Lagbanner
Bäst & sämst 2024

Bäst & sämst 2024

Som traditionen påbjuder här inne - årets sista artikel på Himmelriket samlar det som varit bäst och sämst under året enligt redaktionsmedlemmarna.

JOHN BÖRÈN

Segrar och titlar är alltid minnesvärda, men de går också att samla på hög. När Anders Christiansen byttes in i slutet av matchen mot AIK den 28 april var det efter 343 dagars frånvaro från fotbollsplanen. En stund av stor glädje och ödmjuk tacksamhet som varken trepoängare eller europaavancemang kan mäta sig med känslomässigt. Årets svåraste match som startade redan ifjol vanns till slut av vår kapten.


Mjällby borta. Den här gången fanns det ett stort tryck och uppenbar förväntan på att truppen skulle bruka allvar och inte falla för bekvämlighetens eller underskattningens lockelser. Tonläget var tydligt, detta var årets svåraste bortamatch men allt annat än en seger vore ändå pinsamt. Alla runtomkring var förberedda. Effekten på plan? Noll.
Årets sämsta match var ett faktum. Igen. Ett litet plåster på såren är att när pöbeln börjar gapa om att MFFs ekonomiska och sportsliga dominans förstör Allsvenskan så finns ett givet svar. Så länge vi förlorar på Strandvallen är seriens överlevnad inte i fara.

ÅSA FLYKT

Dubbla titlar. Visst, vi kan prata hur mycket som helst om snyggt spel, ta fram egna talanger och en himla massa annat. Men till syvende och sist är det ju titlar vi vill ha och iår tog vi båda.



Hade svårt att komma på en sämst, men landade i Bråk och tjafs. Det finns så otroligt mycket som är fint med vår läktare. Tifon, gemenskap, vänskap, känslor.  Blir därför lite låg av interna bråk, och av oförmågan/oviljan att se nån annans åsikt än sin egen i de flesta diskussioner.


FREDRIK HED

De dubbla gulden, att vi ledde Allsvenskan alla 30 omgångarna och att våra egna produkter tagit flera stora kliv.



Att vi är så pass svaga i Europaspelet. Vi har snarare blivit sämre från 2019 när Mackan slutade och vi stod på topp.



OSSIAN KARLING

Att säkra SM guldet mot blåvitt på det sättet vi gör är svårslaget.



Skadorna på Tinnerholm, Vecchia men framförallt på Haksabanovic där det spenderades mycket pengar och skulle vara ersättaren till Nanasi. 
En utmanare är Ferencvaros borta, storförlust och ett haveri ur ett supporterperspektiv då både fanzonen, uppsamlingsplatsen, transport till arenan var under all kritik. Dessutom endast en kiosk på bortasektionen.


PONTUS KROON

Man skulle väl kunna tänka sig att dubbeln och Europeiskt ligaspel skulle räcka, men i ett mänskligt perspektiv är det största som hände 2024 att Anders Christiansen kom tillbaka fullt ut. Efter allt han har gått igenom är det ett litet mirakel att han under sensommaren och hösten åter var vår kapten och ledare och för mig överträffar det allt annat i år.


Ponnegate kändes som en väldigt tråkig och solkig historia. 
Det hade kunnat handla om problem med vilken huliganfraktion som helst, det är en smitta hos alla storklubbar, men i och med Pontus Janssons (om än passiva) inblandning blev det en oerhört infekterad och pinsam soppa för både Ponne och Malmö FF.
Skall man säga något positivt är det att det blev ett wake up-call och en mognadsprocess för Jansson och ett belyst läktarproblem som förhoppningsvis har rensat ut en antisemitisk och våldsam gruppering från läktaren.

PETER LIND

Prestationen att leda från omgång 1 och varje omgång därefter samtidigt som man vinner Cupen.



Att vi dragits med så många långtidsskador. Tråkigt för oss supportrar, laget och framförallt spelarna själva.



