Årets: Himmelrikets Favorit (med intervju)
När vi räknade samman alla röster som lagts under året till Himmelrikets Favorit, var det en norrman som fick överlägset flest. I en intervju berättar Magnus Wolf Eikrem bland annat om sin fejkade skada och varför han drack några öl före en match.
Malmö FF:s sportchef Daniel Andersson var den förste att bli utnämnd till årets spelare av Himmelrikets redaktion. Detta var 2005. Sedan dess har den ena stora spelaren efter den andra vunnit (se längst ner i artikeln).
Denna titel utgår från alla de röster som fallit under året när vi har tagit fram månadens bästa spelare, och när de räknas samman är det spelaren med högsta sammanlagda poäng som vinner.
Årets vinnare var det nog på förhand få som vågade tro på som bäst under ett helt år. Han tog visserligen hem titeln månadens spelare i maj 2015 men hans höst samma år berättade inte om vad som komma skulle. Inte heller början på det här året sa oss något om vilken säsong han hade framför sig. Han hade en skada som höll honom borta och när han var tillbaka blev det magert med speltid. När Allsvenskan började var det på bänken vi fann honom. Få, om någon, krävde att få se honom från start.
Men så var det en match som vände allt. För honom och för laget. Därefter var han självskriven i Malmö FF:s startelva. Och laget vann. Och vann. Och till slut vann han och laget SM-guld. Att påstå att måndagen den 18 april i Borås blev en vändpunkt för Malmö FF och Magnus Wolff Eikrem är inte en överdrift.
Men vi kommer dit.
Hej Magnus och grattis till att ha blivit årets spelare!
– Oj, tack så mycket.
Samtidigt med att du har blivit svensk mästare med MFF.
– Ja, det är det bästa, det som slår allt.
Du blev framröstad som månadens spelare i maj och augusti. Är det de bägge månaderna som du själv är mest nöjd med för egen del?
– Ja, det får jag nog säga.
Bortsett från guldet i år, är där några andra matcher eller ögonblick som står ut lite extra för dig?
– Vi hade två förluster när den trenden vände borta mot Elfsborg. Vi lyckades få in ett mål i slutet av matchen och vinna, vilket jag tror var väldigt viktigt för säsongen. Dessutom tycker jag att segern mot Östersund borta sticker ut, då det är en av de bästa matcherna i år. Liksom när vi slog Jönköping hemma. Och förstås, nu på slutet med så många spelare borta och vi vann mot Norrköping. Det är de matcherna som jag kommer att tänka på först och främst.
Jag tänker på ett enskilt ögonblick under säsongen i samband med dig, och det är när du skrämde livet ur mig och många andra…
– Ha ha ha.
Du vet vad jag pratar om.
– Hammarby borta.
Precis. När du efter ditt 3-1-mål började halta och ta dig för låret.
– Ja, nu när du säger det så är det något som jag tycker hör hemma bland det som sticker ut. Jag tycker själv att det blev rätt lyckat (skratt). Jag vet inte hur många i laget som hade ljumskproblem vid den tidpunkten, och dessutom vill jag minnas att ”Guille” (Molins) fick samma problem under uppvärmningen. Så det blev lite kul tycker jag, fast om de som var skadade tyckte det då vet jag inte. Men, äh… de får de ta i så fall.
Det tycker jag. Var det ett planerat skämt eller kom det helt plötsligt när du gjorde ditt mål?
– Det var en spontan grej.
Assisten till målet från Markus Rosenberg kan väl till och med du nästan bli lite avundsjuk på, eller?
– Ja, det var en väldigt fin chip. Målet var mer eller mindre redan gjort tack vare den passningen. Vi hittar varandra bra, ”Mackan” och jag. Jag har fått en del fina pass från honom under säsongen. Men det här målet, det var väldigt, väldigt, väldigt fint. Fint hela vägen vill jag tillägga, med Tobias (Sana) genomskärare till ”Mackan”, och hans chip mot bortersta där jag enkelt kunde lägga in bollen. Ja, det är ett väldigt snyggt mål.
Du tog själv upp 1-0-segern mot Elfsborg borta i den fjärde omgången. Du passade till Rosenberg som satte målet som betydde seger. I efterhand tycker jag att det troligtvis är årets viktigaste vinst, då man inte vet vad som hade hänt om det hade blivit en tredje raka förlust.
– Det kan man säga tycker jag. Jag tror i och för sig att vi hade gjort det bra ändå i matcherna som följde på Elfsborg, sånt kan man aldrig veta. Elfsborg borta är alltid svårt, och det var en jämn match, men målet vi gjorde på slutet… Ja, man kan nog påstå att det var där vår säsong började på allvar. Liksom min. Det var där allting startade egentligen. Därefter började vi vinna och jag fick spela från start i varje match. Det är nog att ta det lite för långt att påstå att det var där vi fick smak på guldet, men en ordentlig vändning var det i vilket fall. Så efter två förluster i rad var det ohyggligt viktigt med en seger.
