Calle Palmér: "Jag njöt storligen av min debut"
Karl-Erik "Calle" Palmér är död. Himmelriket träffade honom för ett tag sen och då berättade han om sin debut och varför han blev en Calle.
Igår gick en av de absolut största i MFF-historien bort. Calle Palmér blev 85 år gammal och sörjs av en hel förening. För ett drygt halvår sedan pratade jag med honom. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra av texten, den har legat på min dator och väntat på ett bra tillfälle att bli publicerad. I dag önskar jag att jag inte hade låtit den ligga så länge att Calle hann gå bort. Men samtidigt kanske den ändå passar som vår hyllning till en av de riktigt stora i Malmö FF: Calle Palmér.
Några veckor tidigare har Karl-Erik Palmér fyllt 20 år. Idag, den 6 maj 1949, ska han äntligen få göra sin allsvenska debut för sitt Malmö FF. Motståndarna heter Helsingborgs IF och är, trots bortaplan, knappa favoriter enligt många.
Karl-Erik är sen till matchen. Han har jobbat och med andan i halsen kommer han fram till Malmö Idrottsplats med endast 10 minuter tillgodo innan matchen ska börja.
Vad han inte har räknat med är kaoset utanför. Folk har vallfärdat för att se MFF ta emot det nordskånska laget, och Karl-Erik finner sig stå mitt bland alla hattprydda män som tränger sig för att komma in på arenan. Han trycker på och försöker göra så gott han kan för att ta sig fram till omklädningsrummet. Paniken ligger på lut.
En man vänder sig om och undrar vad han håller på med egentligen. Jag ska spela matchen, försöker ynglingen, men människorna runt omkring honom skrattar bara bort hans i deras ögon patetiska lögn. Idag skrattar han själv åt minnet.
Han berättar att han förstås insisterade:
– Det är sant, jag ska spela för MFF idag.
– Äh, vad är det för ett jävla snack! Du får stå här bland oss andra och vänta på din tur.
Som tur är finns där någon som känner igen honom.
– Jo, men det stämmer faktiskt. Han finns med i laguppställningen.
Karl-Erik släpps efter detta fram och efter en vad man kan tänka sig minimal uppvärmning för 20-åringen blåser domare Erik Fast igång matchen.
Malmö FF tar ledningen med både 1-0 och 2-0 innan HIF kvitterar och reducerar. Matchen slutar 2-2. Karl-Erik, som snart ska bli Calle, är nöjd med sin egen insats. Han har spelat fram till Malmös båda mål.
Dagen efter står det att läsa i Sydsvenskan:
”Hans första halvlek var grandios. Perfekta bollar till wingkamraten varierade med lugna bakåtpass till halvbackarna när stunden så krävde. Gång efter annan drog hans om utsökt blick vittnande framspelningar ned ovationsartade applåder.”
På den här tiden var det inte tillåtet att göra några byten, berättar Calle 64 år senare. De som ingick i startelvan var också de som ingick i ”slutelvan”.
– Det var bara att spela färdigt matcherna oavsett hur trött man var. Framför allt gällde det att inte bli skadad, eftersom det inte var tillåtet att ha någon ersättare på bänken. Det var tur att de ändrade på den regeln, för det var ju helt felaktigt att en skadad spelare skulle fortsätta att spela. Men för min del var det ingen fara, jag njöt storligen av min debut.
Så var det då detta med hur Karl-Erik blev Calle.
– Det var så enkelt att när det blev dags för autografer efter matcherna så skulle jag skriva K-E Palmér, men det var både krångligt och tidskrävande. På den tiden var en massa ungar som stod och hängde med sina autografblock utanför idrottsplatser. Det var inte ovanligt att där var en 30-40 stycken som sträckte fram sina block, och det är klart att man gärna ville skriva åt dem när de gjorde sig det besväret. Det tog ju emellertid väldigt lång tid om man hade ett namn som mitt. Jag kom då på att jag kunde byta ut K-E mot ett C, och det gick så jäkla snabbt. Du ska bara veta hur mycket tid jag sparade på att skriva Calle med C. Efter det blev jag Calle i stället för Karl eller Karl-Erik.
– Jag var väldigt noga med att få med apostrofen ovanpå e:et i efternamnet. Jag sa alltid det, att om det fattas så är det inte jag utan en engelsman som har signerat något. Det skulle vara Palmér och inte Palmer. Calle Palmér och inget annat. Så var det.