Camp Cepelinas: Farväl Vilnius
Resan är över för denna gång. Börén lämnar Baltikum.
Campen packar ihop. Hem till Motala, samvetet och löparskorna.
Tack till Peter Lind, som bokat ett hotell med gångavstånd till både arena och civilisation. Tack Peter Åhlander & för omhändertagande och bemötande. Tack Anton Tinnerholm för smärtlindringen. Tack Marko Johansson för att du är overklig!
Tack till er som läst, kommenterat och inte minst bidragit till den här och Himmelrikets alla andra resor.
Ursäkta mig, det andra SAS Radisson, för springnotan från två cappucinos då vi upptäckte att vi var i fel hotellobby.
För de som är avundsjuka på det glamorösa låtsasjournalistlivet kan jag berätta att pressfikat denna gång bestod av en flaska vatten.
Resans tokigaste? Kanske när Berget missade sitt friläge i slutet och Hareide sparkade till en vattenflaska av frustrationen. Rätt in i eget avbytarbås.
Det är småroligt när Åge surar till mot utländska journalister som ställer provocerande frågor. Det är mindre roligt att han verkar stingslig när frågorna handlar om Molins status.
Välkommen Johan Wiland och krya på dig, Zlatan!
En CL-arena utan matchklocka. På riktigt.
För övrigt anser jag att internet bör förstöras. Åtminstone vid de tillfällen man är beroende av det.
Det luktade amerikansk 80-talsfilm när arenan skanderade Fuck You Referee med tydlig östeuropeisk accent.
Avslutningsvis… En stor eloge till min kollega Katarina. Jag trodde i mitt högmod att det här skulle bli sportvarianten på Driving miss Daisy. Delegationen har i själva verket snarare påmint om Anita och Televinken. Tack och bra jobbat, tant Wittgård!
Sundsvall och Salzburg nästa. Framåt Malmö!