Inför den matchen var det många olyckskorpar som kraxade om att guldet redan var kört.
– Nämen, så var det ju. Och spelar man i Malmö så vet man när det går dåligt. Förlorar vi en match, eller som då, två matcher i rad, så kommer genast skriverier. Fast det bevisades att där finns många bra huvuden i Malmö, att när vi var som mest under press så levererade vi. Och det är en väldigt stor styrka. Ja, förutom mot Häcken i cupfinalen då. Den jobbar jag fortfarande på att tränga undan.
Vilken match?
– När vi förlorade mot Häcken i cupen.
Vilken match?
– Ha ha. Precis, den finns inte.
Den matchen är bara en ful dröm. Fast det är något som slagit mig att i år har ni nästan varit som bäst under press.
– Vilket bevisades under hösten om inte annat, med många skador och någon onödig förlust, så har vi kommit tillbaka och vunnit när vi har varit tvungna till det. Som mot Norrköping där väl guldet mer eller mindre säkrades. I de stora matcherna har djuren kommit ut. Det är en väldigt bra sida hos laget.
Verkligen. Du var en av dem som var skadad och borta på slutet. Hur nervöst var det att följa de sista matcherna från sidan utan att kunna vara med och påverka något på planen?
– Det var oerhört nervöst. Det är inte roligt att sitta på läktaren utan att kunna påverka något. Men jag hade en god känsla hela tiden, jag kände att vi skulle klara det. Och det gick ju bra till slut också. När vi skulle möta Falkenberg så kände jag mig 100 procent säker på att vi skulle vinna. Det fanns inga som helst tvivel hos mig där.
Du var med på planen efteråt i stället för att sitta hemma i Malmö, så jag förstår att du kände dig säker och inte ville missa guldfirandet.
– Jag åkte inte med laget, utan det var Erik Andersson och jag som körde upp i en egen bil.
Hur var känslan när först Jo Inge gjorde mål och sen…
– Redan dagen innan var jag bergsäker på att vi skulle vinna. Så jag började så smått fira redan innan matchen; då tog jag två öl och kände att det skulle bli vår dag.
Om jag hade vetat om hur säker du var så hade jag kanske kunnat slappna av lite mer. För när det väl var slut så var min första känsla lättnad mer än glädje.
– Det förstår jag. Det är ju lite det, lättnad efter pressen vi hade på oss. Men efter det kom alla känslorna. Det blev en fantastisk dag. Det är svårt att beskriva den känslan att vinna, det är så mycket som händer i kroppen och huvudet.
Hur högt värdesätter du detta guld?
– Det är klart att det kommer väldigt, väldigt högt. Jag har vunnit guld med Molde, som är klubben jag växte upp i, så det kommer nog aningen före om jag måste rangordna.
Hur högt värdesätter du att du har blivit årets spelare?
– Även om jag sätter SM-guldet högre, visar detta att jag har haft en fantastisk säsong. Så jag sätter det högt, mycket högt. Det är en ära.
***
Intervjun gjordes fyra dagar efter den avslutande matchen mot Hammarby.
***
Spelare (och antal poäng under året)
1. Magnus Wolff Eikrem (137)
2. Jo Inge Berget (107)
3. Johan Wiland (80)
4. Anders Christiansen (79)
5. Markus Rosenberg (56)
6. Vidar Örn Kjartansson (49)
7. Erdal Rakip (31)
8. Rasmus Bengtsson (30)
9. Pa Konate (27)
10. Behrang Safari (24)
11. Anton Tinnerholm (22)
11. Enock Kofi Adu (22)
13. Yoshimar Yotun (17)
14. Karí Árnason (12)
15. Guillermo Molins (10)
16. Oscar Lewicki (9)
17. Franz Brorsson (8)
17. Mattias Svanberg (8)
19. Tobias Sana (7)
20. Alexander Jeremejeff (6)
***
Årets alla Himmelrikets Favorit
Mars: Jo Inge Berget
April: Erdal Rakip
Maj: Magnus Wolff Eikrem
Juli: Rasmus Bengtsson
Augusti: Magnus Wolff Eikrem
September: Johan Wiland
Oktober: Jo Inge Berget
***
Tidigare års Årets Himmelrikets Favorit
2005 – Daniel Andersson
2006 – Jonatan Johansson
2007 – Anders Andersson
2008 – Ola Toivonen
2009 – Ricardinho
2010 – Johan Dahlin
2011 – Pontus Jansson
2012 – Mathias Ranégie
2013 – Jiloan Hamad
2014 – Markus Rosenberg
2015 – Markus Rosenberg
