Camp Patatas Bravas: ¡Hola Madrid!
På tisdag spelar Malmö FF mot Real Madrid på Santiago Bernabeu. Här kommer en promenad genom den spanska huvudstaden med stopp bland annat på Prado, hos Felipe den tredje och andre, Be Hoppy och gaykvarteren.
Välkommen! Du har precis landat i Spaniens huvudstad och väntat en evighet på att din resväska ska komma på bagagebandet och vill nu bara till ditt hotell. Har du inte varit här tidigare? Lugn, här kommer några tips.
Från flygplatsen in till centrala Madrid är det ett fast pris på 30 Euro med taxi, förutom på söndagar och nätter. Smidigt och bra.
Annars går det både buss och metro. Metrostationen heter Barajas precis som flygplatsen. Billigare förstås, och kanske lika smidigt om du inte behöver byta för många gånger eller känner att du är lite osäker på hur metro-systemet funkar. Se karta här.
Madrid är en förhållandevis kompakt stad med gångavstånd till det mesta så länge du bor centralt. Till Santiago Bernabeu är det emellertid en bit, liksom till området strax norr om arenan där vi tusentals MFF:are ska samlas innan matchen, men metrosystemet är väl utbyggt och ett 10-kort (10 resor på en dag, ej personligt och går att åka flera på) kostar 12 euro.
Madrid är en vacker stad. Det är också Spaniens mittpunkt. Puerta del Sol, ett stort torg mitt i staden, är hela landets absoluta mittpunkt (härifrån utgår avstånden till resten av Spanien, det så kallade kilometer 0). Torget är också en aldrig sovande plats där försäljare, tiggare, ficktjuvar, turister, Madridbor och alla andra samsas om utrymmet. Här och i dess absoluta närhet finns mängder med affärer och restauranger och barer. Tunnelbanestationen heter Vodafone Sol.
På torget finns också Madrids stadsvapen i form av en stenfigur: en björn stående på bakbenen lutad mot ett träd. Inte direkt världens häftigaste stadsvapen, framför allt inte om en smurf ställer sig framför.
Om du står med El Corte Inglés i ryggen och går över Calle Mayor och upp på Calle Carretas kommer du in bland en massa små gator och gränder. Här lär du hitta både mat och dryck till förhållandevis rimliga priser. Till skillnad från Barcelona och Malaga med flera städer är det inte lika lätt att hitta tapas så som vi känner maträtten. Oftast är det en större mängd på tallriken och/eller lagt på en stor skiva vitt bröd som har rostats (tosta).
Gott, men tänk på att inte beställa in 4-5 rätter. Då kan du bara hoppas på att ha ett kylskåp på rummet om du inte vill slänga maten. En tosta med exemplevis lax och philadelphia-ost eller bacon och ost, tillsammans med ett glas rioja: 7-8 euro. Som på trevliga La Descubierta på minimala Calle Barcelona.
(Vill du hellre ha mer traditionella tapas föreslår jag en promenad till Calle Cava Baja. Restauranger och barer ligger tätt på den lilla gatan och bor du i närheten kan det vara värt att gå hit. Ligger cirka 10 minuters promenad sydväst sett från Puerta del Sol, genom smågator; ha med karta!)
Sväng vänster en bit upp och du kommer snart till Plaza de Santa Ana. Här finner du också ett antal restauranger och barer, bland annat Cerveceria Alemana.
Cerveceria Alemana är drygt 110 år gammal, serverar öl, vin, läsk och tapas och var Ernest Hemingways favorithak när han bodde i Madrid. Personalen verkar väl medvetna om detta och några av dem agerar på ett sätt som bäst kan beskrivas som högdraget. Men skit i det, atmosfären är skön ändå och maten god. Och prisvärd.
