Åtvidabergs FF-Malmö FF 2-1

Malmö FF åkte på säsongens fjärde förlust i säsongens sista allsvenska match.

Redan superklara Mästarna ställdes i Allsvenskans sista omgång mot ett Åtvidaberg som hade precis lika lite att spela för. Åge Hareide hade redan på förhand varit tydlig med vilka som skulle starta och med Atlético-matchen på tisdag i åtanke vilades Halsti, Rosenberg. Helander och Kiese Thelin. Även Ricardinho placerades på bänken, men i hans fall handlade det troligtvis snarare om en regelrätt petning. Laget i sin helhet:

Olsen
Tinnerholm, Johansson (K), Hammar, Konate
Eriksson, Thern, Adu, Forsberg
Cibicki, Mehmeti

Åtvid:
Gustavsson
Arenfeldt Olesen, Hallingström, Karlsson, Nordenberg
Christenson, Abubakari, Pettersson, Bergström (K)
Santos, Owoeri

Första halvlek
Matchens första målchans bjöds Agon på. En minst sagt tveksam hemåtpassning ställde allas våran Ål helt solo mot Fimpen i mål. Skottet dock strax utanför. Annars en avvaktande inledning med mycket himmelsblå bollförflyttning.

Ricardo Santos får därefter ett par riktigt bra lägen, men stoppas antingen av ingripande MFF-skallar eller av små marginaler. Farlig är han i alla fall, den gode Santos.

Efter en halvtimmes spel tar MFF ledningen och det är Anton Tinnerholm som gör målet. Fint framspelad av gamle Åtvidskompis Magnus Eriksson hamnar Anton helt fri framför mål. Avslutet håller Foppa-kvalitet och Fimpen har inte en chans. Av förklarliga skäl blir hemmasonens firande stillsamt. Antons första allsvenska mål har annars hängt i luften ett tag och han fick äntligen utdelning för sitt offensiva slit.

Därefter öppnar matchen upp sig och chanserna avlöser varandra ett tag. Tinnerholm fortsätter sina eskapader på högerkanten och har flera farliga inspel. Dessutom lyckas Åtvid med bedriften att träffa samma stolpe två gånger inom loppet på fyra sekunder. Där var det, minst sagt, nära en kvittering.

Kvitteringen kommer istället ett par minuter senare. Ricardo Santos jagade topplaceringar i skytteligan och kändes hela tiden farlig. Till slut hittar han också nätet, fint framnickad av Tom Pettersson. Santos 17:e mål för säsongen.

1-1 i paus i en småtrevlig tillställning. Malmö har överlägset mest boll, men Åtvid i allmänhet och Santos i synnerhet är pigga när de får chansen att anfalla. När Malmö skapar lägen gör man det antingen genom Forsberg eller Tinnerholm, som bägge varit pigga.

Andra halvlek
Jag hinner knappt sätta mig tillrätta för andra halvlek innan Johan Hammar hunnit dra ner den frilägeslöpande John Owoeri och visats ut. Om läget är att bedöma som en målchans kan man diskutera. Men oavsett: Klantigt av Johan som borde ha kunnat ha agera kyligare.

Åtvidaberg tar därefter över matchbilden och skapar flertalet chanser. Bland annat genom ett ribbskott. Från vem undrar ni? Santos såklart. Undertecknad har börjat tröttna på honom vid det här laget.

Efter 57:e minuter gör MFF ett trippelbyte. Ut går Forsberg, Eriksson och en skadad Olsen. In kommer Helander, Rosenberg och Azinovic.

I den 66:e minuten tar Åtvid välförtjänt ledningen. Kristian Bergström slår en djupledspassning längs marken från 45 meter. Efter att Santos, Helander eller Azinovic alla vägrat röra bollen rullar den med knapp styrfart in via den högra stolpen. Kristian Bergström blev därmed den äldsta allsvenska målskytten genom tiderna. 40-åriga Bergström lär få behålla det rekordet i en evighet. Ungefär lika länge som han spelat allsvensk fotboll alltså. Gör mannen dessutom inte alltid mål på oss?

Malmö är sedan aldrig riktigt nära att kvittera. Rosenberg sticker upp ett par gånger och hotar på egen hand. Annars: Ingenting. Istället bjuds Bergström på flera chanser att förlänga sitt rekord med ett antal minuter.

Matchen slutar 2-1 till Åtvidaberg. Utifrån vad MFF presterade går det inte att säga någonting annat än att det var rättvist.

Simon Thern och Agon Mehmeti var bägge med i den officiella laguppställning som presenterades före matchen, men ingen av dem gick att se på Kopparvallen. Makalöst bleka insatser.
Ingen lugnar mina sinnen som Enock Kofi Adu. I första halvlek är han som vanligt magnifik i positions- och passningsspel. Likt resten av laget gör han dock en sämre andra halvlek.
Avslaget och tveksam inställning? Jotack. Trots den otroliga säsong vi haft och de framgångar vi nått tycker jag inte detta är ett värdigt sätt att avsluta en allsvensk säsong på. Mästar- och Champions League-takterna har lyst med sin frånvaro ett tag nu. Av förklarliga skäl förvisso, men jag saknar glöden.
Lasse Vibe gick om Mackan i poängligan. Det stör mig betydligt mer än förlusten.

En otrolig allsvensk säsong är till sin ända. Den här matchen kommer definitiv inte stå som enskild matchrepresentant för säsongen som helhet.

Det här glömmer vi och tar nya tag på tisdag. Då jävlar!