BlueHotspur vid sidlinjen

Dags för en träningsrapport.

Det första jag vill börja med innan jag ger mig in på dagens spejning från sidlinjen på gamla Malmö IPs konstgräsplan är att blicka tillbaka på, som en mästare. vad som har hänt i vårat kära Malmö FF de senaste två månaderna.

Var ska vi börja?

Med det sjuttonde guldet vore passande. Det härliga och underbara SM-guldet 2013. Klubbens tjugonde serieseger i historien. Det betyder att ytterligare en stjärna över skölden på årets och alla framtida matchtröjor. Bär den alltid med stolthet pågar.

Men vad hände sedan efter allt firande?

Efter Syrianskamatchen kändes det som att klubben lugnt kunde segla vidare mot 2014:s fotbollsupplaga på stilla vatten.

Sedan kom Rikard Norling störtdykande och släppte en bomb på Per Nilssons kontor. Vilken fick vattnet att bilda oroliga vågor och helt plötsligt fick Danne, Nilsson och Ågren sätta igång med processen med att finna en ny huvudtränare till MFF innan säsongen drog igång. Tiden gick och kandidater svävade fram och tillbaka över våra huvuden i media och på forumet. Allt ifrån Avram Grant till Ronny Deila.

Innan beskedet om vilken person som skulle träna Malmö 2014 kom så bestämde sig Simon Hollyhead för att säga upp sig ifrån sitt jobb. Han såg bara att hans egen utvecklingskurva skulle peka nedåt med en ny huvudtränare. Dagarna efter detta så kom svaret på vem som skulle ta över de regerande mästarna. Samtidigt kom också mer nyheter. Per Ågren skulle ta klivet ner ifrån sin post och lämna över den till Daniel ”Danne” Andersson. Dainel lämnade i sin tur lämnade sin post, bredvid rodret av MFF-skeppet, tom. Allt detta har tagit tull på en. Det blev klart att en före detta Helsingborgstränare skulle ta över och hålla i rodret framöver. Några skakade på huvudet direkt av bara tanken.

Men när Åge satt på sin PK i måndags och pratade om kultur och Europa så glödde passionen och hungern för fotbollen igenom det aning fårade ansiktet.

Nu minns jag bara Rikard Norlings första framträdande på scenen svagt. Det kändes tillbakadraget och väldigt försiktigt. Åge Hareide satt framåtlutad och bombade på med köttiga och raka svar på tidningarnas frågor. Det suddade direkt bort mina tvivel. Det känns som att Åge vet exakt vad han har gett sig in på och är hungrig på uppgiften.

Nu återstår det bara att hitta en assisterande tränare och en fysisktränare till staben. I media och på Himmelriket har enbart två namn nämnts som kandidator till birollen. Josep ”Pep” Clotet och Stefan Schwarz. Den första en ung spansk tränare som förknippas stark med den magiska förvandlingen av 2010 års guldupplaga av MFF. Den andra en gammal toppspelare i MFF som totalt trampade ner sitt namn när han kom med falska påståenden då var i Helsingborg.

Den förstnämnda har fått ett erbjudande men vänligt tackat nej. Men Åge sa att han skulle se om han kunde övertala vår käre spanjor lämna sitt nya projekt i Swansea.

Vi fans får helt enkelt avvakta och se vad som händer de nästkommande veckorna innan lägret i USA.

Nu lämnar jag dessa tankar och vänder blad…

..till vad denna artikel verkligen ska handla om,vilket självklart dagens träning, vilken varade en dryg timme inne på betongkalla Malmö IP.

Wilner stod redan och höll i uppvärmningen för de fåtal spelare som inte är iväg på landslagsuppdrag när jag kom dit. Mest överraskande var att Simon Thern deltog, vilket han skulle göra i resten av träningspasset.

Wilner sände sen ut killarna för att hämta ljusblåa mattdynorna för att köra vidare med sin dynamiska stretching. Mycket med vevande med benen ihop, fram och tillbaka och från sida till sida. Friberg gav under dessa övningar en kommentar om att han började bli för gammal för några av momenten.

Efteråt kastades mattorna bort och en lite mer rörlig uppvärmning tog vid. Lite löpning och joggning i några minuter helt enkelt. Åge dök upp lite senare än de övriga i tränarstaben pratade lite med Danne och Vito. Under tiden slutförde Wilner uppvärmningen och gav tillåtelse till att fylla på med lite vätska. Sen klev Åge och Danne in i bilden och delade upp killarna i två grupper. Åge körde en genomgång. Jag försökte gå så nära planen som möjligt men uppfattade inte vad han ville få ut av den kommande passningsövningen . Orden jag hann uppfatta var bara att det skulle gå snabbt och att spelet skulle gå framåt.

Lagen delades upp så att de var runt åtta man var i varje. Thern var "fri gubbe" och spelade för båda lagen. Övningen utspelade sig på cirka en fjärdedels fotbollsplan.

