Karlsson möter Björn Nilsson: Den egna produkten som flög fram
Den vindsnabbe och MFF-fostrade Björn Nilsson debuterade i den himmelsblå A-lagströjan 1979, och spelade totalt 265 matcher i MFF:s representantlag mellan åren 1979-1986. Mikael Karlsson har träffat honom.
Calle Palmér skrev i MFF-bladet på 80-talet:
”Snabbt upptäcktes att han var en sällsynt begåvning och med s k rätt matchning skulle gå långt i fotbollskarriären. Allt gick alltså ”planenligt”, på vägen mot toppen, under ungdomsåren var han med om att vinna det mesta som gick att ta hem för denna årgång -60 talanger.
I ungdomsåren var Björn en fruktad målskytt. Jag skulle vilja påstå ingen MFF-are genom tiderna sammanlagt gjort så många mål för MFF som Björn Nilsson. Särskilt i pojklags- och juniorserierna stod han för många målkalas.”
Björn föddes 9 april 1960 i Malmö men växte upp i Limhamn som tidigare var en ort utanför Malmö, men som idag är en stadsdel. Björns familj bestod av mor och far och hans syster och bror. Hade inte Björns far varit en ur MFF-are hade han säkerligen börjat spela fotboll för Limhamns IF.
Björns far tillhörde en av de många som låg bakom målet på Malmö IP och blev en stor supporter till di blåe. När Björn hade åldern inne anmälde Björns far honom till Malmö FF:s fotbollsskola. Björn hade talang och kom snabbt med i laget.
Kom du ihåg första gången du såg en MFF-match på Malmö Stadion?
– Jag minns inte när och hur det gick i matchen, minns bara att jag fick följa med min far och en försäljare till en match. Sedan såg vi nästan alla matcher efter det.
Hade du någon idol i laget?
– Bosse Larsson, han var en klok spelare och kunde allt. Outstanding helt enkelt!
1970 var Björn 10 år och det var då han inledde sin fotbollskarriär i Malmö FF. Den 7 maj 1970, spelade Björn sin första match i Malmö FF. MFF:s pojklag VII mötte IFK Klagshamn på bortaplan och det blev en knapp seger med 3-2 för di blåe. Björn spelade pojklagets samtliga 13 matcher och gjorde 8 mål. I laget spelade även Anders Palmér och Rickard Strömbäck, samtliga skulle med Björn gå hela vägen till en A-lagsplats i MFF.
Redan andra året (1971) visade Björn att han var väldigt målfarlig, då det blev 18 mål på 20 matcher. 1972 spelade Björn 37 matcher och gjorde hela 70 mål för pojklag VI. Laget gjorde sammanlagt 190 mål. Björn spelade i ett mycket framgångsrikt lag där pågarna var födda 1960. I laget under ungdomsåren spelade spelare som bland andra Stefan Katra, Håkan Jeppsson (senare ordförande i MFF), Anders Olsson, Rickard Strömbäck och naturligtvis Anders Palmér som hade följe med Björn under alla åren i ungdomslagen.
Redan i pojklaget kände och visste Björn att det var fotbollen han skulle satsa på. Han drömde om att bli fotbollsproffs och hade tidigt tröjan med nummer 14, Johan Cruyffs.
– Man hade mål och märkte att man hade talang, hade snabbheten, bra teknik, var allround. Jag spelade både forward och offensiv mittfältare. Jag minns att jag var bollkalle då MFF:s A-lag spelade, stod där vid sidan och tänkte, att här skall jag också spela en gång i tiden, säger Björn.
Du var väldigt målfarlig i ungdomslagen, 70 mål på 37 matcher 1972!
– Jag minns det året och jag minns att de tog kort på Magnus Andersson och Tommy Hansson och mig då vi satt på ett bord tillsammans.
Fanns det andra idrotter du sysslade med?
– Jag höll på med hockey i Malmö IF, tills jag var 15 år. Sedan tävlade jag också för Heleneholms IF i friidrott - längdhopp och löpning - där jag tävlade i många malmömästerskap och vann många tävlingar.
Hur var det med vinnarmentaliteten i MFF?
– Man fick lära sig det tidigt. Jag minns då vi spelade matcher mot IFK Malmö redan i pojklaget. Strax innan match kunde Eric Persson komma in och säga ”denna match får ni inte förlora, pågar”. Jag tror aldrig jag har förlorat mot IFK Malmö.
Till säsongen 1977 fick laget två rutinerade ledare, Bertil Nilsson och Bengt Fröjd, båda två före detta legendariska fotbollsspelare i MFF. Juniorlaget tog sig fram till SM-finalen där man besegrade Elfsborg med 2-0. Två år senare möttes lagen igen i finalen. Det blev dock ingen revansch för boråsarna. MFF fullständigt krossade laget och vann med hela 9-1.