Fortsätter du Calle de Prado österut (du går förbi Scientologikyrkans informationsbyrå bland annat, om du nu har sådana böjelser) kommer du så småningom till Plaza de las Cortes. Där ligger det enorma hotellet The Westin Palace. Bor du inte där, så ignorera för all del stället. Vad som är intressant här är att du hittar två av världens bästa konstmuseer i närheten: Museo Thyssen Bornemisza mittemot Westin Palace och inte minst Prado-museet strax öster om såväl Thyssen som Westin.
Tiden inne på Prado lär inte räcka till om du inte planerar att besöka det flera dagar. Det är gigantiskt. Men om du är intresserad av konst, eller bara känner att du vill kunna säga att du har besökt kanske världen mest berömda konstmuseum (i konkurrens med Louvren), men ändå tänker att du inte vill betala för det, så är det gratis inträde mellan 18 och 20. Varning för långa köer då, men gå dit en stund innan så är du snart inne utan att behöva stå tillsammans med andra snåljåpar (som undertecknad).
Därefter är du törstig på en öl. Eller hur? Konst lockar fram sådana känslor. Eller hur? Men du vill inte ha någon av de där tråkiga lager-ölen som Estrella och Mahou, och du vill dessutom köpa med några öl hem. Då lämnar du Prado, går till vänster på Paseo del Prado tills du kommer till en liten sidogata som heter Calle de Almadén. Där på nummer 18 hittar du Be Hoppy.
Ägaren (hatar Real Madrid för övrigt) pratar utmärkt engelska, han har en kyl med rätt många och rätt fantastiska öl från USA, Belgien, Norge, Sverige (det trodde ni inte), Spanien med flera. Köp en Dougall´s IPA, en American Pale Ale från Mad Brewing eller en stout från La Pirata och häll upp i glaset, kolla runt i den lilla affären och köp med hem vad du blir sugen på. Du får flaskorna ordentligt inplastade.
Priserna ligger någonstans runt 2,5 – 4 euro. Och det är prisvärt. För vi pratar om små spännande spanska bryggerier kombinerat med de häftiga namnen från länderna jag tidigare nämnde.
Öppettider: 11-15 och 17-21.30. Söndagar är det stängt. Och alla affärer som har en skivspelare av äldre modell är per definition värda att besöka.
Sugna på lite mer promenerande? Nästa dag? Bortanför Prado ligger Retiro-parken, som är Madrids svar på New Yorks Central Park, om än inte lika stor. Caféer och små sjöar och fåglar som skiter dig i huvudet om du inte ser upp och fina gamla hus och promenadstigar och utslagna blommor trots att det är december; du lämnar storstadens larm bakom dig. Har du inget bättre för dig så kan en eller några timmar här vara avkopplande för nervösa kroppar och huvuden.
I fjor när vi mötte atleterna från Madrid fylldes Plaza Mayor med himmelsblå. Torget är helt insprängt mellan gamla hus med vackra fasader. Här hittas också caféer och en staty föreställande Felipe den tredje, kung över Spanien och Portugal från 1598 till 1621.
Det är inte svårt att hitta till Plaza Mayor. Du går från Puerta del Sol västerut på Calle Mayor och svänger av på exempelvis Calle Felipe III. Man har gjort sitt bästa för att krångla till det för stackars Felipe och hans eftermäle. I vissa delar av Spanien gick han under namnet Felipe den tredje, i andra delar lystrade han till Felipe den andre. Och i Portugal hette han Filipe den andre.
Himmelriket tror sig dock veta att det är som nummer tre han sitter på sin häst på Plaza Mayor. Nåväl.
En bit längre bort ligger det kungliga slottet. Här bodde inte Felipe den tredje under något av sina namn, eftersom det inte var byggt då. Slottet är inte jätteintressant, jag har i och för sig aldrig bemödat mig om att gå in och titta så jag kan förstås ha hur fel som helst. Det är ett stort, jävligt stort till och med, fyrkantigt slott som du kan se från två håll. Så stort att det räknas som Europas största kungliga härbärge.
