Årets: Spelare
Markus Rosenberg är årets spelare i Malmö FF. Han är också den första som blir det en andra gång. Himmelriket träffade honom för en längre intervju.
Varsågod, Markus!
– Vad är detta?
Det är Himmelrikets kalender för 2016. Du får den som pris för att du har röstats fram som 2015 års bästa spelare.
– Schysst. Stort tack.
Vi har aldrig delat ut ett pris tidigare, men så är detta också första gången någonsin som någon blir årets spelare en andra gång.
– Är det så? Det är ju rätt stort. Tack än en gång.
Det är dagen innan Malmö FF ska möta Real Madrid. Lyckligtvis vet vi ännu inte hur den matchen slutar, så Markus Rosenberg är på gott humör. Han kommer från en sen lunch efter att han och de övriga spelarna anlänt med tåg från lägret i Malaga. Han är ledigt klädd i träningsoverallsbyxor och en mörkblå pikétröja. Vi slår oss ner i varsin mjuk fåtölj i ett avskilt hörn på luxuösa hotell Hesperia, där truppen bor.
Samtidigt som han bläddrar och kommenterar en del bilder i kalendern, stoppar han in en portionssnus under läppen. Själv sitter jag och funderar över om min reskassa tillåter en espresso; medan jag väntade på Markus såg jag priserna i hotellbaren och kommer fram till att jag väntar med kaffet till efteråt.
En bit bort sitter Anton Tinnerholm. Några kompisar till honom har flugit ner för att se årets sista match och passar på att komma förbi och säga hej.
När Markus tittat färdigt och lagt ifrån sig kalendern, lutar han sig bakåt i fåtöljen. Han är redo för ännu en i raden av alla intervjuer som han har gjort i år. Jag undrar hur många det blir på ett år. Han har inte en aning. Men många är det. Ännu fler är det som det tackas nej till. Helt enkelt för att han inte skulle hinna spela fotboll överhuvudtaget om det tackades ja till allt. Men den biter sköter MFF:s kommunikationschef Peter Åhlander.
Jag säger något om att det är beundransvärt hur han orkar, men Markus menar att även om alla intervjuer kanske inte är överdrivet roliga att göra, så inser han att det är för en god sak.
– Så länge det gagnar MFF så är det självklart för mig att tacka ja. Och kanske har jag bidragit till att både vuxna och barn numera syns på Malmös gator med MFF-tröjor och MFF-halsdukar. När jag växte upp såg man inget av det, då var det bara Barcelona, Arsenal och Manchester United som gällde. Det är fint att det har ändrats. I Malmö ska det bara vara MFF som gäller.
Vi börjar prata om den avslutade säsongen. För avslutad för Markus del är den eftersom han i matchen mot PSG i slutet av november drog på sig ett tredje gult kort i Champions Leagues gruppspel, vilket gör att han är avstängd mot Real Madrid.
Vilka ser du som dina personliga höjdpunkter för året som gått?
– Det är kvalet så klart. Och Shakhtar hemma.
Hur tycker du att din formkurva har varit? Är den mer eller mindre konstant sett över hela säsongen eller har den dalar och toppar?
– Jag tycker nog att den är rätt jämn, men jämfört med förra året så är den lite lägre. Med åldern är formen allt mer konstant, den dalar och höjs inte på samma sätt som förr. Jag kanske inte har den högstanivån som jag hade en gång i tiden, men å andra sidan inte den lägstanivån heller. Det är väl i början av säsongen som den är låg, men sen tar det sig och hålls konstant tycker jag.
Kan man som fotbollsspelare formtoppa sig likt simmare och friidrottare till exempel?
– Nä, det går inte. Det är ju matcher hela tiden. Förra året hade vi en bättre balans på vilandet och roterandet. Dels beroende på att resultaten då gick vår väg, dels beroende på att vi inte haft den variationen av spelare i år.
Vilken variation tänker du på då?
– Till exempel har vi inte haft någon target-anfallare den här säsongen, det är väl egentligen mest det. Tittar vi på de matcher där vi tappat poäng i Allsvenskan så är det många gånger mot sämre lag, och då är det svårt att ha någon variation om du inte har någon target-spelare.
En halv startelva, mer eller mindre, försvann efter förra säsongen. Har det tagit längre tid än väntat att spela in ett nytt lag tycker du?
– Det är klart att det tar sin tid att få ihop det till ett lag. Men de som kom nya till oss är kvalitetsspelare, så jag skulle nog vilja säga att vi har en högre kvalitet än förra året.
Spelare för spelare?
– Exakt. Tyvärr har vi inte fått ihop laget. Vilket i sig kanske är normalt sett till hur många som försvann och hur många som kom in. Så det kan nog vara väldigt positivt inför nästa säsong, att vi är många spelare som har långa kontrakt och många spelare som verkligen vill vara här. Som inte ser Malmö FF som ett mellansteg på vägen ut mot Europa.
