Camp Lavazza: Ett Torino-fan berättar
Robert Engstrand, musiker med erfarenheter från både Malmö och Turin delar med sig.
Får man först be om en snabb genomgång av ditt förhållande till Malmö FF?
Jag flyttade till Malmö från Olofström 1992 som 16-åring för studier på Musikgymnasiet och minns mycket väl min första match på Malmö Stadion; MFF-HIF som slutade 3-3 efter att Malmö legat under med 0-3.
Jag stod i klackkärnan på mitten av långsidan och det blev alltid att jag stod där under mina MFF-år.
Under 1994-1996 gick jag mycket på MFF-matcher, både hemma och borta. Bortamatchen som jag minns mest är Nottingham-MFF i UEFA-cupen 1995. Vi var 10 killar i en 9-mannabuss som anlände lagom till match och körde direkt tillbaka efter matchen. Inga hotell eller dylikt, förlust och rätt hem igen.
Senast jag såg Malmö FF måste ha varit i början på 2000-talet. Jag minns att Zlatan, relativt okänd, gjorde ett inhopp och att matchen inte gick på Malmö Stadion, trots att det var hemmamatch.
Låter som Gamla IP, bakom Stadsteatern. Kanske var det mot Trelleborg 1999, förlust och MFF var i praktiken klart för nedflyttning?
Ja… Det var nog den matchen!
Historiskt… Men, hur kom det sig att du fastnade för Torino?
Jag var väldigt intresserad och insatt i VM 1990 och den spelare som gjorde störst intryck på mig var belgaren Vincenzo Scifo. Jag ville veta allt om honom - han blev min första och enda fotbollsgud. Jag var 14 år, bodde hemma hos mina föräldrar i Olofström, och det var ju långt före Internet, så att hitta denna information var inte så lätt.
Jag lyckades ta reda på att han spelade i Torino i Serie A. Vi hade en parabol på taket och om man vred den en aning (manuellt genom att sträcka ut handen genom fönstret) lyckades vi få in RAI, den italienska statstelevisionen.
Dessa kanaler visade inte matcherna, men jag kom på att jag kunde följa matcherna via RAI's Text-TV. Mina italienska språkkunskaper var lika med noll, men jag lyckades sakta men säkert lära mig italienska fotbolls-ord och kunde på så sätt följa matcherna på Text-TV.
Italienarna älskar ju statistik, så de hade en text-tv-sida per match, med all info. Laguppställningar, utdelade kort, byten, publiksiffror, domare, mm. Detta var något som SVTs Text-TV började med långt efter RAI.
Jag minns väl den första matchen efter jag "hittat" Torino. Hemmamatch mot Foggia. Jag sitter och stirrar blint på Text-TVn. Efter ett tag blinkar det till "1-0" och jag känner ett rus i hela kroppen. Jag vrålar "JAAAAAAAAA!!!!" samtidigt som jag inväntar namnet på målskytten. Den kommer strax därpå: "Scifo". Jag vrålar igen "JAAAAAAA!!!!".
Där. I just det ögonblicket på övervåningen i mitt barndomshem, föddes mitt Torino-hjärta. Det är mer än 20 år sen nu. Sen dess har jag lärt mig flytande italienska, varit på otaliga matcher i Italien, både hemma- och bortamatcher och lärt känna många härliga italienare. Allt tack vare min Torino-passion.
Vilket är ditt främsta Torino-minne?
De är väldigt många. Majoriteten är tårar av besvikelse och uppgivenhet. Ett par år efter jag föll för Torino, hamnade klubben i en ekonomisk katastrof med dåliga resultat som följd. Laget degraderades till Serie B år 1996 och det var en smärre chock för mig. Det kändes som en personlig katastrof. Jag tog det väldigt hårt. I tre år harvade vi i Serie B men jag slutade inte att följa laget för det. Tvärtom. Min fanatism och passion växte nog under de åren.
Förlusten i UEFA-cupfinalen 1992 mot Ajax (2-2 hemma och 0-0 borta efter 2 stolpskott och ett ribbskott på övertid) hör till det värsta. Efter att ha slagit ut Real Madrid i semifinalen, trodde jag att vi skulle kunna vinna finalen.
Året efter, 1993, vann vi Coppa Italia (då den turneringen fortfarande hade hög status) mot Roma (3-0 hemma och 2-5 borta). Det var första gången mina ögon producerade glädjetårar.
Vi kan spola fram bandet till år 2006. Torino spelar kval till Serie A, efter en lång säsong i Serie B (mer lag i B). Jag flög ner för att se båda finalerna. Borta mot Mantova, förlust 4-2. En katastrof.
Spenderade fyra långa dagar i Turin med mina vänner och väntade på returmatchen. Vi vinner den med 3-1, Stadio Delle Alpi kokade med 50000 fans, och jag stod mitt i Curva Maratona (Torinos klackkärna) och var med om den största känslan i mitt liv.
