
Och med det vackra och lyckliga slut som han vore värd.
***
Spelare (och antal poäng under året)
1. Markus Rosenberg (185)
2. Sören Rieks (94)
3. Marcus Antonsson (77)
4. Fouad Bachirou (75)
5. Oscar Lewicki (70)
6. Bonke Innocent (46)
7. Andreas Vindheim (43)
8. Johan Dahlin (42)
9. Rasmus Bengtsson (41)
10. Anders Christiansen (39)
11. Alexander Jeremejeff (38)
12. Lasse Nielsen (34)
13. Carlos Strandberg (30)
14. Behrang Safari (28)
15. Mattias Svanberg (21)
16. Samuel Adrian (13)
17. Arnor Traustason (4)
17. Egzon Binaku (4)
19. Felix Konstandelisz (2)
19. Franz Brorsson (2)
21. Isak Ssewankambo (1)
***
Årets alla Himmelrikets Favorit
Mars: Alexander Jeremejeff
April: Oscar Lewicki
Maj: Bonke Innocent
Juli: Markus Rosenberg
Augusti: Markus Rosenberg
September: Fouad Bachirou
Oktober: Markus Rosenberg
November: Marcus Antonsson
***
Tidigare års Årets Himmelrikets Favorit
2005 – Daniel Andersson
2006 – Jonatan Johansson
2007 – Anders Andersson
2008 – Ola Toivonen
2009 – Ricardinho
2010 – Johan Dahlin
2011 – Pontus Jansson
2012 – Mathias Ranégie
2013 – Jiloan Hamad
2014 – Markus Rosenberg
2015 – Markus Rosenberg
2016 – Magnus Wolff Eikrem
2017 – Anton Tinnerholm
