Bäst & sämst 2023
Som traditionen påbjuder - årets sista artikel på Himmelriket samlar det som varit bäst och sämst under året enligt redaktionsmedlemmarna.
Ulf Nilsson
Guldet. Att vi är bäst igen. Att vinna i en ren seriefinal. Underbart.
AC:s situation såklart. Seriens bästa spelare är sekundärt. Det är en fantastisk människa. Jag hoppas av hela mitt hjärta att han kommer må tipp topp igen. Huruvida han spelar för oss igen är oviktigt i sammanhanget. Hellre en frisk AC än ett guld till.
Fredrik Hed
Självklart guldet i Allsvenskan. Vi är bäst när det gäller, och extra gött var det att få avgöra på hemmaplan.
På plan - Anders Christiansens hjärtsjukdom. Det verkar gå åt rätt håll och jag hoppas vi får se honom spela match igen. Helst för di blåe.
Utanför plan - det eskalerande problemet med nötter som kastar bengaler, hetsar och bråkar, vilket stör matcherna och våra spelare.
Pontus Kroon
SM-guldet. Att vinna allsvenskan är alltid viktigast och att vi gjorde det efter sjundeplatsen i fjol var ännu viktigare. Tillika klarade vi det trots en hel del oflyt under säsongen. Det ger hopp om en ljus framtid.
Läktarstöket. Skicka ut barnen som är där för sig själva och inte för föreningen. Det är inte nån gycklarcirkus utan all energi skall gå till att stötta laget.
Vill man smälla bangers eller kasta bengaler på motståndarsupportrar kan man stämma träff med likasinnade barn på någon lekplats.
Henrik Zackrisson
Bortsett från det mest uppenbara – guldet, alltså – måste jag säga svensk fotbolls avtryck utomlands. Då tänker jag inte på sportsliga framgångar, utan på vår image och hur vår liga på diverse ställen porträtterats som den skitiga, medlemsägda rebellen som håller stånd mot skoningslös kommersialisering, korruption och VAR-tramsande. Engelske journalisten Jonathan Wilson gästskrev i Offside och jämförde oss med den lilla galliska utpost vi känner så väl – ”den sista kämpande byn som imperiet inte har tagit kontroll över”. Asterixreferensen hjälpte visserligen till, men sånt känns i hjärtat på mig.
Livsfarliga våldsamheter som tända fyrverkeripjäser uppvräkta mot motståndarläktare. Mest säger jag detta för händelserna i sig, naturligtvis, men också för en oro kring vad som väntar. Man kan prata om att lagföra individer och att undvika kollektiv bestraffning, och det är möjligt att det åtgärdspaket vi kommer att få se stannar där ungefär, men jag tänker att kollektivet – dvs alla – drabbas ändå. Dels via sämre upplevelser på arenorna, och dels av effekter från uppiskade krav på så kallade ”hårdare tag”.
Peter Lind
Allsvenska starten - Visst, alla matcherna gick väl inte felfritt men jäklar vad poängen rullade in. Detta dessutom med en ny tränare och flera nya spelare.
Starten la definitivt grunden för SM-guldet
Skador kan man ta men när det börjar pratas om hjärtproblem, som i AC:s fall, så känns det genast allvarligare. Då är inte det stora tappet i MFF:s spelstyrka det första man tänker på.
Känns därför extra skönt att AC har börjat träna med laget igen.
John Börén
Uppstarten av säsongen där inte bara resultaten övertygade. Jämfört med fjolårssäsongen var det ett pånyttfött, sprudlande MFF som inte bara levererade utan gjorde det med ett kollektivt leende på läpparna. AC, Nanasi, IKT och de andra såg verkligen ut att ha roligt på planen. Det hade vi inte sett mycket av under 2022.
Allt mer tid, ork och fokus hamnar på diverse oroligheter och manifestationer på våra läktare. Peakade det med den sönderhackade seriefinalen i år eller är kommer utvecklingen fortsätta i samma riktning?
Stefan Sjöström
Att MFF verkar ha satt ner foten kring ett långsiktigt spelsätt. Dominera matcher i Allsvenskan. I Europa blir det säkert en anpassning så att man håller i bollen mot bättre lag men med litet risktagande. Rydström är mannen som bygger upp detta. Den dag han lämnar m å s t e det bli en tränare som fortsätter på samma väg.
Avarterna i läktarkulturen. Främst det som beter sig som idioter förstås. Men om inte andra säger ifrån är jag rädd att det vi kommer att pådyvlas en massa destruktiva restriktioner från polis och arrangörer. Svårt att blir upprörd den dag det händer sett till hur saker verkar utveckla sig.
Åsa Flykt
Guldet och att få vara på plats när det togs hem. Jag har missat så många matcher 2023 på grund av sjukdom, vilket gör att säsongen känns lite... overklig. Jag tror att många kände det som att säsongerna under pandemin inte hade samma känsla som när man varit på plats. Så att få stå där, med mina Malmösystrar, sjunga, våndas och tokglädjas - det var helt magiskt.
Här hamnar tyvärr också delar av det som händer på läktaren. Jag har alltid försvarat läktaren med näbbar och klor i diskussioner med folk som tycker att verkar farligt, bråkigt mm. Men det börjar bli svårare. Jag försöker alltid se två sidor av myntet, och inte hacka ner på saker bara för att jag inte tycker om det.Bengaler som kastas både mellan supportrar och in på planen, plexieglas (eller vad nu skydden är gjorda av) för att förhindra att supportar ska kunna springa och hetsa mot motståndarsektionen, folk som tar sig in på planen - jag kan inte ens med min vildaste fantasi förstå hur detta är stämningshöjande eller hur det skulle kunna bidra till att fler blir aktiva på ståplats och ännu mindre andra delar av läktaren.
Med denna årets sista text önskar Himmelrikets redaktion ett riktigt gott nytt år 2024. Vi ses återigen på tåg, bussar, barer och läktare för att sjunga fram våra pågar till nya segrar och titlar.