Camp Bitter: Søren Rieks: "Ett bevis på hur långt fram vi är"
Som en av de sista ut i mixed zone vandrade en besviken Søren Rieks. De gånger jag har pratat eller hejat på honom tidigare har hans ögon inte bara utstrålad vänlighet utan varit pigga och spjuveraktiga. När han nu kom gående med sin väska bakom sig sågs dock inget av det sistnämnda. Snarare utstrålade han besvikelse och trötthet. Han tog sig dock tid att svara på några frågor.
Vad är känslan så här efter matchen?
Tufft. Det blev inte riktigt så roligt som vi föreställde oss, speciellt inte i slutet. Men jag tycker att vi genomförde vår matchplan så bra vi kunde, speciellt i starten av matchen när vi pressade och stressade dem. Och fick ju några chanser, men tyvärr fick vi inte det mål som vi hade behövt för att skaka om dem. Och sen kommer de mer och mer in i matchen och till slut vinner de rättvist.
Var det en tuffare match idag?
Nja, det blev tuffare på slutet när vi kommer ned till 10 man. Och sen fick vi inte riktigt vårt spel att fungera lika bra, vi tappar bollen för snabbt tycker jag. Men även om vi kanske kunde gjort det lite bättre så tycker jag att första halvlek är godkänt. Andra blir lite tufft.
Jag skulle säga att första halvlek är mer än godkänd. Framförallt de första 25-30 är riktigt bra. Tror du att prestationen är någonting ni kommer kunna arbeta vidare på eller är det risk att motivationen sjunker nu när det är lite mindre glamorösa matcher framför oss?
Nej, det hoppas jag inte att det gör. De här matcherna har ju varit speciella matcher som man inte får varje säsong och vi skall absolut ta med oss att vi dominerade första halvtimmen. Sen får man ju ofta se på förväntningarna vi har, att vi kommer hit och tror på det. Det är ett bevis på hur långt fram vi är.
En sak som har sett bra ut tycker jag är presspelet. Hur har ni arbetat med det?
Absolut, vi har blivit bättre och bättre. Vi har sett mycket bilder både från matchen sist och från de vi spelade i Marbella och det sitter klockrent.
Här avbröts vi av kommunikationsansvarige Peter Åhlander som menade att det är viktigare att laget skulle hinna med flyget än att vi skulle få fortsätta snacka presspel. Viss rimlighet i detta resonemang konstaterades av både mig och Søren.
Framåt Malmö!
