Årets: Malmökille
Markus Rosenberg har hyllats och hyllningarna kommer inte ta slut inom närmaste tiden. Men i tider av evangelium, att titta bakåt och att välkomna något nytt vill jag hylla en spelare som gjort en otrolig säsong och som i mångt och mycket antagligen kommer vara räknad som vår bästa hemvändare någonsin efter ovannämnda Mackan.
Rasmus Bengtsson född 26 juni 1986 i Malmö, Skåne, Sverige.
Två månader efter att Chernobyl fick sin hårdsmälta så föddes en riktig hårding. Oklart om det finns ett samband men jag utgår från att talangen på något sätt kommit från strålningen utan att på något sätt ha belägg för det.
Rasmus Bengtsson påbörjade sin karriär i just Malmö FF och gick hela vägen igenom fram till 2006 när han utan ett större genombrott gick till Trelleborg. Där fick Bengtsson genombrott av storleken större och spelade bland annat U21 EM på hemmaplan för att sedan samma sommar gå till Hertha Berlin. Där spenderade han cirka ett år innan han skrev på för nederländska dåvarande topplaget Twente där han bland annat fick debutera i Champions League.
Lite otippat så återvände Bengtsson till Malmö FF vid 29 års ålder 2015. Efter åren i Holland och en obefintlig landslagskarriär var det svårt att avgöra vilken klass som Bengtsson faktiskt hade.
Vi kan väl säga att Bengtsson ,när skadefri, varit konsekvent en av allsvenskans bästa backar. Problemen har dock varit att han väldigt sällan varit det. Allt från problem med knäna till att han får en kollapsad lunga. Ingen objektiv kan säga att Bengtsson varit förskonad från skador under sina år som spelare.
Det sagt, han är i det närmaste oersättlig i dagens MFF och är den i försvaret som egentligen aldrig gör en dålig match. När du kollar på statistik i allsvenskan så förvånades jag över hur få matcher han faktiskt gjort. I allsvenskan 2015 gjorde han 16 matcher, 2016 gjorde han 18 matcher, 2017 gjorde han 9 matcher och 2018 gjorde han 13 matcher.
Det var först säsongen 2019 när han kom upp i över 20 matcher i allsvenskan under en säsong. Anmärkningsvärt att en spelare som varit så viktig för klubben har spelat så lite i allsvenskan. Hade Malmö inte haft sin stabila ekonomi hade förlusten av Bengtsson antagligen varit ännu mer synlig och framförallt gjort ännu mer oersättlig än vad han redan är.
Med denna texten vill jag inte lyfta fram Bengtssons problem utan snarare lyfta hur viktig han varit och lyfta en spelare som inte nödvändigt tar samma utrymme som en Rosenberg, en Safari eller en Christiansen. Bengtsson är en ledare, han är vinnarskalle och i synnerhet är han en vinnarskalle som kommer behövas när Rosenberg slutar.
Denna text är spretig men jag hoppas att budskapet går fram. Jag gillar Rasmus Bengtsson och jag hoppas att det finns utrymme, tid och plats för att hylla honom men framförallt hoppas jag att han spelar kvar hos oss under lång tid.
23 januari 2019 förlängde han kontraktet med MFF som sträcker sig över säsongen 2021.
Om Rasmus Bengtsson kommer förlänga ytterligare?
Vet inte, spelar han som tidigare och kontinuerligt finns det inget som hindrar honom att fortsätta. Vill han däremot få ett lika fint avslut som Rosenberg bör han börja hyllas nu, för det både förtjänar han.
