Camp Tropicana: Kärlekstankar från en exilare i Florida
Edward Swanson, en exilare sedan länge boendes i Orlando förmedlar lite tankar efter besöket på matchen MFF - Red Bull NY. Så här sammanfattar han själv sin text: MALMÖ FF I FLORIDA – BARA KÄRLEK – INGET OM RESULTAT, TAKTIK ELLER STATISTIK.
Sen milleniumskiftet har mina kontakter med MFF antagit formen av en Sovjetisk femårsplan: 2003 MFF-Halmstad på Stadion, 2008 Träningsläger i Orlando, så i år var det dags igen. Efter en tvåtimmars bilresa befann jag mig, öga mot öga, med verklighetens Malmö FF, anno 2013.
Jag hade på ditresan också glatt mig åt att se Thierry Henry och funderade på att försöka få hans autograf. Men när jag efter ankomsten till Bradenton mötte Peter Lind var det första han gjorde att peka mot andra sidan planen och säga ”Ser du mannen som står där, i blå skjorta och svarta shorts? Det är Krister Kristensson.”
Fem minuter senare hade jag likt en skolpojke smugit fram, introducerat mig och börjat prata med Krister och hans resesällskap i solskenet. Det må vara smålöjligt, men jag ville tacka honom för den glädje och de minnen han gett mig från åren i Malmö. Och i mina tankar stod jag igen högst upp på ståplatssidan i ett höstruggigt Malmöväder där beroende på hur det blåste, man omsveptes av omväxlande dofter av senap, cigarettrök och pissoar. Det slog mig hur överdjävligt Krister, Bosse, Roy och de andra hjältarna skämde bort oss MFF-fans under 60 och 70-talen. 1964-1979 var 15 säsonger som gav 7 första- och 5 andraplaceringar i Allsvenskan!!
Efter 20 minuter gick jag vidare. Givetvis med Kristers autograf som den första på mitt pappark. Samtidigt försökte jag komma ihåg vad den där fransmannen nu hette som också var där......... Så underbart subjektiv fotbollen är. Thierry Henry må vara en mångdubbelt större stjärna i dagens fotbollsvärld men i min värld är Krister Kristensson en gigant och Henry fransk pudel.
Under tiden var det kanske 20 minuter kvar av matchen så jag drog mig bort mot MFFs spelarbänk för att se om jag, liksom 2008, skulle kunna få all spelarnas autografer på mitt pappark. Vill ju inte störa de som eventuellt skulle hoppa in så först inriktade jag mig på några som helt klart gjort sitt och solade sig, inklusive skadade Pontus Jansson. Inga problem där.
Så lite närmre spelarbänken där jag såg bland annat Dardan sitta. Han hade ju blivit utbytt så inga problem där heller. Han skrev skickade arket vidare och när det gått rundan och var tillbaka hos Dardan sa han: ”Om du ger mig det efter matchen tar jag in det i omklädningsrummet och ser till att alla skriver på”.
Så tar matchen slut, och spelarna som avslutat drar in i omklädningsrummet. Jo då, Dardan kommer fram till mig, tar pappark och penna och kommer tillbaka efter 10 minuter fullt av autografer. Dardan: Jag tackade dig i Florida, men gör det här igen. Tusen Tack för din gest och jag önskar dig all lycka i din fortsatta fotbollskarriär!
Nåväl, matchen var slut och spelare, journalister och tränare minglade hit och dit. Rickard Norling intervjuades av Henrik Z så jag tänkte att min autografsouvenir vore ofullständig utan hans namn. 10 minuter senare avslutade Henrik intervjun så jag hojtade nått i stil med: ”Rickard, får jag be om din autograf”. ”Jovisst, fattas bara annat” svarar Rickard glatt, fattar pennan, skriver och säger: ”Nå, vad tyckte du om matchen?”. Kan erkänna att jag blev lite förvånad men vi småsnackade i 5 minuter om MFF, fotboll och lite annat. Det var med nöd och näppe att jag inte kramade om karln och skrek ”I LOVE YOU MAN!”. Vilken otroligt underbar människa!
Så sen av bara farten blev det autograf och pratstund med Per Ågren också. Lika vänlig och pratsam som Rickard.
Ja, inte mycket mer att tillägga än att igen tacka Malmö FF, spelare, ledare och legender för en fantastisk eftermiddag i Bradenton.
Nu vinner vi Allsvenskan 2013!!
