Årets: tre årstider

Där jag har mina rötter räknar vi med åtta årstider. I fotbollens tideräkning inkluderas de fyra Vivaldi skrivit musik om och som vi lärt oss i skolan. Utom i Malmö, för här räknar vi inte med vintern. Det är nämligen då vi brukar åka ur cupen.

Detta är veckan då alla sammanfattar året. Årskrönikorna är lika obligatoriska som deklamationen av Tennysons nyårsklocka på Skansen., Musikåret 2021, börsåret, löparåret. Ja till och med legoåret. Igår lyssnade jag på en podd om konståret, och därefter en annan om styrketräningsåret.

Alla skeenden och intressen förpackas alltså i en berättelse från januari till december.

Här på Himmelriket har vi i denna säsongens anda ägnat decembermånaden åt att krönikera. Ett smörgåsbord av FF-fragment, kritiska ögonblick, godbitar, känslor och mer eller mindre djuplodande reflektioner. En landgång med extra allt att frossa i för alla som nu befinner sig i svårartad matchabstinens.

Mitt bidrag idag blir knastertorrt. En knäckebrödskiva med en torr ostskiva utan smör. Siffror, medelvärden och räddhågset försiktiga slutsatser.

59 poäng på 30 matcher räckte till ännu ett guld. Men vilka var nycklarna? Hur vann vi guldet? När skedde det viktigaste?

Den allsvenska säsongen splittras för vår del upp i tre tydliga segment, var och en med sina förutsättningar. Vårens nio matcher, då det gällde att få ihop spelet och dra fördel av att vi inte spelade mer matcher än någon annan.

Sommarens åtta matcher. Åter efter uppehåll, nyförvärv att matcha in. Och framför allt. Inte minsta felsteg får ske i kvalmatcherna till Europeiskt gruppspel. Hur påverkar det nödvändig koncentration och passion i den allsvenska vardagen?

Sedan tretton höstmatcher. Även här har vi tuffast schema med sex extra matcher jämfört med konkurrenterna. Dom sitter i benen, samtidigt är det bonusmatcher som kanske ger inspiration till de inhemska kamperna? Det är också nu publiken kommer tillbaka, härligt förstås. Men gynnar det poängproduktionen?

Enklast är att börja med snittsiffror för gjorda respektive insläppta mål, målskillnad och poäng. Allt räknat per match. Då ser utfallet ut så här:

Årstid            Gjorda           Insläppta       Diff               Poäng
Vår:               2,00               1,44 + 0,56               2,22
Sommar 2,38               1,00 +1,38 1,63
Höst              1,87 0,94 + 0,93               2,03

Sett till det viktigaste – poängskörd – identifierar vi en tydlig förlorare – sommaren. Med sommarresultat över hela året hade det blivit en sjätteplats precis före Kalmar. Hösten var helt okej men inte riktigt lika bra som våren, då vi faktiskt snuddade på rekordtempo.

Men titta också på siffrorna för gjorda och insläppta mål – här faller det ut helt annorlunda! Sommaren är nu klart bäst medan våren är sämst. Vi både producerade mål och höll tätt bättre under sommaren, då poängutfallet alltså var sämst! Någon kanske kommer ihåg att det var ett par matcher där det rann iväg rejält, 4-0 mot Sirius och hela 5-0 i den efterföljande matchen mot Degerfors.

Nu kanske inte alltid mål och poängutdelning säger allt om prestationen. Över det begränsade antal matcher vi här talar om får tillfälligheter litet för stort genomslag Stolpe in eller stolpe ut. En felaktig offsideavblåsning, en missad straffspark eller en motståndare som från trettio meter får sitt livs träff - just i den här matchen.

Expected goals är då ett nog så bra mått på hur laget presterat. xG anger förväntad målskörd i snitt per match, medan xAG betecknar förväntat antal insläppta mål.

Årstid            xG                 xAG              Diff
Vår:               1,91               1,04 +0,88
Sommar 2,24               0,89 +1,36
Höst 2,07               0,93 +1,14

Mönstret här skär sig mot hur det faktiskt gick poängmässigt. Däremot liknar det utfallet för de mål vi faktiskt gjort och släppt in – sommaren är bäst, våren sämst, hösten solid och mitt emellan.

