Camp CC: Intervju med Erik Andersson
Himmelriket fick en pratstund med framtidsmannen Erik Andersson på spelarhotellet. Erik berättar om sin bakgrund, om vägen tillbaka efter korsbandsskadan, framtidsförhoppningar och om vilka som är lagets skojare.
Allt väl?
-Jo tack, bara bra. Lite blåsigt kanske.
Jag har hört att läkningen efter din skada går riktigt bra?
-Ja det stämmer. Det går bra och det är ju sex månader sedan jag skadade mig och nu är jag med på plan och tränar lite med laget. Kan löpa, köra passningsövningar, vara med i kvadraten och vara vägg när de tränar possesionsspel så det känns bra.
Har det varit jobbigt annars att vara vid sidan av och inte kunna delta?
-Ja det är klart att det har varit jobbigt. Att stå vid sidan av i sex månader och inte kunna spela match eller kunna göra en vettig träning, det är klart att det är jobbigt. Men det är som det är, man kan inte göra så mycket åt saken.
Det kanske trots allt kan vara bättre att få en sådan skada i augusti än under försäsongen?
-Jo, det kan man säga. Om man skall hitta något positivt i det negativa.
Du kom igång med A-lagsfotboll väldigt tidigt, du gjorde debut i Landskrona BoIS som 15-åring och är den yngste spelaren som har gjort mål i Superettan. Berätta lite om din karriär som seniorspelare.
-Jag gjorde som sagt debut som 15-åring i BoIS och spelade från start de två sista seriematcherna det året (2012).
Året därpå blev jag uppflyttad på riktigt i A-truppen och jag startade en 12-13 matcher och säsongen därpå var jag startspelare om jag inte var skadad.
Inför säsongen 2015 gick jag till Malmö.
Inför andra året i MFF kände jag att det var lite för stor konkurrens på mittfältet så i samråd med tränaren och Daniel Andersson hittade vi en lösning där jag lånades ut en säsong till Trelleborg och det kändes väldigt bra för mig.
Så jag fortsatte träna lite med Malmö och gjorde någon U21-match, men i övrigt var jag nästan hela tiden i Trelleborg och spelade A-lagsmatcher med dem.
Sedan kom ju skadan så efter det har jag inte spelat ännu.
Din far, Mats Andersson, har ju spelat en massa matcher för främst Landskrona BoIS varav en hel del i allsvenskan. Känns det tryggt att ha någon med den bakgrunden och erfarenheten i familjen?
- Jo helt klart. Han var faktiskt min och min storebrors tränare från det att vi var små till dess att jag fyllde fjorton, så han har tränat mig i tio år.
Båda mina föräldrar har verkligen ställt upp i vått och torrt och de har alltid varit ett väldigt stort stöd.
Om du tittar på dig själv som spelartyp, hur skulle du beskriva dig själv?
-Jag är väl en tvåvägsspelare, både offensivt och defensivt.Gillar att gå fram ibland, men även att gå ner och hämta bollen och fördela den. Jag gillar att styra spelet.
Har du någon särskild förebild på din position som central mittfältare?
-Kanske inte direkt i den rollen, men favoritspelaren är Iniesta.
Vad är ditt framtidsmål nu?
-Mitt mål är att spela i Malmö. Att komma tillbaka till 110% efter skadan och få speltid i A-laget.
Känner du det som en fördel att det har kommit en ny tränare och att Magnus Pehrsson kan se dig med fräscha ögon?
-Det kan det vara, men det dröjer ju innan jag är tillbaka för fullt så jag kan ju inte visa så mycket ännu.
Du Erik, jag pratade med Pa häromdagen och han berättade att han bodde ihop med dig, Frans och Pawel. Han antydde att det var rätt så livligt hos er. Hinner du få någon lugn och ro?
-(Skratt) Jo, det går men det det är ju en del snackande, speciellt från en viss person.
För jag pressa dig på vem?
-Haha, ja det är Pawel!
Är han den store skämtaren inte bara i er lägenhet utan också i truppen som helhet?
-Nej där får han faktiskt konkurrens av Safari. Han är rätt rolig! (Skratt)
Då vet vi! Då får jag tacka dig Erik och önska lycka till framöver.
-Tack!
