Atletico Madrid - Malmö FF 5-0 Ner på jorden igen
Ja vad ska man säga? Precis så här svårt är det möta spanska ligamästarna på bortaplan i den tuffaste av turneringar.
Det är nog lätt som supporter och kanske även för spelare att invaggas i en falsk trygghet när säsongen i princip bara har inneburit positiva överraskningar och triumfer. Det var alltså inte utan att vi bänkade oss på Vicente Calderón med ett visst mått av förhoppningar. Förhoppningar som varade i precis 48 minuter.
Men vi tar det från början.
Åge Hareide ställde upp med den uppställning som så här långt i höst har, om inte slagit Europa med häpnad, åtminstone har gett oss framgångar som vi inte riktigt hade räknat med.
En fembackslinje med Halsti, Johansson och Helander i mitten flankerade av Ricardinho och Tinnerholm.
Framför dem Adu som sittande mittfältare bakom Emil Forsberg och Magnus Eriksson och på topp den tunga duon Thelin/Rosenberg.
MFF kom in i det bra. Man pressade högt och fick hemmalaget att slarva en del, samtidigt som våra himmelsblå spelare vågade vårda boll när de hade möjlighet.
Matchen var allmänt chansfattig och trots att Atletico radade upp hörnor skapade de mycket lite av substans. Enda gången det blev farligt under första halvtimmen var när man lyckades spela över MFF:s högt stående backlinje, men då ryckte Robin Olsen ut och vann en nickduell (!) mot den framrusande forwarden.
MFF skapade inte heller mycket men såg inte helt ofarliga ut. Magnus Eriksson kunde efter ett bra inspel från Anton Tinnerholm vända upp och avsluta i bra läge men skottet gick högt över.
Första riktigt heta chansen kom när Antoine Griezmann kom igenom och vände inåt och skickade bollen i ribbans insida bakom Robin Olsen och på returen räddade MFF-backarna desperat på mållinjen.
Kort därefter var det nära igen men denna gången smet bollen tätt utanför Olsens högra stolpe och vi kunde pusta ut igen.
Sedan kom det rödvitrandiga hemmalaget av sig igen och resten av halvleken hände inte särskilt mycket mer än att Magnus Eriksson slog en riktigt bra frispark i sista minuten som målvakten Moya räddade.
Känslan i paus var helt enkelt att MFF återigen var på väg att åtminstone delvis neutralisera ett lag som man egentligen inte skall kunna slå. Det visade sig vara fel. MFF lyckades inte neutralisera spanjorerna alls. Andra halvlek kom Atletico ut och gav oss en lektion i hur det är att möta ett av världens bästa lag.
Efter en fin kombination centralt i MFF:s straffomräde kunde Koke i 48:e minuten lugnt placera in 1-0 bakom Robin Olsen. Rättvist, men så långt i matchen ändå lite oväntat.
Sedan fortsatte man att pressa på men återigen lade sig pressen för en stund och MFF kunde åter få lite tid med bollen och under den perioden lyckades man skapa några skapliga anfallsförsök, dock utan direkta målchanser.
I stället gjorde Atletico 2-0 i 61:a minuten efter en bra omställning där ett hårt inlägg efter marken nådde fram till Mandzukic stortånagel och plötsligt vaknade hemmalaget till på allvar.
Så när som i anfallet efter vände Griezmann loss i straffområdet och kunde via en MFF-back få bollen i nät bakom Robin Olsen. 3-0 efter 63 minuter och ridå. Matchen var avgjord.
Atletico verkade närmast spela av matchen och gjorde tre byten i snabb följd, men bytena gav energi och ett lite chansartat MFF åkte på två snabba mål till i slutet. 4-0 i 87:e minuten av Godin och på övertid gjorde inhopparen Cerci 5-0. Utklassningen var ett faktum.
Det är ingen idé att överanalysera detta.
Atletico är ett av Europas bästa lag och Malmö FF är trots årets framgångar fortfarande ett allsvenskt lag. Idag fick vi komma ner på jorden och inse att vi fortfarande har en bit kvar till den yttersta toppen. Förlorar man med 5-0 i allsvenskan finns det i regel mycket att kritisera, men idag vete tusan... Atletico Madrid är ett strålande fint fotbollslag som förtjänar all credit för sin seger. MFF förtjänar beröm för en bra första halvlek, men man är tyvärr inte i närheten av Atletico i nuläget.
Det finns lärdomar att ta med hem och det dröjer inte länge innan Atletico Madrid är gäster hos oss på Stadion. Jag tror att vi redan där har lärt oss en del av den här käftsmällen
Jag är dessutom rätt övertygad om att spanjorerna inte kommer att tillnärmelsevis lika fin uppslutning av supportrar som MFF hade idag. Det var med hjärtat svällande av stolthet man såg den himmelsblå väggen på Vicente Calderón och dominansen på stan idag var helt underbar att skåda.
På plan är vi kanske inte bäst ännu, men på läktaren kan alla andra bara kamma sig.
Undan eller väck - Vi är Malmö FF!