– Vi hade ett bra lag och vann två SM-guld, och även en annan stor cup i Stockholm. I MFF:s ungdomslag hade jag bra tränare och ledare, minns Björn.
Björns framgångar på fotbollsplanen upptäcktes även av ledarna för Skånelaget. Björn kom med i laget som var mycket framgångsrikt under 1977, då man hade stora framgångar i Lejoncupen. Robert Prytz, Torbjörn Persson och Jan-Olov Kindvall fanns också med i laget.
Under 1977 fick Björn även känna på seniorfotboll i MFF då han spelade fem matcher i reservlaget där han hade Kjell Hjertsson som ledare.
Under mitten av 70-talet började MFF satsa extra, man erbjöd A-lagsspelarna att träna under några eftermiddagar istället för endast på kvällarna. Man satsade även på några ungdomsspelare som fick chansen att på heltid ägna sig åt fotboll. Björn Nilsson var en av dessa; Robert Prytz, Anders Olsson, Anders Palmér var några andra.
Bob Houghton, som var A-lagstränare, drillade ungdomarna under förmiddagspassen. På så vis fick han bra koll på vad han hade bakom A-lagstruppen.
MFF gjorde det omöjliga möjligt, man tog sig nämligen hela vägen fram till finalen i Europacupen för mästarlag, och mötte där Nottingham Forest i München. Tyvärr fick man ställa upp utan ett par av lagets viktigaste spelare. Nottingham vann med 1-0.
Resan till finalen hade tagit hårt på truppens spelare. På den tiden hade de flesta även ett jobb vid sidan om. Laget drabbades av många skador under året, vilket gjorde det möjligt för de yngre spelarna att få visa upp sig. En av dessa var Björn Nilsson som flyttades upp i A-truppen.
Hur var det att hamna i A-truppen bland de spelare som du hade som idoler och följt som ung grabb: Bosse Larsson, Puskas, Roland, Roy, Tapper och Janne Möller?
– Det var naturligtvis stort, visst man hade respekt för de äldre men samtidigt gällde det att ta för sig, man var ju ung och hungrig. Jag tyckte att jag smälte snabbt in i gruppen och det var en härlig känsla men inga större konstigheter. Vi hade kört samma fotboll i reservlaget och i juniorlaget, så man visste vad man skulle göra. Vi var som en lagmaskin. Jag minns när man kom in i omklädningsrummet, direkt till vänster, där satte sig alltid Bosse Larsson efter träningarna och tände en cigg, skrattar Björn.
Under 1979 gjorde Björn lumpen, och fick permis för att spela fotboll med MFF:s A-lag. Tränaren Bob Houghton hade bra koll på de yngre spelarna och lät Björn få sitta på bänken för första gången i A-laget, den 25 juni. MFF mötte AIK på Malmö Stadion och matchen slutade 0-0, utan att Björn fick spela. Drygt en månad senare fick han följa med till Stockholm och till Råsunda då MFF mötte AIK igen.
Björn fick här debutera i MFF som ställde upp med följande lag: Jan Möller, Roland Andersson, Jan-Olov Kindvall, Kent Jönsson, Ingemar Erlandsson, Tommy Hansson, Staffan Tapper, Anders Ljungberg, Robert Prytz, Mats Arvidsson, Tommy Andersson.
På bänken Claes Malmberg och Björn Nilsson.
Matchen slutade 1-1 efter att Anders Ljungberg kvitterat AIKs 1-0 ledning. Björn byttes in i den 77 minuten och ersatte Mats Arvidsson. Nästan hela laget hade en dålig dag så Bob var nöjd med poängen. Det blev ytterligare ett inhopp i allsvenskan, i nästa match då MFF mötte Åtvidabergs FF på Malmö Stadion den 9 augusti, och vann med 2-0 (Tommy Andersson två mål). Björn gjorde ett inhopp och presenterade sig inför hemmapubliken i den 71 minuten då han ersatte Kindvall.
Torsdagen den 23 augusti tog tränaren Bob Houghton ut Björn i startelvan mot IFK Sundsvall på Malmö Stadion. Björn som gjorde sin första match som startspelare fick spela yttermittfältare i följande MFF-mittfält: Tommy Hansson – Robert Prytz – Claes Malmberg – Björn Nilsson.
MFF vann med 3-0 och Tommy Andersson gjorde två mål och Mats Arvidsson ett. Claes Cronqvist skrev i Aftonbladet:
”Idag har t e x Robert Prytz och Björn Nilsson direkta nyckelroller. I går kväll mot Sundsvall var bägge charmanta. På vänstersidan imponerade Björn Nilsson med sitt rätlinjiga spel, sitt bollkunnande, sin styrka. Och sin oerhörda snabbhet."
