Camp Brunost-krönika: Nervöst, men nu kör vi
Krönika om sakernas tillstånd en dryg timme innan matchen startar.
Inte långt kvar nu. Nervositeten kryper in i mig, över mig. Jag känner igen det från så många gånger tidigare. Tätare toalettbesök. Lite skakig på handen, vilket inte gör nedpräntandet av den här texten enklare direkt. Det är i detta nu exakt 1 timme och 36 minuter till matchstart.
Kollega Pontus och jag suttit här i presscentrat i anslutning till Sarpsborg Stadion en liten stund. Gratis kaffe, gratis läsk och mineralvatten, någon soppa eller gryta bestående av potatis, kött och grönsaker. Det är inte hungern som är den främsta känslan just nu, men i oss lite grand fick vi. Gratis är som bekant gott. Och gratis i Norge är för de allra flesta en helt obekant upplevelse, så vi tar tillvara på den.
Vi kom direkt från Sarpsborg centrum, där barerna och restauranterna ligger förvånansvärt tätt på St. Marie Gate. Två av dem har abonnerats för MFF-supportrarnas räkning och utanför och inne i den ena, Bar 1016, var det oerhört packat med himmelsblå. Sjungandes, gapandes, lyckliga, förväntansfulla.
Vi blir många i kväll. Jag säger vi för mitt hjärta kommer att befinna sig på bortaklackens sektion, det är bara kroppen som sitter på pressläktaren. Vi kommer att låta och vi kommer att ge vårt stöd. Det kommer inte att råda några tvivel om att MFF har ett stort och starkt stöd.
Vårt utgångsläge är ypperligt. Vi är vana vid klimatet och vi är vana vid konstgräs. Igår sa Uwe Rösler på presskonferensen att vad honom anbelangar så är detta som vilken europeisk tävlingsmatch som helst, efter att någon undrat om man kan se det som nästan en allsvensk dito. Men i verkligheten är det mer av en bortamatch mot Gif Sundsvall eller Östersund. Ungefär samma förutsättningar, bortsett från att vi vid vinst tjänar en jävla massa miljoner. Och att en förlust i Allsvenskan går att reparera på ett sätt som inte går här i Europa League.
Men som sagt, vårt utgångsläge är ypperligt. Vinner vi så har vi Sarpsborg hemma om ett par veckor. Vi vet hur starka vi är där. Vi vet också, vilket Himmelriket har skrivit om tidigare under den här campen, att MFF består av många spelare med mycken rutin från sådana här sammanhang. Jag vägrar tro att jag, du och alla andra himmelsblå ska behöva lägga oss i våra sängar efter matchen och vara besvikna. Jag vägrar se det scenariot.
Klockan är nu 19.42, det har gått runt 20 minuter sen jag påbörjade den här krönikan - och om mindre än en timme och tjugo minuter så startar matchen. Jag är inte orolig, men jag är fruktansvärt nervös. Mycket står på spel.
Nu kör vi!
