Camp Patatas Bravas: Simon Kroon om jakten på speltid
- Vi måste spela enkelt och cyniskt. Simon Kroon berättar för Himmelriket hur Real Madrid ska klaras av. Dessutom berättar han om den uteblivna speltiden.
En som haft det tufft i år är Simon Kroon. Han har i flera år spåtts bli Malmö FF:s nästa stora stjärna, men det har inte blivit så mycket av det. 2015 inledde han med skador och efter en nästan genomförd flytt till det ryska laget Krylia Sovetov Samara hamnade han i Åge Hareides frysbox.
Rätt eller fel kan nog bara de bägge svara på, och svaren lär bli annorlunda beroende på vem du frågar. Nu i slutet av säsongen har yttermittfältaren tinats upp och efter fina inhopp på slutet så känns det inte helt orealistiskt att han kanske får ännu ett. I kväll. Mot Real Madrid. På Santiago Bernabeu. I Champions League.
Kan det bli så mycket större? Simon nickar instämmande i lobbyn till MFF:s hotell i Madrid.
– Det är verkligen skithäftigt. Alla de här storlagen som vi de senaste två åren har mött är fantastiskt kul att få mäta sina krafter mot.
Om ni spelare och vi supportrar tycker det är en häftig upplevelse, vad tror du Real Madrid säger om att möta oss?
– Det är nog lite som när vi möter Åtvidaberg eller nåt sånt lag (skratt).
Du har inte fått mycket speltid i år.
– Nej, det stämmer.
Fast nu på slutet här har du kommit in mot både Götene i Svenska Cupen och mot Molde. Känner du att det är som att du är på gång in i laget?
– Jag vet inte. Jag har ju varit på planen här på slutet i alla fall. Så mer in nu mer än tidigare, det är klart. Fast nu är det bara en match kvar så…
Hur tycker du att det har gått nere i Marbella på det korta träningslägret?
– Att formen finns kvar. Jag känner mig i väldigt bra form och det märkte jag av där nere. Vi får se om det blir någon speltid. Det är klart att jag hoppas att jag får spela, precis som alla andra gör, och det enda jag kan göra är att visa på träningarna och inhoppen att jag bör få spela.
Oavsett om du spelar från start eller om du kommer in i 90 minuten, går det helt att bortse från namnen på motståndarnas tröjor ikväll?
– När väl matchen börjar, så ja. Innan är det såklart mycket snack om vilka det är vi möter, på genomgångar och så. Hur vi ska spela, hur vi själva ska agera, vad vi måste se upp med och så vidare. Vi måste få stopp på dem och då blir det att man pratar om den eller den spelaren, men som sagt: när matchen väl börjar så är det som vilka motståndare som helst.
För det har väl varit en lärdom också, precis som med så mycket annat, att inte bry sig om sina motståndare, att inte jaga matchtröjor med mera? Utan se dem som typ Åtvidaberg?
– Det är sant, men det tror jag ingen gör. Det hade varit mycket märkligt om det hade varit så, så det tror jag inte är något problem. När man väl spelar så blir det automatiskt full fokus på det egna och att göra sitt bästa.
– Sen går det inte att komma ifrån att det är svårt mot sådana här lag. De har lite mer pengar att röra sig med vilket märks på deras trupper inte minst.
Så hur ska MFF ta poäng i morgon?
– Vi måste försöka hålla nollan så länge som möjligt, så att de kanske kan bli lite stressade inför sin hemmapublik. Och vi får i vår tur ta vara på de chanser som ändå lär dyka upp. Vi måste spela smart, spela enkelt, och vi måste vara väldigt cyniska.
Fast sett till årets bortaspel i Europa…?
– Det var likadant förra året. Det är svårt, det måste man komma ihåg. Det är som sagt väldigt bra lag vi möter. Det är nog egentligen förklaringen till vårt bortafacit, inte att vi är så dåliga utan att de är så väldigt bra. Det är lätt att hitta förklaringar som att vi har dåliga dagar, men det känns som att de här lagen har en förmåga att få oss att se sämre ut än vad vi är.
– Det är många små grejer som spelar in. Säg att vi håller nollan fram till pausen, så kan det bli en helt annan match än om vi släpper in en boll efter tre minuter som i Paris. Lyckas vi med så får vi se vad som händer. Då vet man aldrig.
Simon Kroons kontrakt går ut efter den här säsongen. Under tiden vi har stått och pratat har jag märkt hur han släppt allt mer på guarden, svarat allt utförligare, verkat känna sig allt mer bekväm med att svara på mina frågor. Det är den Simon Kroon som jag känner igen från tidigare år.
Men förstås måste frågan ändå ställas, även om jag knappast förväntar mig att få ett utförligt, eller kanske för delen ett sanningsenligt, svar. Och tillbaka är den ordknappe Simon.
Detta är årets sista match. Vad händer sen? Med dig?
– Med mig? Jadu, det får vi se.