MFF hade många skador på sina spelare samtidigt som de yngre spelarna som Björn Nilsson visade upp stora framsteg - och fick chansen att spela mer under hösten. När MFF skulle åka ner till Holland för att möta Feyenoord onsdagen den 24 oktober, hade Bob placerat Björn i anfallet tillsammans med Mats Arvidsson.
MFF fick det mycket tufft, medelåldern för laget var strax över 20 år. Det blev storförlust med 0-4 inför 36 500 åskådare. Till returmötet fick både Mats och Björn fortsatt förtroende på topp. Matchen spelades den 7 november på Malmö Stadion och resultatet blev 1-1 (Mats Arvidsson målskytt).
Lennart Strandberg skrev i Arbetet:
”Han blir nyttig! Björn Nilsson kunde för övrigt ha blivit matchvinnare. Han radade upp målchanserna, men var inte tillräckligt kall i avgörande ögonblick. Bland annat borde han redan efter 10 minuter ha placerat bollen utom räckhåll för den holländska målvakten. Det är nog den spelare som Bob Houghton får störst glädje av nästa säsong."
Björn:
– Oj, vad vi blev rejält utspelade. I Holland förlorade vi med fyra noll. Då tänkte man, vilken jäkla skillnad det är från allsvenskan. Hemma mot dem spelade vi jämnt.
Björns första säsong i A-laget slutade med 14 matcher utan något mål, däremot blev det 11 mål på 18 matcher i reservlaget och 18 mål på 17 matcher i juniorlaget.
När träningen hade kommit igång på allvar 1980 nominerade tränaren Bob Houghton sina två fotbollstrupper. Björn hamnade utanför A-truppen som hade 19 spelare, fick hålla till i B-truppen och spela i reservlaget. Björns första framträdande i A-lagströjan 1980 gjorde han i den allsvenska hemmamatchen mot Mjällby.
Matchen spelades lördagen den 4 maj och Björn började på bänken. MFF vann med 1-0 (Tore Cervin) och Björn fick spela de sista 17 minuterna. Därefter blev det en del inhopp och det dröjde till den 5 juni innan han fick starta för första gången den här säsongen, i Skånederbyt mot Landskrona Bois. Där gjorde han sitt första mål i A-laget. 13 507 åskådare fanns på Malmö Stadion.
MFF vann derbyt med hela 4-0, det var torsdagen den 5 juni och målskyttar var Prytz, Tim Parkin, Björn och Anders Olsson. Eric Persson skrev i årsboken:
”I den 75:e på ett snärtigt skott av Björn Nilsson i mål - Stefanssons nedre vänstra hörn.”
Roger Gottfridsson skrev i Arbetet:
”Björns genombrott! Istället klev Björn Nilsson fram och presenterade sig på allvar för malmöpubliken. I första halvlek fick han en enorm yta att arbeta på, hade hela ”vänsterkorridoren” till sitt förfogande. Då drev han enbart bollen på de fria ytorna, efter de många fina passningar han försågs med, hela tiden försiktigt sökande efter medspelare att passa till. I andra halvlek växte självförtroendet. Björn tog initiativ, arbetade sig mera direkt mot målet. Vände inåt, sökte skottpositioner – han fick också göra ett mål. Välförtjänt.”
Från Kent Hanssons artikel i Skånska Dagbladet:
”Malmö FF:s nye kelgris bäst på plan!
Hans namn fanns inte ens med i programbladet. Ändå är det han som idag får de stora rubrikerna…. ”MFF har fått en ny kelgris”. ”Björn Nilsson 20, är namnet”.
Björn var planens bäste spelare i Skånederbyt mot Landskrona Bois, 4-0 (2-0).
– Björn är en av många duktiga ungdomar som stormar fram i klubben, sa Bob Houghton, MFF-managern, efteråt med ett leende på läpparna.”
Birger Buhre skrev i Kvällsposten:
”Två skadade i ordinarie MFF-manskapet gav Björn Nilsson chansen på mittfältet, och plötsligt fick vi njuta av ett vänsterytterspel i Malmö Stadion, som inte skådats sedan Ingvar Svahns glansdagar i slutet av 60-talet.”
Söndagen den 2 juni spelades finalen i svenska cupen mellan allsvenska MFF och division 1-laget IK Brage på Råsunda. Björn startade på bänken och fick hoppa in i den andra halvleken. Matchen slutade 2-2 efter full tid och 3-3 efter förlängningen. Därefter blev det en spännande straffläggning som Malmö FF till slut vann. Det blev slutligen en 7-6 seger till MFF. Björn som fick sin första cuptitel behövde inte lägga någon av straffarna.
Björn hade fått tränaren Bob Houghtons förtroende och spelade många matcher från start. I den sista matchen som Bob Houghton var tränare för Malmö FF, innan han lämnade för ett nytt tränaruppdrag i Grekland, mötte MFF Halmstads BK borta och spelade 2-2. Björn spelade hela matchen på topp tillsammans med Tommy Hansson (Björn spelade fram bollen till Thomas Sjöberg som gjorde 1-0).
