Camp Eneus: Know your enemy
Avgörande match mot Olympiakos på tisdag. Här finner ni lite matnyttig info om staden och laget. Läs på och imponera på polaren i soffan eller bredvid dig på arenan.
När Rage Against the Machine skrev “Know your Enemy” på det tidiga 90-talet trodde de nog inte att deras låt skulle användas i en rubriksättning på Himmelriket. Men så bidde det och vilken jävla ära för Los Angeles-grabbarna!
Imorgon beger sig undertecknad och Magnus Johansson till Aten för bevaka MFF:s sista och avgörande match i årets Champions League-gruppspel och som en uppladdning inför det får ni här lite bakgrundsfakta om Pireus som stadsdel och Olympiakos som lag. Se det gärna som text lika mycket skriven för er som för den oerfarna Greklandsturist som jag själv räknar mig som.
Here we go:
Aten är kanske mest känt som en stad där solen alltid skiner, där byggnaderna är äldre än Gamla Malmö Stadion och som huvudstad för ett land som har sämre ekonomi än HIF. Det vore dock att förmedla en allt för förminskad bild av en stad som bjuder på såväl ett fantastiskt kulturliv som på enastående mat och omistliga sevärdheter. Nu låter jag som ett inslag i När & Fjärran, vilket inte är mitt syfte. Istället vill jag framhäva de aspekter av staden som vi besöker den för; dess fotboll.
Den någorlunda insatta fotbollssupportern har såklart koll på att Olympiakos och Panathinaikos är de två stora klubbarna i staden och att relationen de två emellan inte direkt kännetecknas av vänskap. Tidigare hade de sällskap av AEK i staden och i ligatoppen, men de konkade under 2013 och återfinns numera i tredjedivisionen, långt ifrån finrummet och infekterade stadsderbyn. Notabelt för AEK är det nog är den Aten-klubb med tydligaste MFF-kopplingar. Daniel Majstorovic var något av en kung här ett tag, innan han gick och blev kass i såväl Celtic som AIK. Dessutom var det hit Lollo Chanko drog efter att han tagit det mindre genomtänkta beslutet att lämna för en annan klubb innan MFF var med på tåget. Succén där uteblev emellertid för hans del. Om Maestro kan beskrivas som att ha varit kung i Aten ett tag får Lollo finna sig att ha spelat gycklaren i samma skådespel.
Panathinaikos är det lag i Grekland som nått störst framgångar i de europeiska cupspelen. 1971 var de i final i Europacupen. Dessutom har de ett par semifinalplatser i samma turnering att addera. Sådana meriter har inte Olympiakos, även om de varit något framgångsrikare i Champions League. Några större europeiska triumfer har de dock inte firat. Däremot är de överlägsna på hemmaplan. De har blivit grekiska mästare 41 gånger. Där ligger till och med vi i lä. Dessutom har de vunnit nio av de tio senaste, varav de fyra allra närmst föregående. Inför sådana bedrifter är det bara att lyfta på hatten.
De vågar dessutom påstå att deras hemmaborg får våran att likna Rambergsvallen när det kommer till ljudvolym. Jag tillåter mig tillsvidare att tvivla och lovar att återkomma med en fullvärdig rapport.
Annars går det för tillfället lite halvknackigt för de rödvita. I ligan dominerar de inte på det vis de är vana vid att göra. Senast torskade de mot serieledande PAOK på hemmaplan och i skrivande stund finner de sig fem pinnar bakom. Ikväll väntar match mot mittengänget PAS Giannina och förhoppningarna är att formen ska slipas till sådana nivåer att de svenska mästarna enkelt kan avfärdas på tisdag. Jimmy Durmaz är skadad och lär inte spela varken mot Giannina eller oss förutsatt att han inte hittar någon mirakelkur.
Olympiakos är hemmahörande i hamnstaden Pireus som ligger i direkt anslutning till Aten. Pireus är idag Medelhavets tredje störst hamn och ett centrum för kryssningstrafik. Stadsdelen var tidigare ganska ruffig och känd snarare för industrier och sjaskiga barer än för lyxyachter och turister. Men inför OS 2004 blev det ändring och idag ska stadsdelen vara värd ett besök för alla Atenbesökare. Nu lät jag som Hans Fahlén igen, men må så vara. Det ska bli ytterst trevligt att få stifta bekantskap med Aten i allmänhet och Pireus i synnerhet.