JENS LJUNGGREN

För mig blir det bragden i Thessaloniki i somras. Efter ett snöpligt 2-2 resultat på hemmaplan där vi egentligen borde ha vunnit med ett par bollar så kändes det som att vi hade sumpat möjligheten att gå vidare i CL-kvalet.
Returen nere på ett kokande Toumba Stadium i 35 graders kvällsvärme skulle komma att innehålla precis allt. Första halvleken bjöd på 5 mål och MFF kvitterade med matchens sista spark när Zätterström satte foten till på ett rensningsförsök från PAOK som sedan gick rakt in i mål. I en makalöst dramatisk förlängning drog till MFF till slut det längsta strået och avancerade till CL-playoff. Detta var matchen jag var som mest nervös under i år. Definitionen av en emotionell berg- och dalbana.

Det får väl ändå bli den resultatmässiga kräftgången i Europaspelet där man inte alls har varit och känna igen stundtals. MFF har förvisso visat på ett bra grundspel i de flesta matcherna där man har kunnat mäta sig med lag av betydligt högre truppvärde. 
Däremot har hemmamatcherna varit en stor besvikelse där man blev nollade av både Rangers och Olympiakos och fick med sig ett hedersamt kryss mot Galatasaray. 1 av 9 möjliga poäng på hemmaplan hittills är givetvis ett underbetyg.

ULF NILSSON

Att vi vinner serien i fullständigt överlägsen stil och att vi tar guldet med en blixtrande insats mot just Blåvitt. Det var vackert. Och så en dubbel på det med en fantastisk final.



Att vi inte kunde använda Haksabanovic och Vecchia som vi hade önskat. De kunde varit skillnaden i Europa där vi varit lite för tunna genomgående i offensiven.



STEFAN SJÖSTRÖM

Att så många unga har varit involverade på riktigt i årets guld. Sebbe bäst, Hugo jätteviktig, Ottos stora kliv framåt under årets sista månader. Och så finns där Kenan, Zakaria, Adrian, Elison. Det hela illustreras bäst av hur Nils gått från P19 till A-landslagsplats under denna säsong.???????


Att vi inte är bättre på possession! Jag hade sett framför mig att Malmö under Rydström skulle kunna stå mot när lag som Västerås eller Värnamo pressar oss högt. Ibland genom att rulla förbi pressen, och ibland genom att bryta linjer med längre bollar. I Europa hade jag hoppats att vi skulle kunna frustrera starkare lag med att rulla runt tills de ledsnar. Behöver inte ens leda till så mycket framåt. Litet som Kalmar gjorde så bra mot på papperet bättre lag i Allsvenskan under 2022. Nu har vi även i Allsvenskan alldeles för ofta sett loss tjonga bort bollen utan adress från bakplan.

HENRIK ZACKRISSON

Ett självklart svar kanske, men: två nya titlar. Samt de makalösa tifon vi bjöds på i år. Tycker att Bosse Larsson- och Möllan-installationerna höjde ribban rejält för vad ett tifo faktiskt kan vara. Otroligt imponerande.???????



Den så kallade huliganchat-gate. Mest, såklart, för att hela situationen var ledsam och tragisk. Men också för att det kom som en örfilsavslutning på en annars fantastisk vår. Återigen bekräftades att man aldrig riktigt kan tillåta sig att vara oreserverat glad. Det väntar alltid nåt skit runt hörnet.???????

 



Med denna årets sista text önskar Himmelrikets redaktion ett riktigt gott nytt år 2025. Vi ses återigen på tåg, bussar, barer och läktare för att sjunga fram våra pågar till nya segrar och titlar. Närmast den 23 januari hemma mot Twente och sedan den 30 januari borta mot Slavia Prag. 

Sarr vi!
 

***
 

Sebastian Nanasi (MFF) – Årets mittfältare/spelare

Fredrik Hed2024-12-31 10:01:00

Fler artiklar om Malmö FF