Därefter tog andretränaren Keith Blunt över som huvudtränare och han placerade Björn på bänken till nästa match som var mot Östers IF i Växjö. MFF gjorde en plattmatch och förlorade med hela 4-0! Björn som fick se bedrövelsen från bänken, han fick inte ens hoppa in. Efter denna match var Björn inte med i någon av allsvenskans återstående matcher, inte ens på bänken.
När Keith Blunt tog över efter Bob Houghton hamnade Björn på bänken och fick minimalt med speltid. Hade inte Tord Grip kommit till MFF hade troligen Björn skrivit på för IFK Göteborg.
– Jag kom ihåg en match mot Öster, jag var bäst på plan och hade gjort en mycket bra match, men ändå bytte han ut mig till publikens buande. Jag hamnade sedan på bänken och han förklarade aldrig varför jag inte fick spela. Jag försökte prata med honom flera gånger men han sa aldrig något. Det var en hemsk tränare som skrämde bort flera lovande spelare. Jag kan säga att jag var väldigt nära att skriva på för Blåvitt, det var bara signaturen som saknades, säger Björn
Sedan kom Tord Grip som du även haft i ungdomslandslagen.
– Han har betytt mycket för mig, han trodde på oss ungdomar.
Förbundskaptenen för Sveriges U21 landslag hette Tord Grip och han tog ut Björn till landskampen mot Finland den 22 maj 1980. Matchen spelades på Brunna IP i Norsborg, utanför Stockholm. Sverige ställde upp med följande lag: Thomas Ravelli, Andreas Ravelli, Glenn Hysén, Lennart Weidenstolpe, Jonny Gustavsson, Michael Andersson, Anders Olsson, Robert Prytz, Björn Nilsson, Håkan Sandberg och Tommy Holmgren.
Sverige vann med klara 3-0. Det blev endast denna landskamp för Björn under året. Totalt spelade Björn 14 matcher och gjorde 1 mål i MFF:s A-lag, 30 matcher och 24 mål i reservlaget.
MFF hade anställt den duktige tränaren Tord Grip 1981, som assisterande tränare åt Blunt inför säsongen vilket välkomnades stort av Björn Nilsson.
Björn fick åka med A-truppen på träningslägret till Varna i Bulgarien och fick där spela en av de två träningsmatcherna. Även till MFF:s andra träningsläger åkte Björn med som varade i 6 dagar i Saudiarabien. MFF spelade två träningsmatcher i städerna Dahran och Jeddah. Björn spelade en halvlek mot FC Ittihad (vinst med 4-1). Bara någon vecka senare åkte MFF med bara 15 spelare på ett tredje träningsläger i DDR. Björn var en av dessa spelare.
Björn som hade varit utanför laget i de två första matcherna i allsvenskan, fanns på bänken för första gången i den tredje omgången. Matchen Hammarby – MFF slutade 4-4 utan att Björn fick spela.
Det dröjde till den 21 maj innan Björn fick känna på allsvenskt spel. I hemmamatchen mot IFK Norrköping där MFF vann med hela 4-0, fick Björn hoppa in i den 62 minuten. Efter 27 minuter på planen spelade Björn fram Mats Arvidsson som kunde göra 4-0. MFF som spelade i motvind i första halvlek fick verkligen vind i ryggen då man bytte in båda avbytarna.
Torsten Tegnér skrev i Sydsvenskan:
”Det handlade förstås om Björn Nilsson, idérik ”vandringsman” som – i vanlig ordning – fick starta som bänknötare, men som när han kom in efter 12 minuters spel i den andra halvleken fick liv i ett MFF-anfall som inte åstadkommit mer än ytterst sporadiska framstötar. Efter en vandring på vänsterkanten skickade han in en passning framför mål och där stod Thomas Sjöberg och satte pannan till så lyckosamt att bollen gick i mål.
– Jag krigar för en plats som ordinarie. Men man börjar förstås vänja sig att inte få vara med från start. Nu hade vi lyckan att få avgöra i slutet när jag var med och det känns verkligen bra, men annars är det förstås inte roligt att få starta på bänken, kommenterade Björn Nilsson.”
Björn fick starta i nästa match som spelades borta mot Sundsvall. Det blev en tung förlust med 1-2. Björn spelade några matcher och satt några gånger på bänken. När MFF besegrade Hammarby hemma med 1-0 den 15 juli, var det Björn som spelade fram matchhjälten Thomas Sjöberg. Därefter försvann Björn ett bra tag, innan han dök upp lite som bänkspelare och fick sedan spela de fem sista matcherna från start.
