Årets: Snedtändning
Mitt i glädjeruset efter segern hemmasegern mot BP rann sinnet över på ordförande Håkan Jeppsson. Upprördheten över en ovanligt kraftig bengalbränning fick bägaren att rinna över och han kallade några av MFF:s mest engagerade supportrar för "rötägg". Inget bra ordval och debatten blev därefter.
En ovanligt seg debatt i fotbollssverige är den om pyroteknikens vara eller inte vara. Positionerna är låsta och argumenten på båda sidor kan vi alla rabbla i sömnen.
Hyckleriet är stort. Å ena sidan skäller både förbundsfolk, klubbstyrelser och journalister på brännandet och å andra sidan översvämmas vi av reklambilder och vinjetter där man använder häftiga belgalbrännande publikhav som lockrop för produkten allsvenskan.
När MFF mötte BP hemma i en av säsongens sista skälvande måstematcher brändes det ovanligt många bengaler. Jag vågar inte säga exakt varför, men en anledning kan ha varit att den drivande supportergrupperingen Supras firade sitt 10-årsjubileum. Oavsett vilket brände man på så pass mycket att brandlarmet utlöstes. Diskussionen kom upp om att utrymma läktarna, men enligt uppgift kunde man efter konsultation med någon från räddningstjänsten undvika den gigantiska manövern.
Matchen spelades och efter två ofattbart viktiga mål av Guillermo Molins stod MFF som segrare och med ena näven på Lennart Johanssons pokal. Guldet var nära, stämningen upprymd, men ordförande Håkan Jeppsson var rasande.
I en tirad riktad mot bengalbrännandet kallade han en del av MFF:s supportrar för "rötägg" och därmet öppnade han upp för en smutsig pajkastning som förmörkade hösten några dagar.
På facebook, på Himmelrikets forum och i andra medier grälades det högljutt mellan bengalförespråkare och dess motståndare och heder och ära togs av ordförande Jeppsson.
Lyckligtvis kom till slut den där matchen i Borås emellan och där någonstans dog grälet ut.
Såhär i efterhand kan nog alla känna att Jeppssons ordval var dumt och märkligt tajmat, men att vi alla kan säga saker i stridens hetta som vi sedermera ångrar.
I alla fall hoppas jag att Jeppsson har en klokare syn på MFF:s supportrar i normala fall.
Det är ju ändå så uppenbart för oss som varit med på resan de senaste 30 åren att vi har en fantastisk supporterkultur runt Malmö FF.
Den är inkluderande, sjungande, visuell, högljudd, humoristisk och kreativ!
När jag var tonåring på 80-talet var "klacken" en ganska dyster uppenbarelse. Fyllan och rasismen fanns som ett påtagligt inslag och i normala fall på en allsvensk match samlade man kanske 50-100 personer.
Den förändring som MFF Support arbetade fram under 90-talet och som ultrasgrupperingarna tagit vidare under 2000-talet har gjort "klacken" till en mångtusenhövdad enorm himmelsblå vägg av kärlek och sång.
Denna vägg lyckas dessutom allt som oftast få med sig resten av Stadion, vilket var en omöjlighet för, säg, 25 år sedan.
Med detta sagt förstår jag att allsvenska klubbstyrelser med pressad ekonomi blir upprörda över de böter som användandet av pyroteknik innebär så det finns verkligen två sidor av myntet.
Men viktigt är att man inom Malmö FF framöver ser till att räkna till tio innan man sakligt går ut och fördömer en handling i stället för att reflexmässigt vräka ur sig glåpord.
Som ordförande i Sveriges finaste idrottsförening skall den distinktionen vara klar och jag utgår från att lärdomar har dragits efter höstens spektakel.
Låt oss respektera varandra framöver.
