Camp Eneus: En perfekt match måste till
Himmelriket satt igenom två presskonferenser i går, samtalade med Olympiacos-supportrar och slutsatsen är att Åge vann hjärnkampen, men vem vinner kvällens match?
- Ni kommer att få vara med om något ni aldrig upplevt tidigare.
Giorgios, en man i 45-årsåldern, var på plats på Karaiskakis tillsammans med sin son under de 15 minuter som MFF:s träning var öppen på måndagkvällen. Han kom fram till mig och en annan person från svensk media, som stod och samtalade på pressläktaren samtidigt som jag försökte kväva gäspningarna och hålla hungern stången.
Jag älskar Sverige, sa Giorgios, sträckte fram handen och frågade om hans son fick ta ett kort med pappan i mitten mellan oss bägge svenskar. Och förklarade oerhört nöjt efteråt att detta kommer att hamna på Facebook. Som vanligt var jag den på fotot som var minst fotogenisk, men tänkte att det för en gångs skull inte gör så mycket.
De hade vunnit någon slags tävling där priset var att de som Olympiacos-supportrar fick titta på när bortalaget tränade samt ta några foton. Sonen visade stolt upp ett med honom och ”Rosberg”. Markus Rosenberg är den stora stjärnan i MFF här nere efter sina bägge mål senast på Stadion. Det var något som sonen skulle visa upp i skolan i morgon.
När vi frågade vad Giorgios tror om matchen, innan han förlorade sig i minnen över svenskar (Håkan Sandberg, men framför allt Thomas Sjöberg – jisses, som Giorgios kunde prata om Thomas Ahlström) som spelade i hans favoritklubb när Giorgios var i tonåren, var hans första kommentar: Ni kommer att få vara med om något ni aldrig upplevt tidigare.
Han menade läktarstämningen. Och beskrev mötena med Panathinaikos som rena slag med inkastade föremål, men där det i Europa finns en självsanering tack vare UEFAs hårda regler. Men han utlovade en inramning som få andra lag har.
Om själva matchen var han osäker. Hans lag är inne i en formsvacka och rädslan för MFF, som besegrade Olympiacos i Malmö med 2-0, var uppenbar.
Om det finns någon rädsla hos lagets tränare Míchel må vara osagt, men på gårdagens presskonferens var det nästan så att han lade sig på rygg likt en hund, och förklarade att det blir tufft, jobbigt och att MFF är ett klasslag som visat att de hör hemma i Champions League. Jag skulle tro att det mest handlade om artigheter från spanjoren, men samtidigt bör där finnas ett utslag av fruktan för vad som händer om hans lag inte vinner. Och på presskonferensen blev det till slut närmast parodiskt hur grekisk media nästan uteslutande ställde frågor om de senaste "katastrofala" matcherna i ligan.
För den senaste tiden har resultaten svajat betänkligt och publikreaktionerna från den senaste hemmamatchen mot PAS Giannina var inte nådiga. En förlust i kväll, eller ens ett oavgjort resultat, kommer inte att göra den krävande hemmapubliken nöjd. Och jag skulle inte vilja vara i Míchels kläder, oavsett hur mycket pengar han tjänar.
Vilket Åge Hareide strax därpå tog fasta på. Han menade att Olympiacos visserligen har mycket att vinna, men de har också allt att förlora. Och slog fast, att Olympiacos de senaste åren alltid förlorat minst en match i gruppspelet. Och eftersom de ännu inte förlorat den här säsongen, så…
Han lät resten hänga i luften. Svensk media skrattade. Det gjorde inte grekisk efter att ha fått det översatt. Inte det minsta.
Samtidigt vinner inte ord matcher, även om MFF:s norske tränare är en mästare på mindgames. Det gäller att stå emot i början, för som Åge också sa: ”De kommer att storma fram mot oss och försöka förgöra oss så tidigt som möjligt.” Detta tillsammans med en fanatisk hemmapublik blir en ordentlig utmaning för det himmelsblå laget.
Innan vi skiljdes åt frågade Giorgios mig vad jag själv trodde. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Jag hade nyss suttit på två presskonferenser, där hemmalagets tränare visade upp en lugn men försiktig yta och bortalagets en mjuk men ändå lätt kaxig dito, och själv är jag ju supporter och det ligger ju i mitt blod att jag tror på mitt lag. Men jag inser ju också att vi är kraftiga underhundar, att MFF närmast vägrar att vinna på bortaplan medan hemmalaget vinner mot Juventus och Manchester United och Atletico Madrid.
Så vad svarar jag? Jag är ju svensk och i det ligger att man inte framhäver sig själv inför en vänlig främling, i alla fall inte så länge man inte har alkohol i kroppen. Men jag sa att MFF är redo. Bollen är rund. Allt kan hända. Klyschor alltså. Det var som att Giorgios förstod, för han log, och så sa han avslutningsvis: Må bästa lag vinna.
Men där har han fel, hur vänlig han än ville vara. För Malmö FF handlar det bara och endast om att vara bäst på två saker: defensivt och att göra mål. Hur det ser ut i övrigt är av inget värde alls. Kan man hålla hemmalaget stången så länge som möjligt, finns möjligheterna till viss oro och besvikelse på läktarna, som kan spridas ner på planen hos de rödvita. Och som så många här, taxichaufförer, Giorgios och hotellpersonalen, har påpekat, Olympiacos har ett delvis nytt lag och ännu har Míchel inte fått ihop det ordentligt.
Det, tillsammans med en helgjuten insats från alla elva himmelsblå på planen, kan göra att vi överraskar och vinner. Jag inser att detta blir svårt i paritet med de övriga två bortamatcherna MFF haft, men det kan gå. Tänk om det går! Om cirka 10 timmar vet vi.
Så bästa laget behöver inte alls vinna, så länge det är Malmö FF som är det sämre.