Bland dessa fem matcher som Björn spelade i slutet av året, var den första matchen i UEFA-cupen mot polska Wisla Krakow på Malmö Stadion. Eric Persson skrev i MFF:s årsbok 1981:
”I den 33:e minuten blev det 1-0 genom Björn Nilsson som utnyttjade en felaktig bakåtpassning och till och med rundade målvakten.”
MFF vann matchen med 2-0. Jan-Olov Kindvall gjorde det andra målet. Bertil Lundgren skrev i Sydsvenskan:
”Björn Nilsson bör med denna uppgörelse som grund ha stärkt sitt självförtroende åtskilligt. Björn rörde också ordentligt om i Wisla försvarsgryta, växlade föredömligt kant.”
I nästa allsvenska match, som var mot Elfsborg, fanns Björn med i startelva där MFF vann med 1-0. Calle Palmér skrev i Sydsvenskan:
”Björn Nilsson var snabb och påpasslig och drog upp flera farliga anfall på kanterna, mest till höger, och hans inlägg hade Anders Palmér chansen att förvalta i mål, men denne hade ingen lycka i avslutningarna.”
MFF vann även bortamötet mot Wisla Krakow och Björn var en av målskyttarna. Efter 3-1-segern skrev Eric Persson i MFF:s årsbok:
”3-1 kom efter ett mönsteranfall i den 64:e minuten efter det att Palmér frispelat Kindvall på vänsterkanten och denne slagit in en hög passning till Björn Nilsson: dennes perfekta nickboll gick tätt under ribban. Detta vackra mål avslutade egentligen det hittills intensiva skedet.”
Från Roger Gottfridssons artikel i Arbetet:
”Alla arbetade kopiöst, men det var de båda anfallarna, ungdomarna Björn Nilsson och Anders Palmér som var MFF:s segerorganisatörer.
Anders Palmér var delaktig i alla tre målen men det var ändå Björn Nilssons stora match. Att bli nämnd som etta bland så många bra lagkamrater som var fallet igår är bara det ett mycket högt betyg.
– Jag tror aldrig jag någonsin sprungit så mycket utan boll som i den här matchen, sa Björn Nilsson. Han syftade då på första halvlek. För i den andra både kom och stannade bollarna hos Björn och de andra i laget.”
Björn råkade ut för en ledbandsskada som hindrade honom i några matcher. Han missade bland annat första matchen i andra omgången av UEFA-cupen, där MFF förlorade med 0-1 på Malmö Stadion mot franska Neuchatel Xamax FC.
Björn var dock tillbaka till returmatchen och startade på bänken. Inhoppet hjälpte dock inte, det blev ytterligare en 0-1-förlust.
Malmö FF slutade på en femte plats i allsvenskan och Björn spelade totalt 31 matcher och gjorde 8 mål i A-laget.
Benny Lennartsson hade tagit över som ny förbundskapten för U21-landslaget, och han tog med Björn Nilsson till landskampen mot Norge. Det blev en lyckad första match för Björn som blev matchhjälte. Landskampen spelades i Karlstad och Sverige vann med 1-0. Björn spelade ytterligare två U21-landskamper under året, Sverige – Danmark (0-0) och Skottland – Sverige (4-0).
Under vårsäsongen 1982 spelade Björn flera av träningsmatcherna, men en del småskavanker gjorde att han fick hålla sig utanför laget i några av matcherna. Till träningslägret i Kanada var han med och spelade tre av fyra matcher.
För första gången fanns Björn med i MFF:s startelva i en allsvensk premiärmatch. Den 24 april spelade MFF borta mot Elfsborg och vann med 1-0 (Ingemar Erlandsson målskytt). Björn spelade i kedjan tillsammans Thomas Sjöberg och Anders Palmér.
Björn fortsatte att spela i anfallet tillsammans med Thomas Sjöberg, medan den tredje spelaren i kedjan växlade mellan Torbjörn Persson, Anders Palmér, Micke Rönnberg och Lasse Larsson. Den 2 maj besegrade MFF Solnalaget AIK med 2-0 på Malmö Stadion. Björn låg bakom segern, genom att själv göra 1-0 och spela fram Thomas Sjöberg till 2-0.
Keith Blunt valde att flytta ner Björn som yttermittfältare under september månad och resten av säsongen. Den 22 september tog MFF en stor skalp genom att besegra IFK Norrköping på Idrottsparken med hela 4-0. Björn gjorde 2-0 på en frispark.
Malmö FF slutade på en fjärde plats i allsvenskan och Björn fick sin första allsvenska medalj som blev en bronsmedalj. Till denna säsongen hade man infört SM-slutspel för att locka publik. De åtta främsta lagen fick delta i slutspelet. MFF besegrade Östers IF i kvartsfinalen, men åkte ut rejält i semifinalen mot IFK Göteborg med sammanlagt 1-8 över två matcher.
Björn spelade samtliga matcher i slutspelet och totalt blev det 37 matcher och 7 mål i A-laget.
