Årets: Tränare
"Uwe Rösler, deutscher Superman. Uwe Rösler, han kan vinna han.”
Jag studsade inte av entusiasm när MFF presenterade Uwe Rösler den 12 juni. Det ska erkännas. Det berodde inte på att jag var tveksam till hans kapacitet, utan snarare för att jag inte kände till honom alls. Jag var rätt neutral känslomässigt. Minns att Max Wiman inte hade så bra koll heller och nämnde det på presskonferensen, varpå Daniel svarade något i stil med ”är man insatt i fotboll känner man till Uwe Rösler” (kanske till viss del en generationsfråga, vi 80-talister kommer inte ihåg hans spelarkarriär).
Daniel Andersson beskrev tysken på följande sätt:
”Hans fotbollssyn är tyskinspirerad men också influerad av erfarenheter från både England och Skandinavien. Han vill spela ett snabbt och energifyllt anfallsspel. Defensiven är dynamisk och med hög press. Han är taktiskt skicklig och flexibel i att lägga upp spelet utifrån de egna spelarnas styrkor men också i att vid behov anpassa sig efter motstånd.”
Med facit i hand, hittills, är det bara att buga och bocka för rekryteringen. För Uwe Rösler, som redan fått sin egen hyllningssång, räddade säsongen genom att föra upp laget på Europaplats och ut i Europa League-gruppspel.
Avancemanget från gruppen är naturligtvis en dundersuccé. Att åka till Turkiet och slå Besiktas borta i en direkt avgörande match är närmast bragdartat – och full rättvist sett över 90 minuter. Av 14 spelade europamatcher har endast en(!) blivit förlust.
Han stod för en magisk upphämtning i Allsvenskan. Även om han fick ett par starka nyförvärv, är prestationen anmärkningsvärd.
18 allsvenska matcher. Endast en förlust. 42-11 i målskillnad. 43 poäng. Det ger ett poängsnitt på nästan 2,39. Utslaget på en hel säsong skulle Uwes snitt innebära 71,67 poäng – guld på rekordhög poäng. Men då gäller det att prestera över en hel säsong.
Förändringarna
Vilka förändringar har Uwe Rösler då genomfört? En ökad träningsvolym för att kunna spela i högre tempo och intensitet. Behrang Safari lyfte fram den höjda träningsvolymen som nyckeln till att han kunde genomföra hela 90-minutersmatcher.
Rösler har enligt uppgifter lämnat mycket av organisation och struktur på träningarna till Georgsson, medan han själv går in och göra sina taktiska poänger i spelövningar och taktiska övningar. Och Fjällström är mycket mer dedikerad till analysen och är inte ute på träningsplanen lika ofta. De spelmässiga delarna har fokuserat mycket på fasta situationer och inlägg.
Annars handlar mycket om hans ledarstil. Han är tuff och rak, pratar direkt med spelarna när det är något. Guillermo Molins beskrev honom som en tränare ”som har, vad jag kallar, pungkulor”. Han håller alla på tårna, vill vara nära spelarna och försöker ge självförtroende till alla, säger Bachirou.
Ben Rosén beskriver Uwe mer som en engelsk tränare, att det är han som är bossen.
Dahlin har nämnt att det är mer konkret hur de ska spela i de defensiva delarna. Att alla vet mer specifikt hur de ska försvara som ett lag, medan de tidigare var mer fokuserade på när de hade bollen och släppte in många onödiga mål.
Vad väntar 2019?
MFF:s prestationer efter tränarbytet med en förstärkt trupp gör att vi givetvis är guldfavoriter kommande säsong. Och Rösler hinner sätta än mer prägel på laget. I en intervju med fotbollskanalen avslöjades att han egentligen vill spela med tre anfallare som byter plats med varandra hela tiden.
Han nämner Liverpool som ett exempel:
”Den typen av fotboll. Inte en högerforward som stannar till höger, en vänsteranfallare till vänster, och en som stannar centralt. Platsbyten.”
Uwe Rösler pratar om att när han kom handlade det om att skapa resultat. Nu handlar det om att steg för steg välja nya spelare med nya egenskaper, men inga radikala förändringar, för det är viktigt att behålla grunden.
Det ska onekligen bli intressant att följa Malmö FF 2019 och se hur Rösler kan forma laget och göra resultat över en hel säsong.
Tack för Europaplatsen Rösler – Nu ser vi fram emot guldet 2019!