Med åtta spelare på en sådan liten yta blev tempot väldigt högt och intensivt framför Åge som nästan hela tiden hördes med sin norska stämma: -”Kort, Kort, Kort! -Korta passningar. -Bra, bra, bra Simon!”

Några steg bort körde Wilner lite rehab med Özen som inte deltog i spelet.

Den fina nya plastmattan drev upp passningsspelet och ett par gånger bjöds det på bra spel och högt tempo för att vara en vecka in i försäsongen. Amin visade än en gång prov på sin snabba blick att hitta lösningar i tajta lägen. Friberg och Halsti jobbade också hårt och även Thern var med i bilden några gånger. Så på tal om vi ska skaffa oss någon ny centralmittfältare eller inte så tycker jag att vi kan lägga ner det snacket på en gång.

Det smällde också ett par gånger under övningens gång. Johan Hammar fick den värsta smällen som lämnade honom liggande i några sekunder. Annars var det faktiskt tjuren Conchas attack på Amin som såg värst ut. Amin flög en meter åt sidan och ut över sidlinjen. Jag kippade efter andan men Amin hoppade upp med en bestämd min och gav sig in i leken igen.

Under tiden på andra sidan av planen gick Danne och lade ut en formation av gröna och röda konor på den halva planen. Som vanligt höll Jonnie i träningen för våra målvakter vid det ena målet.

En minut kort vattenpaus senare var passningsövningen över och alla vandrade bort till Danne. Smålagspel hoppades jag på där jag stod och frös tårna av mig. Då hörde jag Danne säga att alla försvare skulle ta på sig en orange väst. Fan också!

Johan Hammar kliver av planen och får snabbt en ispåse virrad runt sitt ena lår. Med honom ur spel fick Halsti kliva in som försvare.

Under de följande minuterna var det enbart en mot en. En anfallare/mittfältare skulle försöka ta sig förbi sin back och göra mål på målvakten. En övning som visade sig ganska så enkel för försvararna. Att det blev knappt några mål berodde mest på bra försvarsarbete. Sen så stod också tre bra målvakter och plockade de hårda skotten. Dardan gjorde det snyggaste målet i en mot en spelet. Han tog sig runt sin försvarare och touchade bollen i en liten chip runt Sixten i målet.

Åge spädde på med ytterligare en anfallare och försvarare. Detta gav anfallarna en bättre chans att skapa något. Men fortfarande hade försvararna övertaget. Speciellt med ett par taggade målvakter som skrek åt dem att inte ge anfallarna så mycket som en tum av yta.

Här gjorde Amin en perfekt klack bakom sig lade upp för runtspringande Fadi som enkelt men hårt bredsidade in bollen otagbart i Zlatans högra hörn.

Till sist jämnade oddsen ut sig för anfallarna när de i några minuter fick spela i fyra mot tre. Få mål gjordes men därtill så gjordes det många godkända och bra räddningar av Robin, Sixten och Zlatan. Den sistnämnda överlyste faktiskt sina lagkamrater.

Åge tillkallade sig truppen och hade en liten genomgång med många handrörelser. Sedan bar det av till en ny övning för killarna en som jag vill kalla Blitzkrig-övningen. Övningen handlar om att ställa om från försvar till anfall på blinken av hundradel.

Så här gick den till:

Först delade man upp killarna i fyra enheter, två lag på tre man(Orange och Blått), två lag på fyra man(grönt och svart lag). Spelet utspelar sig över en halv planlängd. Tre enheter på plan samtidigt. Två vid mål och en enhet i mitten. Enheten i mitten får bollen driver upp den och försöker göra mål. Tar den försvarande enheten över bollen ska de direkt anfalla mot det andra målet medans den tidigare anfallande enheten ska byta av med det lag som står utanför banan. Låter enkelt, kör igång!

Spelet körde fast flera gånger då ingen riktigt förstod eller hängde med. Hela övningen gick ut på snabba anfall och växlingar utan stopp. Men som sagt så var detta den första gången man körde detta momentet så man kan förstå att det var svårt för killarna att direkt veta var de skulle ta vägen.

Bäst var det nog när Simon Thern stod lugnt och pratade med någon ur staben medans hans enhet sprang ut för att stoppa det inkommande anfallet. Som tur var lyckades hans lag klara av uppgiften att hejda anfallet och stack i sin tur iväg i ett motangrepp. Under tiden fortsatte Thern sin ordväxling tills han såg att det var hans enhet som var i anfall och lite i smyg joggade in på plan. Men han var inte direkt i närheten av straffområdet när hans kamraters skott passerade högt över ribban.

Det blev inga mål konstaterade Åge och sade att någon måste vinna. Övningen pågick i någon minut till, tills det blåa laget skarvade in en djupledsboll till Markus Halsti i misstänkt offsideläge. Markus drev vidare bollen trots protester ifrån det andra laget och avslutade enkelt i mål och med det så var träningen över…