Förbundskapten Lars ”Laban” Arnesson hade tagit med Björn till landslagets säsongstart 1982, som spelades i Lahtis inomhushall i Finland. Den 20 februari fick Björn ta på sig A-landslagströjan för första gången då Sverige mötte Finland. Från MFF fanns både Ingemar Erlandsson och Robert Prytz med i truppen. Björn fick göra ett inhopp i den 70 minuten i en match som slutade 2-2. Dagen efter möttes lagen igen och Finland vann med 2-1. Björn spelade hela den matchen.
Den 3 juni spelade Sverige 1-1 mot Sovjet på Råsunda och det var Björns fjärde landskamp (den tredje var mot Östtyskland hemma 2-2). Björn gjorde ett lyckat inhopp då han byttes in i den 80 minuten mot Tommy Holmgren. Fem minuter senare hade Björn kvitterat till 1-1!
Den ryske målvakten Dasajev ställde upp muren vid en svensk frispark strax utanför straffområdet. När skottet från Björn Nilsson kom stod han helt fel och hann inte täcka den lucka som Björn upptäckte. Björn spelade fyra A-landskamper under sin debutsäsong.
Från Roger Gottfridssons intervju med Björn i Arbetet:
– När jag skulle springa in sa ”Laban” till mig att jag skulle skjuta vid eventuell frispark nära strafflinjen, sa Björn och verkade vilja tona ned sin betydelse för det viktiga målet.
Keith Blunt lämnade MFF och åkte tillbaka till England. Assisterande tränaren Tord Grip tog över till Björns glädje. Årets första träningsmatch måste väl vara något av ett slags rekord. MFF åkte nämligen ända ner till Doha i Quatar för att spela en träningsmatch mot Quatars olympiska manskap.
Björn spelade tillsammans med Lasse Larsson på topp i en match som slutade 2-2 (Lasse och Anders Olsson målskyttar).
I den allsvenska premiären den 17 april 1983, ställde MFF upp med Björn Nilsson och Lasse Larsson som forwards i hemmamatchen mot Mjällby. Lasse gjorde matchens enda mål (1-0 seger). Tord Grip valde senare att placera Björn på mitten och hade årets nyförvärv Thomas Sunesson tillsammans med Lasse Larsson på topp.
Söndagen den 8 maj spelade MFF mot Gefle IF på Malmö Stadion och vann med hela 5-1. Björn gjorde två av målen (2-0 och 3-1 på en frispark).
Cars Stenfeldt skrev i Expressen:
”Björn Nilsson, 23, har inte haft det lätt i vår. Han har längtat efter att få spela i en tremannakedja med Malmö FF. Det fick han igår. Han har kämpat för en landslagsplats. Men spolats av förbundskaptenen Lars Arnesson utan att kunna protestera.
Och så smäller det till mot Gefle, uppstickande nykomlingar i allsvenskan. Två mål och ett målpass, 5-1 efter det skönaste anfallsspel Malmö FF visat på tre år.
Då glittrar ögonen under den blonda kalufsen. Och rösten bubblar av glädje.
– Jag vet inte vad som var skönast: målpasset till Lasse Larsson och 1-0 eller min egen fullträff när det blev 2-0!
Funderar en stund och säger sedan:
– Nej, det var nog ändå att vi vann med 5-1.”
I nästa match mot Elfsborg i Borås gjorde Björn två mål igen när MFF vann med 3-1.
Malmö FF slutade på en andraplats i allsvenskan efter AIK. Under SM-slutspelet hamnade Björn på mittfältet och spelade samtliga matcher. MFF slog ut HBK i kvartsfinalen med föll i semifinalmatcherna mot Östers IF med sammanlagt 1-2.
I A-landslaget spelade Björn fyra landskamper, den sista mot Island i Reykjavik fick Björn starta och spela hela matchen. EM-kvalmatchen mot Cypern spelades på Malmö Stadion och Björn som blev inbytt i den 78 minuten, fick visa upp sig för inför sin hemmapublik i landslagsdressen.
MFF blev cupmästare 1984, genom att besegra Landskrona Bois på Olympia i Helsingborg. Björn var tyvärr skadad och missade att ta sin andra cuptitel. I allsvenskan hamnade di blåe på en tredjeplats och sedan blev det tvärstopp i SM-slutspelet mot IK Brage i kvartsfinalen, 0-1 borta och 2-2 hemma. Björn spelade totalt 44 matcher och gjorde 14 mål i MFF:s A-lag.
Till säsongen 1985 fick MFF engelsmannen Roy Hodgson som ny tränare, Tord Grip stannade kvar och blev manager. Malmö FF med Björn i laget vann allsvenskan för första gången sedan 1977.
Tyvärr var det även under den här säsongen SM-slutspel. De fyra främsta lagen gick till semifinal. MFF fick möta IFK Göteborg och förlorade sammanlagt med 1-4.
