Camp Tropicana: Sista träningen – och så packar vi ihop
Fredagsförmiddagen innebar en sista lätt träning innan hemfärden påbörjades. Inte mycket att berätta om från den, så vi passar också på att försöka summera våra intryck.
”Strandträning”, kallade Rikard Norling det. Och ingen förtog sig idag – lite kvadraten, och många av spelarna passade på att ge överkroppen några sista strålar sol. Kenneth Folkesson packade ihop och tömde luften ur bollarna. Malmö FF befinner sig sannolikt på Orlandos flygplats när detta skrives. De flyger alltså hem under fredagsnatten.
Spelare och ledare verkar helt överens: även detta år har tiden i Bradenton varit lyckad.
Så vad kan man då säga inför säsongen 2013? Vad ska man våga tro? Kan detta unga lag, med en genomsnittsålder på obetydligt över 22 år, verkligen vara en utmanare till det allsvenska guldet?
Tja, vi är ju Malmö FF, så det vore opassande att tänka nåt annat.
Så låt oss lista ett antal positiva punkter; saker som inger hopp:
* Stämningen i truppen är tveklöst god. Det är mycket skratt, mycket uppmuntran, mycket positivt snack i luften.
* Det finns massor av talang i laget. Många riktigt bra bollspelare, och ett par talanger som ska bli spännande att följa. Nu fick vi aldrig se Petter Thelin i matchspel, men Fadi har onekligen något lovande över sig. Minst sagt.
* Matcherna har, allt sammantaget, sett ganska stabila ut. Vi har uppträtt organiserat. Låt vara att vi föll ihop slutkvarten mot NY Red Bulls. Då kroknade spelarna. Vi ska dock komma ihåg att varken Pontus eller Helander spelade i mittförsvaret.
* Det finns gott hopp om att ett antal spelare kan bli ännu bättre än ifjol. Fribergs pondus har jag redan tjatat om ett par gånger, Pontus ser allt majestätiskare ut, Jiloans fältherreblick skarpare, Simon Thern imponerade stort under första halvlek mot Red Bulls, Matias Concha får en försäsong i benen och ser definitivt ut att vara redo att axla den rutinerade pådrivarens mantel … för att nämna några.
* Konkurrensen är knivskarp på framförallt innermittfältet och i anfallet. Det är egentligen helt sjukt att en spelare som Ivo Pekalski inte kan – inte just nu, i alla fall – betecknas som helt ordinarie. Jag har ställt (den ganska dumma) frågan om konkurrens ett par gånger, och spelarna svarar då såklart att tuff konkurrens, det är så det ska vara. Jag vet inte om de egentligen hade tyckt att det vore bättre om alla de andra var kassa så att de själva var helt säkra på spel … men jag tror inte det. Även om deras svar är en klyscha, så tror jag att det i grund och botten är sant.
* Nyförvärven känns genomtänkta; bitar som passar bra ihop med det övriga pusslet. Per Ågren får ibland en del slängar på forum och i kommentarsfält, men själv är jag bestämt av den uppfattningen att han är rätt man på rätt plats. Det förs dialoger om kontraktsförlängningar. Att de diskussionerna sen inte är offentliga … ja, om vi supportrar inte ens förstår att de faktiskt måste hållas bakom stängda dörrar, då kanske vi egentligen har större problem här i livet. Och att spelare som sitter på utgående kontrakt ibland inte kommer att förlänga dem eftersom större ligor och mer pengar hägrar, ja, det är bara den verklighet Allsvenskan lever i. Skulle Malmö FF hindra, eller försvåra för, spelare att ge sig iväg utomlands skulle det bli oändligt mycket svårare att behålla attraktionskraften för potentiella nyförvärv. Att vi är ett bättre skyltfönster än mindre svenska klubbar är såklart en del av lockelsen i att komma hit. Att vårt klubb- och varumärke står för positivt spel - att vi är ett spelande lag - är en annan.
----
Aldrig får man, som bekant, vara riktigt glad. Det är såklart inte svårt att hitta orosmoln. Ett är det som vi förmodligen alltid kommer att leva under; nämligen att bli av med spelare under sommaren. Som vi alla vet är det sannolikt att både Jiloan och Pontus försvinner. De kommer att lämna hål efter sig. Förhoppningsvis kan de fyllas.
Ungdomen och oerfarenheten är också en risk - eller utmaning, om man vill hålla kvar vid ord med positiv värdeladdning - vilket Rikard Norling själv var inne på i den här intervjun häromdan.
Rikard Norling, ja. Att han har sitt eget uttryckssätt var ni några som noterade i kommentarsfältet under samma intervju. Må så vara, men att han har förmågan att få med sig folk har jag inga som helst tvivel om. Personligen är jag själaglad över att han är kvar.
Därmed börjar även Camp Tropicana packa ihop sina pinaler och tacka för sig. Vi ska väl orka med nåt sista blogginlägg också innan vi far hem.
Och så finns det en sista intervju att se fram emot. En kort pratstund med Simon Thern redovisas någon gång under lördagsförmiddagen.
