Lagbanner
Camp Lavazza: Il Presidente

Camp Lavazza: Il Presidente

Inför veckans Europaäventyr får chefen själv ordet. Som en sann UEFA-pamp sitter han nämligen på två stolar.

Ulf Nilsson. Malmösupporter sedan barnsben, redaktör för Himmelriket i ett par åt, men också Juventusfan sedan… Ja, berätta!

Ja, det var väl egentligen någon gång i början av 90-talet. Det fantastiska Uno Kryss Due gjorde mig frälst av italiensk fotboll efter att ha snappat upp intresset något år tidigare. Kanske började det med VM i Italien?

Jag vet faktiskt inte riktigt hur det startade, men sen 90-talet har Juve varit mitt lag i Italien.

Favoritspelare?

Alessandro Del Piero. Tveklöst. Vilken makalös spelare det var när han var som bäst. Hade han inte dragit på sig den allvarliga knäskadan i slutet av 90-talet tror jag att historien hade varit annorlunda. Då hade han, inte bara av mig, beskrivits som en av de riktigt stora i fotbollshistorien.

Nu blev han istället en spelare som är legendarisk i Juve-kretsar och respekterad i alla andra. En gentleman och ett magiskt bollgeni. Och när han uttryckte "Man lämnar inte en gammal dam" när Juve åkte ur var fan inte tårarna långt borta.

Finns det andra spelare du håller nära ditt hjärta?

Pavel Nedved. En spelare som många såg som ett nedköp när han skulle ersätta Zidane. Och även om Zizou är den bäste jag någonsin sett blev Juve bättre med Nedved. Han passade mycket bättre i laget och gjorde att det blev ett bättre flöde på anfallsspelet.

Moreno Torricelli. Sällan har en spelare kommit så långt på jävlar anamma. Klart begränsad spelare som inte lät en jävel komma över bron. Lätt att ta till sitt hjärta.

Antonio Conte. Juve hade ett sanslöst mittfält under flera år i lite olika konstellationer. Hjärtat var alltid Conte. En legend helt enkelt.

Andrea Pirlo. Egentligen en Milanikon, men herregud vad bra han är. No Pirlo, no Party.

Främsta Juve-minnet?

Champions Leaguetiteln 96. Finalen avgjordes på straffar. Sjukt spännande för en relativt nybliven Juvesupporter.

Från lite senare har jag två starka minnen. Dels när man kom tillbaka från helvetessäsongen 06/07. Man visade med eftertryck var man hörde hemma.

Det andra är från 2005 när Juventus slog ut Real ur Champions League, för andra året i rad för övrigt, på övertid i åttondelsfinalen. Zalayeta gjorde mål när alla redan börjat fundera på straffar och Delle Alpi exploderade. Sen gick det ju inte hela vägen, men där och då var det magi.

För mig, som inte är särskilt insatt i Serie A tänker jag först och främst på Juventus som ett klassiskt lag men mängder av meriter och pokaler, samt att Zlatan spelat där men tankarna leder lika spontant till en historia av fusk, doping, Moggi och skandaler. Grovt generaliserat, en typisk samhällsbild av politiken i Italien. Hur bemöter du det?

Klart det var jävligt tungt. Juve höll tveklöst på med mygel, men var knappast ensamma om det. Nu straffades visserligen även andra lag, men vi åkte på det klart tuffaste straffet. Det kändes inte rättvist, och då har jag ändå läst allt om det här. Men visst, självfallet är jag partisk.

Det går hursomhelst inte riktigt att snacka sig runt det. Det var mygel.

Å andra sidan är jag rätt övertygad om att Italien inte är det enda landet som gör det. Det är nog en hel del sådant här runt om i fotbollsvärlden.

Jag orkar inte googla, vad menas med uttrycket Den gamla damen?

Det är egentligen tudelat. Juventus betyder typ ungdom på latin så "den gamla" är en anspelning på det då Juventus hade en rad gamla nyckelspelare när namnet poppade upp på 30-talet.

Damen kommer från att klubben kallades det innan 30-talet. Det finns lite olika förklaringar ska sägas, men det är väl denna jag har hört oftast.

Har du några personliga erfarenheter från staden Turin?

Inte en enda, förutom då från Don Thomasos fantastiska resor i Italien. Jag har däremot sett Juventus "live", men inte i Turin faktiskt.

Don Thomaso? Thomas Lundquist?
 
Nä, inte han. Den andre.
 
Vad tror du då om matchen och hur fördelar du dina sympatier? Hoppas du på kryss?

Fick den här frågan för ett tag sedan också och summerade det då med att Juventus är en hobby, Malmö är ett liv. Det summerar väl lite mina känslor. Jag gillar verkligen Juve, men det går inte att jämföra med mina känslor för Malmö.

Jag hoppas såklart på MFF-seger, men tror vi kammar noll. Juventus är ett riktigt bra lag, även om de inte imponerat i Europa de senaste åren och nu då dessutom verkar dras med en del skador.

Hur bra är Juventus i år?

Bra fråga. Utan tvivel bäst i Italien i alla fall. Men man har haft svårt ute i Europa två år i rad, och jag förstår det inte riktigt. På pappret har man ett lag som SKA gå till slutspel i Champions League.

Vilka räknar du som nyckelspelare i dagens Juve?

Jag är väldigt väldigt svag för Vidal. För mig är han en av världens absolut bästa fotbollsspelare och jag är glad att Juve inte släppte honom. Jag kan inte se någon i världen gå in och göra det jobbet han gjorde. Säljs han får man lösa det på andra sätt. Han ersätts inte.

Sen har vi Pirlo såklart. Nästan Halstiklass på honom. Och så Tevez eller Llorente på topp. Två klasspelare som båda kan avgöra vilken match som helst.

Defensivt vill säkert många säga Chiellini, och det är klart att han är bra och har en jäkla drivkraft, men jag tycker att Barzagli är bättre. Klass rakt igenom, och en betydligt smartare spelare än Chiellini.

Först avbröt du semestern och drog till Prag tillsammans med den erkänt stressresistante Grahn. Nu skickar du en skäggtrött Motalabo och en purung pojkspoling till Lo Stadio che cambia il calcio. Hur tänkte du?
 
Allvarligt talat. Jag skickade också iväg Thomas och Kaveh tillsammans på en resa. Det är väl uppenbart att jag inte tänker så långt. Eller tänker alls.  
 

John Börén2014-09-14 08:00:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF