Camp Cepelinas: Daniel nobbar cepelinas
Nu har denna tanten fått upp ångan, i stället för tantjakt blev jag jakttant och spårade upp lite storvilt!
Daniel Andersson siktades utanför spelarhotellet där han stod och såg ut att vara nöjd med tillvaron.
- Hej Daniel, hur mår ni, har ni det bra här i Vilnius?
- Absolut, vi har det jättebra, hur fint som helst!
- Det blev ju lite missöde i samband med ankomsten i går, inga spelarintervjuer till Himmelrikets läsare, men har du tid en stund nu kanske?
- Visst, absolut!
- Ni bor ju mitt i centrum, hur känns det att komma så nära supportrarnas uppladdning?
- Ja det är ju lite annorlunda, det brukar vi inte göra. Visste faktiskt inte det från början. Vi försöker ju alltid bara tänka på att hitta bra boende med bra mat och det hittade vi här. Men det är trevligt att det blir många supportrar här i närheten.
- Vad tycker du om färgen på taxibilarna här i stan förresten, matchar tröjorna perfekt, har ni lagt märke till den?
- Ja absolut, de är snygga, väldigt snygga!
- Du sa det är bra mat här, något särskilt ni äter?
- Det blir mest typisk uppladdningsmat, pasta och kyckling och sånt.
- Inga cepelinas alltså?
- Va?
- Cepelinas, den Litauiska nationalrätten, typ kroppkakor.
- Jaså, haha, nej det har vi inte testat.
- Ingen förlust, jag lovar.
- OK, då skippar vi det.
Tackar Daniel för pratstunden och hoppas sångerna från torget ger laget det där lilla extra under eftermiddagens uppladdning!