De månaderna som innehåller ett visst antal tävlingsmatcher röstar alla medlemmar i Himmelrikets redaktion på tre spelare som de anser har varit bäst. Ettan får fyra poäng, tvåan två och trean ett. Därefter läggs poängen ihop och vi har en Himmelrikets Favorit. Markus vann i juli och augusti.
Jag säger att det knappast är en tillfällighet, eftersom han även 2014 fick som flest röster vid den tiden. Och att det är då kvalet till Europaspelet sker.
– Det är klart att man går igång lite extra då. Sen syns man ju också mer som spelare när man avgör matcherna, det kan man inte komma ifrån. Och jag har kunnat ligga där framme och fått göra mål i de viktiga matcherna.
– Ska man ta något som verkligen är liknande med förra säsongen så är det att jag med åren har fått det allt tyngre att komma igång. Träningsmatcherna på konstgräset och de första i Allsvenskan är alltid tuffa, sen kommer man igång. Det är precis som om man är ett tåg som ska få upp ångan, och när man väl får upp farten så… Då går det att ligga på samma nivå. Så det är väl starten som är lite jobbigare nuförtiden.
Jag minns inte i vilken av årets intervjuer som vi pratade om just det som du nämner ovan. Du påpekade att kanske får man titta närmare på träningsupplägget för att komma till rätta med att du är så trögstartad. Kanske bör du få ett mer individuellt anpassat schema?
– Det går mer och mer åt det hållet. När jag började var det en träning för alla. Nu är det väldigt individuellt. Jag tror mer för egen del att det handlar om att det är konstgräsmatcher och att det är tidigt på året, än att man kan förändra något i träningen egentligen. Det går inte att komma ifrån att man måste träna hårt under försäsongen, för året är långt. Det är väldigt många matcher man ska klara av, det handlar inte om 30 utan runt 50 som du ska klara av att prestera i. Så jag tror att det är svårt. Man kan alltid titta på det, men jag tror inte där är något att göra rörande träningsupplägget i början av året.
Niclas Kindvall sa en gång på 90-talet, när han spelade i Malmö FF, att vem som helst kan vara stjärna i februari och mars, men det är inte då det verkligen gäller. Han sa det i samband med att han fick kritik för att han inte gjorde några mål i de tidiga träningsmatcherna. Jag tycker det ligger mycket i det.
– Det var bra sagt. Och jag håller med. Självfallet vill alla spelare ligga på topp över 12 månader, men det går inte. Man får kanske offra något där, som i mitt fall starten som blir lite trögare för att i stället vara starkare i slutet. För du bygger ju upp dig. Hade jag inte tränat så hårt och byggt upp mig under försäsongen så hade jag inte heller varit så stark på slutet. Det är lite ge och ta. De som kanske är lite mer lättränade under försäsongen, de är väldigt duktiga i början. Speciellt när vi spelar Svenska Cupen, men sen håller de inte riktigt över en hel säsong.
– Tittar man på de här åren som jag har varit hemma; de som har varit lagets bästa i mars, där har en del av dem inte varit lika bra i slutet på året. Jag säger inte att det gäller alla, men med en del gör det det.
Om man tittar på hur vi röstat månad för månad de här två åren så ligger det kanske något i det. Du får knappt några röster alls i mars (förra året hade vi en omröstning den månaden) eller i april.
– Det förvånar mig inte alls, för då har jag det lite tungt.
De här två Champions League-åren, hur högt rankar du dem i din karriär?
– De rankar jag högst. Helt klart.
Jag vill inte att vi ska sitta här och summera din karriär, men den har onekligen varit lång och framgångsrik. Hur ser topp fem ut efter de här bägge Champions League-åren?
– Alltså, alla VM och EM kommer förstås högt upp. UEFA-cupfinalen med Bremen är stor. Båda cupfinalerna i Tyskland likaså.
Om det inte hade varit för 2014, med både allsvenskt guld och avancemang till Champions League, så hade jag sagt att det här året har varit fantastiskt. Nu tycker jag nog att det har varit… bra. Bra rätt och slätt. Håller du med?
– Ja.
Det lät tvekande. Är jag onödigt negativ tycker du?
– Nej, det är väl härligt det du säger. Jag har samma inställning som du och de flesta malmöiter, att man ska sträva högt. Sen så är det klart fantastiskt att ett svenskt klubblag går till Champions League två år i rad, om inte vi gör om det lär det inte hända på länge. Men visst, vi vann inte guldet i år och det är inte ens säkert att vi kommer ut i Europa nästa år. Och vinner vi inte guldet som MFF:are så är det alltid surt, och då går det inte att säga att det har varit ett riktigt bra år.
Markus Rosenberg är både uppskattad och ogillad i Sverige. Medan vi i MFF älskar hans sätt att ta för sig på planen, inte alltid med schyssta medel ska väl sägas, lite som en symbol för vad Malmö FF är och betyder, så är han av många andra lags supportrar nästintill avskydd. När jag frågar honom om han triggas igång av det på planen drar han handen genom håret, ler snett och säger:
– Ja, lite.