Jag skulle kunna skriva en bok om min fanatism. Märkliga händelser. År 2000 när jag var nere i Turin för att kolla matcher, hamnade jag på sjukhus för blindtarms-operation. Låg i sjukhussäng i 5 dygn. Ett helvete. Men tack vare den händelsen lärde jag känna fantastiska människor. Vänner för livet.
Detta är bara ett par av mina många Torino-minnen.
Man får väl passa på att gratulera till senaste framgången då, avancemang till Europa League och internationellt cupspel för första gången på länge…
Jag har sedan år 2004 bott i Helsingfors. Torino lottades mot Club Brugge, FC Köpenhamn och HJK Helsinki. Flyg till Köpenhamn i december är redan bokat och i november kan jag bokstavligen GÅ till HJK-Torino. Vrålade högt över lottningen.
Jag är nöjd även ur en sportslig synvinkel - vi kunde ha lottats mot mycket svårare lag. Vi har en chans att ta oss vidare. Detta kommer från en extremt cynisk pessimist…
Har du någon koll på fd MFF:aren Pontus Janssons chanser att etablera sig i truppen?
Om våra backar klarar sig från skador, har jag svårt att se Pontus starta många matcher denna säsong. Han behöver tålamod, lära sig språket, jobba stenhårt och ta chansen när han får den. Jag önskar honom all lycka i klubben.
Efter dåliga svenska erfarenheter i Torino (Osmanovski, Lantz, Edman) känns det bra att Farnerud, trots sin skada, har visat sina blågula framfötter på ett bra sätt i laget. Dock ska erkännas, att det är mer eller mindre ointressant för mig att det finns svenska spelare i Torino eller inte. Ingen spelare före laget.
Om du försöker att vara objektiv och sansad, vad är det som skiljer Juventus och Torinos supportrar åt?
Jag känner inga Juventus-supportrar och de få jag har träffat har jag aldrig haft något gemensamt med. För dem handlar det om att vinna till varje kostnad. Vi såg vad det ledde till 2006. Jag spelar hellre i Serie B med ett ärligt lag än att ha framgång i Serie A tack vare bevisat fusk.
Rent geografiskt inne i Turin finns ingen direkt indelning mellan fansen. Man brukar säga att Juventus är, tack vare sina framgångar, populärt i hela landet och Torino är Turins lag. Dock har Torino, tack vare sin unika historia, ett stort följe nationellt. I varje region, varje stad och varje by finns Torino-sympatisörer.
Rent politiskt finns det inget drama mellan de två lagen. Det finns få lag i Italien som är rent "vänster" eller "höger". Det finns lag där fascisterna hörs lite mer än i andra lag, men att fascismen mer eller mindre är accepterad i Italien har dock inget med fotboll att göra. Självklart hittar du människor på läktarna som är politiskt intresserade, men jag kan säga av erfarenhet att majoriteten lämnar Politik hemma när Fotboll står på agendan. Jag tillhör en av dem.
Beskriv rivaliteten!
Jag bor i centrala Helsingfors och har lyxen att inte behöva träffa Juventus-supportrar. Jag tänker aldrig på Juventus. De är bara ett lag i Serie A.
Hur många gånger har du besökt Turin? Kan du ge några tips på vad man inte bör missa?
Jag vet inte hur många gånger jag har varit i Turin, har tappat räkningen. Men, ni MFF:are som åker ner ska besöka La Basicila di Superga. En kyrka med utsikt över Turin. Där mot kyrkmuren, år 1949, kraschade planet som bar "Il Grande Torino", mästarlaget som var på väg att vinna sin 5:e raka Scudetto. Alla ombord omkom. På baksidan av kyrkan står en hög minnessten med alla namn på omkomna spelare, journalister och flygpersonal. Då hade Torino vid ett tillfälle 10 spelare i en landskamp, vilket är rekord. Det var alltså en stor del av det italienska landslaget som omkom där. Besök gärna Superga - det är en viktig plats för alla fotbollsälskare, vilket lag man än håller på.
När det gäller mat och dryck i Turin är jag en riktigt dålig guide. När jag är i stan bor jag alltid hos goda vänner, så vi äter och dricker hemma. Och det blir mycket mat. Mycket. Mat. När man är proppmätt och är på väg att tacka för middagen kommer ännu ett par tallrikar. Å andra sidan är maten så grym där att det aldrig är några större problem att äta, överfull mage till trots.
Sista frågan till en som bor i Helsingfors… Hur stor är Markus Halsti på hemmaplan?
Svårt för mig att säga. Det är så sällan jag träffar fotbolls-fans här i Finland. Så där har jag inget direkt att rapportera. Dock har jag hört att han skriker "VITTU!" när han skjuter utanför på träning i Malmö. Jag har berättat den historien för ett par finnar - den uppskattas!