Något som kan vara kul är om du kommer samtidigt som det är vaktavlösning. Jag vet inte vad grejen är med sådana här ceremonier eftersom alla tydligen måste gå som om de både har skoskav och en planka i ryggen. En del sitter till häst, precis som Felipe, andra går. Men de rör sig på sitt eget skoskavsliknande vis, hälsar på varandra, varnar varandra för tjuvar eller nåt och utbyter kamratliga hälsningar. Som sagt, lite kul.
Härifrån ser du operan och ta dig dit om du fått kulturell mersmak efter besöket på Prado. Verdis Rigoletto sätts upp under tiden vi är i den spanska huvudstaden. Det är onekligen något speciellt att gå på opera med alla färger och alla människor på scenen och alla uppklädda på läktarna. Det är dramatik, det är högtravande, det kan vara oändligt vackert. Och på slutet dör alltid någon av huvudrollsfigurerna.
En bit upp från slottet ligger den stora shoppinggatan Calle Gran Via. Här hittar du allt ifrån H&M, Pull & Bear och Primark till små exklusiva butiker. Affärerna stänger klockan 22 så är du sent ute efter gårdagens festande så hinns det med att shoppa loss. Så här ser det ut på fjärde våningen inne på Primark där kvinnor kan prova kläder. Kan kanske vara bra att veta.
Mindre och kanske mer spännande affärer hittar du på Calle Fuencarral. Leta upp McDonald´s i hörnet av Gran Via och Calle de la Montera (som börjar på Puerta del Sol) och gå rakt över gatan så har du Fuencarral där. Fortsätt den upp när du shoppat färdigt och när du kommer till metrostationen Tribunal så tar du vänster och går mot Plaza del 2 Mayo.
Nu är du i Madrids gaykvarter Malasaña där barerna ligger tätt. Va, hörde jag dig fnysa föraktfullt? Tja, även jag som heterosexuell tycker det är svårt att inte finna området både inbjudande och häftigt. Och känner du att du är fången i dina fördomar, eller kanske helt enkelt inte vill besöka området, så har du snart Madrids bästa ölpub (Irreale) enligt Ratebeer framför dig (också vinet är av riktigt bra kvalitet).
Irreale ligger på Calle de Manuela Malasaña 20. Öppettider: sön-mån 18-00, tis-lör 13 till sent. Deras potatisomelett (tortilla de patata) är ljuvlig. Ölutbudet är kanon. Du kan också handla med dig öl hem härifrån. Blir då packningen för tung så har du metrostationerna San Bernado och Bilbao bara runt 100 meter därifrån.
Vin köper du lite varstans i butiker runt om i Madrid. Men vill du hitta något som du garanterat inte finner hemma på Systembolaget, så kan Bodega Santa Cecilia vara värt att ta sig till. Ligger på Calle de Blasco de Garay 74. Ligger en bit ifrån de allra mest centrala delarna om man med dessa menar Puerta del Sol eller Plaza Mayor. Tunnelbanan tar dig dock enkelt dit, närmaste station är Canal eller Islas Filipinas.
Om vi utgår från Irreale och tillbaka mot Gran Via så går det snabbast att vandra Calle San Bernardo söderut. Trevligast: Ta någon av smågatorna söder om Plaza del 2 Mayo och strosa förbi second hand-butiker, små torg med uteserveringar, arabiska hårfrisörer, källarrestauranger, vinbarer och grönsakshandlare; det är småruffigt och trendigt i ett. Väl på Gran Via är du så att säga mitt i smeten igen.
Och därmed känner jag att du får klara dig själv. Madrid är ditt, njut av staden.
På tisdag kväll sjunger du tills dina stämband inte klarar mer; botemedel dagen därpå hittar du ändå lätt på något av alla apotek som finns runt om i Madrid. Ett sådant lär du hitta utan min hjälp, de finns i nästan varje gathörn.
Framåt Malmö!
Fotnot - Alla foton: Artikelförfattaren
