Camp Duran Duran - Fem utmärkelser
Vår vistelse i Madrid har sorgligt nog kommit till ända. Det är svårt att summera denna underbara resa, men här kommer ett tappert försök från München Airport.
Camp Duran Durans inofficiella prisceremoni. Det bästa och det sämsta från campet.
Genomskärare
Staden Madrid har verkligen gjort sig förtjänt av denna hyllning. Billig öl, delikata tapas och exotisk värme är bara början. De pittoreska smågatorna, den magnifika arkitekturen och stadens urtrevliga invånare bidrog också till ett bestående gott intryck.
Motlägg
Språkbarriären var lite frustrerande emellanåt. Ibland tog spanjorerna saken i egna händer och beställde saker åt oss när vi inte kunde nå konsensus med hjälp av vår "Spanglish". Vi kanske får skylla oss själva då vi skolkade från spanskalektionerna i gymnasiet.
Crossboll
MFF:s första halvlek var lika fager som en cross från självaste Halsti. Man stod upp för varandra, låg rätt i positionerna och visade den där respektlösheten som burit laget in i finrummet.
Filmning
Estadio Vicente Calderón var ett gammalt ruckel. Den som säger något annat är en lögnare. Allt från de inkompletta kurvorna till världens trängsta pressrum, pressläktare och mixed zone utmärkte det här gamla bygget i negativ bemärkelse. En gnutta plast smög sig dessutom in när Seven Nation Army spelades för full patte efter målen.
Tvåfotare
MFF-familjen visade än en gång att vi är störst, bäst och vackrast ute i Europa. Uppladdningen på Plaza Mayor höll Möllan-klass. En gedigen insats från alla inblandade. Marschen och sången efter matchen solidifierade bara det faktum att vi är här för att stanna.