Vänner, om ni någon gång undrat hur en underdrift ser ut eller låter; där har ni en.
När vi skrattat färdigt lägger han till att det spelar ingen roll hur bra eller dålig man är som spelare; det finns alltid folk som tycker om dig och folk som inte tycker om dig. Hur man än beter sig.
– Ta två sådana världsspelare som Messi och Zlatan. Två fantastiska fotbollsspelare men det spelar liksom ingen roll. Det finns folk som både älskar och hatar dem. Hur du än beter dig i livet så kommer du alltid stöta på människor som inte gillar dig. Fast det är deras problem och inte mitt.
Att du är så beundrad i MFF och så ogillad av andra supportrar bidrar till en vi-känsla här hos oss tänker jag. Håller du med?
– Absolut. Och det är precis som det ska vara.
Malmö FF har dragit på sig oerhört många röda och gula kort i år. Markus nickar instämmande. Jag undrar om han vet på ett ungefär hur många det har blivit i tävlingsmatcherna. Han börjar räkna tyst för sig själv. Sju röda svarar han efter en stund. Åtta rättar jag honom till. När det kommer till varningar drar han till med 80. Drygt 90 gula har det blivit.
Han håller med om att det är alldeles för många.
– Det har mycket att göra med att vi har varit frustrerade. De i Champions League handlar nog till stor del med att vi inte hänger med alla gånger. Men det är ingen ursäkt. Hade vi legat på 60-70 så hade varit okey tycker jag. Hur många tävlingsmatcher har vi haft i år? Vet du?
47. 48 med morgondagens match mot Madrid. Så 60-70 gula låter väl rimligt.
– Ja, det gör det väl. Men det har varit mycket snack, mycket frustration. Speciellt i Allsvenskan. Det är sånt som kommer när spelet inte fungerar.
Hur kan du som lagkapten styra upp det? Känner du att du har ett ansvar för vad som sker på planen?
– I och med att de onödiga varningarna till största delen beror på frustration så tycker jag inte det. Det spelar ingen roll om jag skulle säga inför matcherna eller i halvtid att vi inte ska ta de där korten, så tänker man som spelare inte på det i stridens hetta. Dessutom tycker jag att man ska fokusera på att spelet ska fungera, och inte på om det blir röda eller gula kort.
– Det går hand i hand när det kommer till kort och hur vårt spel fungerar. Speciellt som vi vet vad vi kan och vad vi kan få ut av själva laget, och när vi då inte får ut det; då kommer frustrationen.
Jag säger grattis än en gång. Markus tackar. Vi sitter kvar och småpratar med Peter Åhlander och Himmelrikets Pontus Kroon som dykt upp när intervjun är klar. Till slut lämnar vi de sköna fåtöljerna. Markus går mot hissarna för att åka upp sitt rum. Pontus och jag ska ta oss mot utgången för att bege oss till vårt hotell.
Anton Tinnerholm sitter alltjämt kvar med sina kompisar hemifrån. När han ser oss frågar han Markus vad det är han håller i handen.
– Himmelrikets kalender.
– Va? Varför har du en sån?
– Jag fick den av Magnus. Jag blev framröstad som årets bästa spelare av Himmelriket.
– Men jag vill också ha en.
Markus tittar nästan lite ömt på sin lagkamrat. Så säger han:
– Men Anton, då får du väl se till att bli bäst i så fall.
Högerbackens kompisar tittar frågande på Markus Rosenberg. Själv lägger Anton av ett stort skratt. Markus ler sitt patenterade sneda leende innan han går in i den väntande hissen. Vi säger adjö till varandra och han åker uppåt.
***
Spelare och antal poäng under året
1. Markus Rosenberg – 108
2. Jo Inge Berget – 84
3. Enock Kofi Adu – 76
4. Oscar Lewicki – 56
5. Magnus Wolff Eikrem – 52
6. Johan Wiland – 51
7. Anton Tinnerholm – 43
8. Erdal Rakip – 26
9. Yoshimar Yotun – 13
10. Vladimir Rodic – 12
11. Rasmus Bengtsson – 11
12. Nikola Djurdjic – 10
13. Tobias Sana – 8
14. Karí Árnason – 7
15. Felipe Carvalho – 6
16. Pa Konate – 5
17. Robin Olsen – 4
18. Pawel Cibicki – 1
18. Franz Brorsson – 1
***
Årets alla Himmelrikets Favoriter
April – Oscar Lewicki
Maj – Magnus Wolff Eikrem
Juli – Markus Rosenberg
Augusti – Markus Rosenberg
September – Johan Wiland
Oktober – Enock Kofi Adu
***
Tidigare års Årets Himmelrikets Favorit
2005 – Daniel Andersson
2006 – Jonatan Johansson
2007 – Anders Andersson
2008 – Ola Toivonen
2009 – Ricardinho
2010 – Johan Dahlin
2011 – Pontus Jansson
2012 – Mathias Ranégie
2013 – Jiloan Hamad
2014 – Markus Rosenberg