Det här året blev det inga A-landskamper för Björn, däremot blev det tre landskamper med U21: Två EM-kval och en träningslandskamp. I U21 bildade Björn anfallspar med Johnny Ekström. I träningslandskampen mot Västtyskland blev det seger med 2-1 och Björn gjorde ett av målen. I nästa match som var EM-kval mot Tjeckoslovakien blev det seger med 2-0. Radarparet Björn/Johnny gjorde varsitt mål i matchen.
Under hösten1986 lämnade Björn Malmö FF för Young Boys i Schweiz. Dessförinnan hann Björn bli både cupmästare och seriemästare i MFF-tröjan.
Cars Stenfeldt skrev i MFF:s årsbok:
”Björn Nilsson såldes för 2 miljoner till Young Boys i Schweiz efter en succésäsong, där han var en av de avgörande offensiva krafterna bakom den allsvenska seriesegern.
– Men efter hans toppmatcher där med ”Kung Prytz” är det väl risk för att vi inte får tillbaka honom på många år. Och att han då blir alltför dyr, skrattar Hans Cavalli-Björkman.”
Lördagen den 2 juli spelades finalen i svenskacupen mellan de två stora giganterna i svenskfotboll under de senaste åren. Matchen spelades på Råsunda och Torbjörn Nilsson som gjorde sin sista match för Blåvitt, skulle kröna sin fantastiska karriär med en cuptitel. Men det ville inte Björn Nilsson och Anders Palmér i MFF! De båda spelarna som hade följt varandra sedan knattelaget 1970.
De blev matchhjältar i finalen med varsitt mål. Björn såg till att MFF tog ledningen med 1-0. I den 49 minuten hittade Björn en lucka och började springa, Palmér såg detta och slog en passning. Hysén hann först på bollen men snubblar och Björn tog den framför Hysén och satte fart mot mål, lurade Peter Larsson och skjöt bollen förbi målvakten Thomas Wernersson.
IFK kvittereda lite senare men Palle satte vinstmålet 2-1 med assist från Björn Nilsson.
– En match som man naturligtvis inte glömmer. Det var alltid tuffa men roliga matcher mot IFK och extra skönt att vinna finalen mot dem. Man kände många av spelarna från landslaget, de var bra killar, säger Björn.
Malmö FF ångade på i allsvenskan och det blev tidigt klart att man för andra året i rad skulle vinna den, men även detta år var det SM-slutspel som gällde. Under hösten blev det också klart att Young Boys från Bern i Schweiz ville köpa loss Björn från MFF. Mitt under den viktiga delen av säsongen med SM-slutspel och Europacupmatcher släppte Malmö FF Björn till Alplandet.
Björns sista match i MFF-tröjan spelade han den 5 oktober, då MFF gästade Ullevi i Göteborg. Det blev skånsk seger med 1-0 mot IFK Göteborg (Caspar Paukstadt målskytt). Matchen var den sista i allsvenskan innan SM-slutspelet startade, och MFF hade vunnit serien hela sex poäng (två poäng vid seger), förre tvåan IFK Göteborg.
Björn som gjorde en stark säsong hade givetvis bidragit till seriesegern. Någon månad tidigare hade Björn blivit matchhjälte mot Kalmar FF på Malmö Stadion den 17 augusti. Malmö FF vann med matchens enda mål (1-0), som gjordes av Björn.
Det bör tilläggas att MFF senare vann SM-slutspelet genom att slå ut Norrköping i semifinalen och att man vann finalen sammanlagt med 5-3 mot AIK (0-1 borta och 5-2 seger hemma).
Calle Palmér skrev i MFF:s årsbok:
”Inför slutspelet ”släppte” MFF sin och landslagets center Björn Nilsson till proffsspel i Schweiz, vilket säkert föreföll märkligt för många, men för MFF fullt i linje med föreningens politik att låta trotjänarens önskemål gå före egna snäva intressen. Detta har i hög grad bidragit till MFF-familjens trivsel och sämjan utanför plan och höga lagmoral på densamma. Jag kan på det bestämdaste dementera, att MFF skulle ha avstått från Björns värdefulla tjänster bara för att göra slutspelet mera spännande.”
Förbundskaptenen Olle Nordin tog med Björn till segermatchen mot England på Råsunda. Det fanns många MFF-are med i laget: Janne Möller, Robert Prytz, Anders Palmér och på bänken fanns Tobbe Persson och Leif Engqvist.
Janne Stark skrev i Strömbergs fotbollsbok:
”I den andra halvleken blixtstartar Sverige. Redan i den första minuten rinner Björn igenom på högerkanten och prickar stolpen. Fyra minuter senare är samme Nilsson framme igen och nickskarvar en frispark från Stig Fredriksson till Johnny Ekström som ensam med Shilton otagbart dräper in 1-0 i bortre hörnet. Den nya frontkonstellationen Björn Nilsson/Johnny Ekström var anonyma i första halvlek men blommade ut efter paus.”
