Årets Husmanskost.
Året är snart slut och jag skulle vilja dela med mig av ett kulturarv, en av de stolta skånska traditionerna som icke får falla i glömska.
För några år sedan körde jag ett "Årets Recept" vid denna tiden som blev uppskattat och vill därför fortsätta i samma spår.
Eller samma spår är fel, detta recept innehåller endast en bråkdel av ingredienserna i det förra men är samtidigt, i mitt tycke, ett av de svåraste att bemästra.
Om vi bott i Japan hade det funnits 80-åringar som lagat detta i hela sitt liv varje dag för perfektionens skull.
Nu ska jag inte påstå att jag är 80 (bara nästan) och jag lagar det icke varje dag men jag tycker att jag lyckats få till ett mått av finess och tradition som gjort Edvard Persson stolt.
Givetvis pratar vi om Kalopsen, denna hjärtvärmande filt av välbehag som kan skänka tröst, glädje och förbrödring kring vilket bord som helst.
Det finns några regler som är uthuggna i sten av valfri skäggig mansperson, regler som icke bryts av andra än fubbickar.
1. Man lägger ALDRIG till något till receptet och man tar ALDRIG bort något. Då är det icke en kalops längre, bara en vanlig köttgrytejävel.
2. Man låter den ALDRIG puttra kortare tid än 4 timmar. OAVSETT vad det står i recept ni hittar på nät eller i bok. De är skrivna av kulturförrädare och fubbickar.
3. Man äter den ALDRIG samma dag den lagas. Dagen efter har den utvecklat den Malmöitiska karaktär som tarvas.
Ett tips är att göra som jag, laga den tidigt på Nyårsafton, ställ den på balkongen och sleva i er på Nyårsdagen istället för den där sorgliga, fesljumna degplattan.
Det finnes icke bättre sätt att kickstarta kroppen och guldåret 2019 än så.
Nåväl, låt oss skrida till verket:
Du behöver inhandla följande till fyra-sex personer. Och gör aldrig mindre än så här, mer går fint.
1,5-ish kilo Högrev. Ta din tid och hitta en perfekt bit, den ska ha fint insprängt fett och fräsch röd färg.
Vi klyddar inte med felstyckade grytbitar och annat skit. Det ska vara högrev, punkt slut.
3 gula lökar.
En rejäl näve morötter, det här är egentligen den enda ingrediensen som kan varieras något. Själv brukar jag ta ett halvkilo.
Kalv eller oxfond av bra märke. ICAs egna oxfond är bra. Ska vara i flaska, inte i kub.
4 lagerblad av bra storlek.
18 kryddpepparkorn. (Ja, du ska räkna dom).
3 msk vetemjöl.
Smör och olja för stekning.
Verktyg: En gjutjärn eller ännu hellre en emaljgryta typ Le Creuset av större storlek. En träslev och en bra kniv. Själv har jag en himmelsblå le Creuset förstås.
Tillbehör, Kokta King Edwardknudor och rödbetor. Betorna ska vara hela. King Edward har precis rätt konsistens för en kalops, de mosar sig perfekt för såsupptagningen.
Skär kuber av högreven i storlek om 4 * 4 cm. Putsa bort alla senor och hinnor, ge fan i det vita mjuka fettet. Det tar man bort på tallriken om man så önskar. För det mesta ett tillvägagångssätt reserverat för väldigt små barn.
Dela löken i klyftor, 8 per lök om den är av en normalt lökig storlek. Skiva morötter i cirka 2 cm rullar. Den ska icke skalas innan.
Värm upp grytan på näst högsta temp, i med olja och en rejäl klick smör, snåla inte. I med köttet i omgångar, det får inte täcka mer än en tredjedel av botten i varje stekomgång. Då kokar ni skiten istället.
Bryn till fin färg, upp på en tallrik, häll av vätskan, värm upp igen, rinse and repeat tills allt kött är brynt.
Mer olja och smör, i med löken och fräs cirka en minut, i med allt kött, lagerblad och kryddpeppar. Häll ner fonden, en halv flaska att börja med brukar bli bra. Rör runt.
Strö över mjölet och blanda väl med en träslev, häll på VARMT vatten i omgångar samtidigt som det rörs för att inte få mjölklumpar. Fortsätt tills köttet är precis täckt av vatten.
Sätt spisen på låg värme, har man en spis med sex steg på vredet ska den stå på tvåan. Sätt på locket och kolla klockan. Du har nu fyra timmar till annat. Eller nästan åtminstone, det är några småsteg kvar.
Efter 15-20 minuter bör det röras om lite igen så allt ser fint ut och det inte fastnar mjöl i botten. Man kan sen ta en titt lite då och då, stoppa ner snudan och känna himmelsdoften.
Och nu börjar några av er knappra på tangentborden och ska påminna om morötterna. Det kan ni bespara er. Om ni slänger i morötterna nu förtjänar ni en bagvänd Anderslövare.
Morötterna ska i exakt en halvtimme innan kalopsen är färdig, icke innan. Då blir det nån svampig orange gegga man inte ens vill ge sin hund.
När fyra timmar förflutit tas grytan från värmen och ställs åt sidan för att svalna, sen förvaras den kallt, uteplats eller kylskåp till dagen efter.
Nu gör de flesta misstaget att smaka av och yla över att den minsann saknar nåt. Det gör den sällan kan jag upplysa om, den har bara inte kagat till sig än.
När den värms dagen efter ska den möjligen pyntas med en liten skvätt fond och lite salt å peppar. Inget annat.
Ska ni ägna lika mycket kärlek åt knudorna ska dessa kokas med skalet på, detta tar man bort på tallriken. Jag minns min farfar Börje, en vägarbetare, som tryckte ner gaffeln i knudan, lyfte upp den lite beundrande och sen började klä av den som om han förförde en vacker primadonna. Det var oerhört imponerande. En balklänning i skalformat.
Enda anledningen till att jag gillar mina rödbetor hela är för att de skivade ser ut som några jävla hipsterchips med räfflingen. Farfar Börje hade avskytt räfflor.
Till kalops dricker man mjölk eller öl. Farfar Börje drog två supar Renat också men det är inget tvång.
Så här går det till, det finns inga mystiska knep. Som sagt, det vanligaste är att folk ska hålla på att lägga till en massa skit.
Det enda mysteriet är att ovanstående recept tagit mig säkert 25 år att få till den graden jag håller idag även om jag använder samma saker.
Kalops är, i sällskap med Ärtsoppa och Stegefläsk med löksås, ett kulturarv vi ska vårda och vara stolta över.
Vi måste ge det till våra barn, vi måste låta kunskapen ärvas av framtida generationer. Vi måste föra kärleken vidare.
Och här, mina vänner, kommer kopplingen. Det är exakt samma som MFF.
Kärlek, kultur, sammanhållning och stolthet.
Jag önskar Er alla ett fantastiskt gott slut och en bra början på guldåret 2019.
Kanske även Ole Törner kan ge fan i korven för en dag och sleva i sig litta kalops, vem vet.
Ta hand om Er.
Framåt Malmö!
