Årets: Vi tycker om MFF 1

Vi summerar året med två paneler i samma stuk - Där vi tittar på hela året. Fortsättning följer om en vecka.

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Nils Byrfors
Passionerad MFF-supporter som följt laget sedan 80-talet och som älskar att hänga vid staketet. Tidigare redaktör på Sveriges bästa fansite, Himmelriket.

Ulf Österlind
Världens enda enbenta fotbollsspelare med två vänsterfötter. Skribent till vardags, tidigare redaktör för MFF Supports medlemstidning Nr tolv, zlatanist, nästanmusiker och tidigare medlem i Himmelrikets redaktion.

Åsa Flykt
Del av en familj full av MFF-supportrar och därmed himmelsblå sen födseln, första matchen lär ha varit 1978. Skrivit en del på MFF Supports hemsida och Himmelriket under signaturen Iffifftös. Husgud är och förblir för alltid Jonas Thern.

Många spelare i MFF har gjort fenomenala insatser i år. Men... Vem är årets spelare? Motivera ditt val.

Nils:
Markus Rosenberg. Han tog oss till CL genom fantastiska prestationer på plan och genom fint ledarskap i omklädningsrummet. Han visade vägen och var direkt avgörande till framgångarna den här säsongen. Självklart har han inte gjort det på egen hand, men vi hade aldrig tagit oss till CL-gruppspel utan honom.

Ulf:
Markus Rosenberg känns som ett bra val för att han tog den ledar-roll han var hämtad för. Visserligen efter en något trög start men från och med juni visade han sin kapacitet. Sedan måste Forsbergs utveckling också påpekas. Många viktiga mål och en speed som få, viktigt på den internationella scenen. Dessutom har han hyfsat bra teknik i den farten också, ofta är hans första touch väldigt bra och gör att han får med sig bollen på ett vägvinnande vis. Robin Olsen är den tredje jag vill nämna. Hans räddningar var avgörande i många matcher, i Allsvenskan och i CL-spelet. Dels gjorde de att vi kunde vinna och dels höll de oss kvar i matcher där det spelmässigt såg mörkt ut.

Åsa:
Även om det är många som imponerat så är valet självklart för mig: Markus Rosenberg! Jag är övertygad om att vi inte hade presterat på den nivå vi gjorde i CL-kval och gruppspel som vi gjorde om laget inte haft Supermackan. Förutom att han gjort mål har han varit en så tydlig och värdefull ledare för laget. Han har visat med sitt spel och hela sitt sätt vara att de andra lagen inte är något att frukta oavsett vad de heter. Han ÄR utan tvekan min årets spelare.

Salzburg hemma? Prag? Vändningen mot Örebro? Krossen på Gamla Ullevi? Vilken är årets match? Motivera.

Nils:
Årets bästa match är hemmamatchen mot Atletico Madrid. Vi har aldrig spelat så bra som i den matchen. I den matchen visade vi att vi var mer än bara deltagare. Vi var verkligen ett av europas bästa lag.
Årets största matchupplevelse är 3-0 vinsten mot Salzburg. En match som jag minns i detalj och som jag aldrig kommer att glömma. En match som tog oss till CL - det som man drömt om sedan barnsben.
Årets mest positiva matchupplevelse är 2-0 vinsten. För stämningen, för bragden, för euforin efteråt.

Ulf:
Tveklöst Salzburg hemma. En match som med tanke på hur det såg ut i bortamatchen kändes som ett mycket möjlig förlust. Men tack vare Åges taktiska slughet, Rosenbergs internationella spel och en makalös volley från Magnus Eriksson gick det vägen. En fantastiskt känsla och tiden har väl aldrig gått så sakta som när Rosenberg promenerade in med 3-0 målet.

Åsa:
Prag-matchen hemma var speciell för mig personligen. Jag hade inte haft möjlighet att se MFF live på länge och detta var en helt fantastisk match att göra "comeback" på. Hela jag bubblade över av känslor både före, under och efter matchen. Sammanfattade det själv så här när jag kom hem efteråt: "När domaren visade 6 minuters tilläggstid trodde jag att jag skulle kräkas av nervositet. Vem i h-e har kommit på att man inte ska visa tilläggstiden på TV-skärmen? Fick ta tiden på mobilen och jisses så långsamt den gick. Men seger blev det och en så härlig insats både på plan och läktaren att jag är alldeles skakis. Jag är svettig. Jag är hes. Jag har lätt vätskebrist. Jag är så in i bomben slut både fysiskt och mentalt. Jag bubblar fortfarande av adrenalin. Men framför allt är jag en härlig blandning av lättad och lycklig!"

Men Årets match måste nog ändå bli Olympiakos hemma. Det var en sådan underbar, magisk känsla att vi faktiskt nu var "där". I "finrummet". I Champions League. Det där tidigare till synes ouppnåeliga som dom stora lagen spelar i. Jag var på plats jättetidigt, såg Stadion fyllas och stämningen höjas steg för steg och när slutsignalen gick och segern var klar var känslan nog så nära eufori man kan komma.

Så till sist. Vilken är egentligen årets händelse? Värvningen av Rosenberg? Daniel Anderssons inträde på sin nya roll? Avancemanget till Champions League? Att Kiese Thelin gick från petad i Peking till landslagsman i MFF? Välj fritt bland dina minnen - Vad var egentligen årets händelse?

Nils:
För mig personligen är årets händelse MFF-paraden från centrala Madrid till Atleticos arena. Mellan 2000-3000 himmelsblå supportrar. Vädret. Stämningen. Spanjorerna som följde oss med imponerade blickar. Det var stort att få vara del av det , särskilt som jag allt för ofta inte riktigt har möjlighet och tillfälle att känna mig enbart som en supporter.

Ulf:
Jag menar att årets händelse var Norlings uttåg. Det ledde till att Ågren slutade och att Hareide och Daniel A kom in. Att Daniel kom in tror jag var avgörande för att få hit Rosenberg och att Rosenberg kom var avgörande för att de andra skulle kunna växa. En annan viktig men också tråkig händelse var att Molins skadade sitt knä. Där trodde jag att det var kört för CL-spel. Men efter det steg Rosenberg fram ur skuggorna och visade vad han går för. Sedan var förstås avancemanget till CL och allt vad det innebar en av årets absolut största händelser.

Åsa:
Flera av de händelser som nämns i frågan är viktiga och har varit med och lägga grunden till det som jag tycker är tveklöst störst: Avancemanget till Champions League!

Det har känts så långt borta, som något som är för andra, för klubbar som Juventus och Atletico Madrid, inte för oss små svenska lag. Även om MFF såg riktigt bra ut under våren och sommaren så erkänner jag att jag inte trodde på att det skulle gå. När Guille skadade sig inför Europaspelet trodde jag att våra chanser kraschat. Att sen Ricardinho, Thern m fl varit långtidsskadade och att vi på vägen sålt bland annat Pontus Jansson... Nej, jag hoppades på att vi skulle genomföra kvalet på ett bra sätt och, som vi sagt flera säsonger tidigare, ta med oss erfarenheterna till kommande år. Jag var på Cypern när den avgörande kvalmatchen spelades. Hotellets internet var katastrof, på vårt rum funkade det inte alls så jag fick lämna son och make sovandes på rummet och följa matchen via webradio istället i hotellets lobbybar på en sändning som bröts mängder av gånger. Sjukt jobbigt för nerverna! När matchen var slut och det stod klart att vi hade gjort det, att vi nu var ett av de lag som tagit sig till CL hade jag svårt att fatta att det verkligen var sant. Det tog lång tid innan det sjönk in och det känns fortfarande lite overkligt och galet stort!