Camp CC - Träningsrapport 6/2
Även idag gör turist Åsa Flykt ett försök att avlasta de utsända skribenterna och gör inhopp som träningsrapportör.
Om vädret kring fredagens träning kunde beskrivas som vårlikt så var det idag snarare som en ruggig höstdag. Som ni kanske redan läst på olika ställen så var det full storm här i Salou igår, på balkongen till den lägenhet Himmelrikets utsända och jag bor i flög möblerna bokstavligt talat omkring. Idag är det något lugnare men det blåste rejält och på slutet av tränignen ångrade jag att jag inte hade vantar på.
Något av det mest glädjande på dagens träning var att det går framåt för de spelare som kört rehab vid sidan av planen senaste tiden. Alla tre, Erik Andersson, Anders Christiansen och Markus Rosenberg, var med på den inledande passningsövningen som Ben Rosen höll i på uppvärmningen. Erik och AC körde sedan bredvid med Ben Rosen men med en betydligt högre intensitet än när vi såg dem senast. Hur de båda känner att de ligger till i sina respektive rehabprocesser kommer ni att få veta mer om i intervjuer som väntar här på Himmelriket med båda två. Markus Rosenberg var med i samtliga övningar och körde för fullt, riktigt härligt att se honom tillbaks i spel igen!
Efter uppvärmningsövningarna delades spelarna in i två grupper och körde spel på liten yta. Det är inte alltid lätt att beskriva de här övningarna på ett begripligt sätt men här är ett försök: En grupp med sex spelare, med en placerad på vardera kortsida, ska ta sig från sida till sida med max två touch per spelare. Tre spelare jagade boll. I den gruppen som var närmast mig var det Olof Persson som ledde övningen. Han påpekade flera gånger för de ”anfallande” spelarna att de skulle utnyttja hela ytan, sprida ut sig och inte glömma att även använda området i mitten av planen. I den här gruppen höll Yoshi en hög intensitet genom hela övningen.
Man gick sedan över till en övning där man tränade avslutssituationer dels efter på inkast på sista tredjedelen av planen och dels efter uppspel från innermittfältare/backar. Man började med inkast där hela tiden två spelare mötte boll, en gick högt och en lågt och avslutningarna anpassades beroende på vem av dem som fick bollen. Därefter spelades bollen upp till mittfältare/back som stratade spelet med en lång diagonal passning. I den här övningen tryckte Magnus Pehrsson på om att få igång ett snabbare passningsspel. Han pressade också Pa lite. Efter ett inkast från Pa ropade han och frågade: ”Pa, kastade du det hårdaste du kunde?” Pa ryckte lite på axlarna och svarade ja. Pehrsson svarade då: ”Kasta lite hårdare nästa gång”.
Den som imponerade mest här, och egentligen under hela träningen, var Pawel Cibicki. Han verkar ha kommit tillbaks från tiden i Jönköping med stort självförtroende och pondus och siktet rätt inställt. Visserligen skjuter han mycket och missar således också en del men på till exempel den här övningen var det nästan sett bara han som fick in bollen i nät.
Spelarna delades sen upp i två grupper där den ena tränade fasta situationer med Olof och den andra körde avslutsövningar med Magnus Pehrsson. Utan att beskriva de fasta i detalj kan jag konstatera att Safari kom till en hel del avslut och att Eikrem är väldigt precissionssäker med sina hörnor och frisparkar, vilket måste ha varit extra svårt idag med tanke på den lynniga blåsten. Avslutningsövningarna såg jag inte så mycket av, men förstod det som att fokus låg på att hitta rätt timing i löpningarna och såklart att få till avsluten. Det sistnämnda lyckades man inte alltid med, även idag gick flera bollar över staketet men idag fanns inte Himmelriket-Kroon på plats för att jaga bollar i buskaget, det fick Swidde själv springa ut och göra.
Avslutningsvis körde man spel på liten bana, 5 mot 5 med ”väggar” som hjälp till passningslösningar. Alla spelare var inte med, jag vet inte vad det berodde på att vissa (tex Eikrem, Erdal, Lewicki med flera) stod över. Det verkade i alla fall inte bero på skador, så att ingen börjar oroa sig över det, den ende som verkade få dispans på grund av känning, i alla fall vad som framgick, var Brorsson. det verkade dock inte vara något allvarligt.
Det märks att spelarna har kul ihop, man kan skämta rätt friskt även under träning. Men det är också väldigt tydligt att så fort det kommer in ett tävlingsmoment så händer det något med många, vinnarskallarna kommer fram. Det blir grinigt, det gnälls på att nån inte följer regler, man svär och skriker över egna misstag, vissa får riktiga "Kalle-Anka-utbrott" vilket är riktigt härligt att se. Det sved säkert också lite extra för de mer rutinerade spelarna att det var ”de unga” som avgick med segern i den lilla miniturneringen.
Det har varit ett rent nöje att få vara med och följa träningarna här på plats och det känns onekligen lite vemodigt att vända hemåt imorgon. Men efter att ha följt laget här ser jag ännu mer fram emot säsongen 2017, det är med en bra magkänsla kring laget jag lämnar Salou.