Det blev sju underbara år i Schweiz och Björn trivdes som utlandsproffs och hade säkerligen stannat kvar i Schweiz efter sin aktiva fotbollskarriär, om det inte hade varit för familjeföretaget i Malmö. Björn gillade fotbollen i den schweiziska ligan, hans snabbhet passade bra där, och det var också ett perfekt fotbollsklimat, vinter i tre månader, så den var verkligen anpassad för fotboll.
Under tiden i Young Boys fick Björn även anbud från spanska klubbar, men Young Boys begärde alldeles för mycket för att släppa honom.
– Man hade kontrakt och klubben vill inte sälja en, då kände man att man var en produkt som inte hade mycket att säga till om.
Har du återvänt till Schweiz?
– Jag träffade min fru där nere så vi är ofta där och hälsar på släkt och vänner.
Under sommaren 1993 gick flyttlasset tillbaka till Sverige och Malmö, men det blev inte Malmö FF som Björn valde. MFF var inte intresserade och efter 16 år tidigare i klubben ville Björn ha en nytändning då han återvände hem.
Utmaningen att hjälpa till att ta upp Landskrona Bois kändes rätt. Bois som låg i division I satsade på att ta sig tillbaka till allsvenskan. Landskrona Bois vann division I under Björns första år, med hela nio poäng före tvåan IFK Hässleholm.
Bois hade en tunn trupp för allsvenskan och då laget drabbades av många skador (även Björn), hamnade laget näst sist i serien och åkte ur allsvenskan direkt.
– Det var två fina år i Bois, där jag hjälpte laget upp till allsvenskan igen. Tyvärr hade vi för tunn trupp med de skador vi drabbades av. Vi hade en dansk tränare, Torben Storm. Jag har aldrig tränat så hårt som jag gjorde under det året, det var knallhårt hela säsongen, skrattar Björn.
Efter två säsonger i Landskrona Bois hamnade fotbollskängorna på hyllan för gott. Björn berättar att han inte har snurrat på dem sedan tiden i Bois. Under många år hade Björn levt i en fotbollsbubbla och efter det kändes fotbollen som ett avslutande kapitel. Inte ens när MFF:s guldlag ringde och ville ha med Björn i laget, lockade det att plocka fram kängorna igen.
Travsporten blev nu det stora intresset som även tog en stor del av Björns tid då han och hans far hade hästar nästan överallt i Sverige. När Björns far gick bort för några år sedan slutade Björn med travsporten,
– Det kändes att det var han och jag med travet eller inget alls, berättar Björn.
Idag är Björn en vanlig Svensson som jobbar kvar på familjeföretaget som nu är sålt. Han följer både Malmö FF och MIF, men är mycket sällan på plats utan följer dem via TV.
Vilka matcher minns du bäst från din fotbollskarriär?
– Först och främst minns jag alla debuter: MFF:s A-lag, landslagen och som proffs. Cupfinalen mot IFK Göteborg 1986 och Europacupmatcherna mot Feyenoord 1980 sticker också ut.
Du hade tuff konkurrens i laget med Lasse Larsson, Tomas Sunesson och Mats Magnusson, eller hur?
– Det sporrade bara en att träna hårdare, så är det och så har det alltid varit i MFF, att det ska vara tufft att ta en plats. Visst blir man lite sur när man hamnade på bänken, men man fick bara jobba hårdare för att komma tillbaka.
Bästa tränaren du haft?
– Roy Hodgson, han gav beröm och han förklarade för en när man hade spelat dåligt. En trevlig människa både på och utanför fotbollsplan.
Du blev inte tränare själv.
– Har aldrig varit intresserad, det tar så mycket mer tid att vara tränare.
Du missade OS i Seoul och Sydkorea.
– Jag hade fått rött kort i sista matchen av våromgången 1998. När serien startade på hösten var jag avstängd i tre matcher där klubben endast tog en poäng. När jag sedan var med igen, började vi ta poäng och då ville inte klubben släppa iväg mig till OS, och det kan man förstå. Men det hade varit trevligt att få uppleva ett OS.
Vad tycker du om Malmös nya stadion?
– Helt fantastisk, det måste vara underbart att få spela inför sån stor publik, match efter match. Det var annat på min tid då vi hade ett snitt på 4-5000. Även intresset runt om är mycket häftigt, då man samlas innan runt om i stan. Hela Malmö följer laget och även de som inte är så värst intresserad av fotboll följer med för att få uppleva stämningen på matcherna.
Har du kontakt med någon av dina MFF-kamrater?
– Inga alls, men man träffar på någon när man handlar ibland, som Kindvall och Prytz.
