Celtic - Malmö FF 3-2: "Att inte våga ge upp"
En taskig inledning för Malmö FF såg länge ut att bli ett helvete. Men trots förlusten mot klassiska Celtic, är man ändå den stora vinnaren.
Många hade förväntat sig en jämn kamp i kvällens möte på Celtic Park. En del trodde nog också att lagen till stor del, skulle spela en försvarsinriktad fotboll, än offensiv, under den första halvleken. Så blev det inte. Utan istället tog hemmalaget stora kliv framåt och efter tio minuter stod det 2-0 på resultattavlan till Celtic.
Snopet? Ja. Främst hur Malmö FF valde att agera och uppträda i sitt försvarsspel. Det gav mig inga 2015-vibbar direkt. Istället fick jag kalla kårar och flashbacks från Zagreb 2011. Det kändes obekvämt och jobbigt.
Men någonstans klev ljuset fram och det Malmö FF jag ville uppleva, skymtades. Chanser skapades, viljan fanns och modet, att inte vara rädd för att göra bort sig, fanns där. Djurdjic, Rodic och Berget vågade gå framåt. Tinnerholm tog äntligen tjuren vid hornen, så som han alltid brukar göra och körde ”all in”.
Självförtroendet ökade mer och mer, vilket också påverkade Celtic som inte var lika heta längre, trots att de var nära att punktera matchen helt och hållet strax innan paus.
Och så kom den där vilan. En pausvila som både Åge Hareide och hans spelare behövde. Med all säkerhet kan jag skriva att norrmannen i halvtid sade till sina spelare att det skulle bli full fart framåt, och att hans lirare skulle göra jobbet för varandra samt våga vinna varje närkamp. Det skulle bli glödhett.
Redan vid avspark till den andra halvleken syntes den där glöden. En glöd som blivit än hetare, än den man lyckats trappa upp under de första 45. Pressen trycktes på, svetten rann och bollarna spelades rakt och fint. Det var som jag skrev – det var bara framåt som gällde.
Det visade också duon från Norge upp. I den 52:a matchminuten stormade Magnus Wolff Eikrem fram på högerkanten, på andra sidan fick han syn landsmannen Jo Inge Berget. Eikrem visade tydligt vad han ville göra – slå en crossboll. Skickligt, snyggt och enkelt hamnade den hos en frispelad Berget som efter en nedtagning, läckert kunde pricka in en reducering som satt i det bortre hörnet.
Vid målfirandet gick det att bevittna Bergets bestämda och koncentrerande blick samt Djurdjics ögon som bara lyste självförtroende. Det där målet var ett kvitto på att skåningarna aldrig gav upp, utan snarare stod ut och höll andan. Det var också en boost för att orka ta några kliv till.
Den där boosten försvann sedan när det var Celtics tur att kontrollera matchen. Jag vet inte om det berodde på skotsk skicklighet eller regnet som vällde in över Glasgow. Däremot vet jag, att Anton Tinnerholm stod för ett alldeles för enkelt misstag, vilket öppnade upp för Celtics Leigh Griffiths som förvaltade sin chans väl. Även om målet skulle kunna benämnas som ett självmål i sig, då Tinnerholm gjorde bort sig helt och bjöd Celtic-anfallaren på målet.
3-1 och matchen såg länge ut att vara avgjord. Men oj vad jag beundras över Malmö-spelarnas vilja och ”never-give-up”-mentalitet. Det brukar ju trots allt heta "vilja slår klass". När fjärdedomaren i den hederliga slutminuten visade upp en ”femma” på tavlan, kändes det betydelselöst och ointressant.
Men den där olusten förändrades snabbt i matchens sista spark. Då var det Berget igen som fick trycka dit den. Fult. Men så viktigt.
En 3-2-förlust, blev snarare som en vinst för ”Di blåe”. Och den store matchvinnaren heter inget mindre än Jo Inge Berget. Den förre Celtic-spelaren som fick sista ordet på sin gamla hemmaarena. Något som också blir otroligt viktigt för norrmannen att ha med sig till returmötetet på tisdag.
Till sist går det inte att ”glömma” bort all den energi som MFF får ta del av. Den skapas dels av kloka fotbollshjärnor men inte minst av supportrarna på läktaren. 1000 tillresta MFF:are gjorde allt för att bära sitt lag framåt. Det lyckades de med. De gjorde sitt jobb. Jag är säker på att de i skrivande stund stormar framåt, likt stormen, på Glasgows gator denna regniga onsdagskväll med ett smil på läpparna.
De är också vinnare. Precis som Jo Inge, hans lagkamrater, Åge Hareide samt alla andra runt föreningen. I kväll är det Malmö FF som är vinnaren. Hoppet lever än.