Granskar man siffrorna litet närmare blir upptäckten att vi både vår och höst underpresterade i förhållande till förväntad målskillnad, och mest så under den poängmässigt framgångsrika våren. Sommarmånaderna gick det i stort som det borde.

Det som sticker ut mest i allt detta är skillnaden mellan faktiskt insläppta mål och förväntat insläppta mål under våren. Vi borde ha släppt in 1,04 mål per match, vilket är en ganska okej siffra. Men utfallet blev att vi släppte in 1,44 mål per match – hade det fortsatt så hela säsongen hade vi landat på 43 insläppta mål – bara fem andra lag i serien hade i så fall läckt mer.

Detta får mig att minnas de kritiska diskussionerna om Malmös defensiv i våras. Siffrorna över förväntat insläppta mål visar att lagets försvarsspel var ungefär lika bra under hela säsongen. Vad som tycks ha hänt var att våra motståndare råkade vara bättre på att utnyttja sina chanser i våras.

Min gissning är att analyserna om brister i försvarsspelet i alltför stor utsträckning präglades av detta. För varje insläppt mål går det att rulla tillbaka kameran och identifiera att något som kunde gjorts annorlunda:
– Aha, där hade Lasse kunnat stå 75 cm längre mot stolpen. Och kommer inte Anels viftning mot Eric några ögonblick för sent? Och det hade inte ens hänt om inte Erdal försökte stötbryta i mittcirkeln i momentet innan!

Den sortens efterhandsanalyser med facit i hand har en allvarlig brist – man glömmer bort att det är skitsvårt att spela fotboll och att spelarna därför begår massor av små men också ibland stora misstag. Men eftersom mål i fotboll är så sällsynta kommer en försvarare för det mesta undan med alla felbeslut och stolligheter.

Men när det någon gång blir så jävligt att bollen hamnar i eget mål efter ett helt alldagligt misstag – ja då jävlar ska huvuden rulla. Då tänker supportrar, journalister och förståsigpåare att försvarsspelet i stort är uselt. Och glömmer bort alla missar som blott resulterade i ett skott som landade på läktarens rad 26.

Ärligt talat känner jag mig rätt förvirrad nu. Jag hade tänkt att denna statistik skulle hjälpa mig att förstå vad det är som påverkar prestationen för Malmö. Hur mycket sämre går det när vi dubblerar, hur mycket bättre blir vi på hösten när det är skarpt läge och vår vinnarkultur visar sig?

Ska vi ta dessa siffror på allvar måste jag dra några egendomliga slutsatser. Vi spelade sämst under våren då vi objektivt sett hade bäst förutsättningar genom att inte behöva spela fler matcher än konkurrenterna. Men turen var med oss och utdelningen kom ändå. Under sommaren spelade vi – trots pågående Europakval – som bäst men hade rejält oflyt. Hösten var litet mittemellan spelmässigt, men vi hade litet otur i utdelning.

Den viktigaste lärdomen av detta måste vara att vi alla borde ta det litet lugnare. Sett över ett tiotal matcher är det vanskligt att vare sig yvas över eller klaga på resultat – antal mål och poäng behöver inte spegla prestationen.

Jag har sparat det bästa till sist. Hur ser det ut om vi räknar på hela den allsvenska säsongen?

Det faktiska utfallet i antal mål:

Gjorda           Insläppta       Differens
58                  30                  +28

Jämför med det förväntade utfallet:

xG                 xAG              Differens
62                  28                  +34

På årets näst sista dag kommer den sista statistiska slutsatsen:

I verkligheten är Malmö bäst. Vi gör flest mål och släpper in få. Men egentligen är vi ännu bättre. Med normal utdelning hade vi gjort fler mål och släppt in ännu färre.

Solna AIK hade en himla tur som kom så nära mest mästarna i år.

Gott slut,

*Uppgifter om expected goals kommer från fotmob.com. Tyvärr har jag inte funnit någon källa till uppgifter om expected points (men tar gärna emot tips om någon känner till en sådan).