En kväll i NY med Anton och Jo Inge
Min semester i New York sammanföll med New York Citys match mot Orlando. Med hjälp av Malmö FF:s goda namn fick jag ackreditering och kunde fota på Yankee Stadium.
Dagen hade varit nästan olidligt varm med 31 grader och väldigt hög luftfuktighet. Nu stod jag på perrongen, i det ännu varmare tunnelbanesystemet, vid 14:e gatan och väntade på tåget upp till Bronx och Yankee Stadium. Väl ombord på tunnelbanetåget väntade en tur norrut på nästan 40 minuter. Ju längre resan pågick desto mer folk blev det i vagnen. Jag var ute i god tid så att jag skulle kunna hinna ta in Yankee Stadium innan matchstart.
Det betydde att det inte var några fans iklädda NYCFC kläder på tåget. Nästan framme upptäckte jag att folk som såg ut som jag var en minoritet i vagnen. Minoriteten var så liten att den faktiskt bara bestod av mig.
Väl framme så kom man upp från stationen precis vid stadion. Jag promenerade direkt till pressingången. Där var kontrollen en betydligt hårdare än hemma. Fotoväskan röntgades och jag fick lämna ifrån mig mitt ID-kort för att få ut en orange fotoväst.
Jag blev guidad till en hiss och transporterad till pressläktaren. Det första man lade märke till var att den var placerad där för baseboll och inte fotboll. Gräsytan närmast läktaren stod oanvänd och det var 200 meter till det bortre målet.
Desto bättre var själva pressrummet och speciellt matsalen. I Allsvenskan gör sällan pressförtäringen en glad eller mätt. Här fanns det tio huvudrätter att välja mellan, lika många olika kakor, fyra tårtor, pajer och fri läsk. Själv valde jag Southern Fried Chicken med tillbehör och en Pecan pie.
Med timmen kvar till avspark letade jag mig ner mot innerplanen. Efter en lång promenad i Yankee Stadiums inre labyrinter så kom jag ut på innerplanen. Även om jag inte ser så mycket på baseboll kändes det stort och givetvis passade jag på att sitta i Yankees dugout.
Innan avspark var det på äkta amerikanskt vis en hel del olika cermonier. Dels var det Pride Day på stadion men man hade även poliser och brandmän i en fanvakt.
Jag hörde mig för hos mina fotografkollegor och fick det glädjande beskedet att både Anton och Jo Inge skulle spela från start. Tyvärr så hade Yotun, som spelar för Orlando, hunnit lämna för uppladdningen med det Peruanska VM-laget. Några minuter senare blev jag väldigt förbryllad när New Yorks startelva lästes upp. Ingen Tinnerholm i försvaret, ingen Tinnerholm på mittfältet, Berget som central anfallare. Men Tinnerholm skulle ju starta? Då, sist av alla, räknar man upp Anton, som högeranfallare i ett tremanna-anfall.
Det var cirka 20.000 åskådare på matchen. När matchen kom igång lät det som en mix av hockeyramsor och sydamrikanska trummor.Klacken var placerad bakom ena målet.
Berget fick några chanser i första halvlek men avsluten saknade lite precision. Anton kom inte riktigt in i spelet på den ovana positionen men spelade fram till New Yorks 1-0 mål och firade.
Jag märkte att det var lättare att fotografera när man bara följde två spelare istället för elva. Man kunde följa Berget när inlägget gick in mot mitten istället för att försöka hitta rätt bollmottagare.
I andra halvlek så flyttades Anton ner på backen och efter 20 minuter blev Berget utbytt. New York gjorde två mål till och vann ganska enkelt.
Efter matchen försökte jag få Jo Inges uppmärksamhet när han lämnade planen. Först efter några ord på svenska så reagerade han..Han sa att han var missnöjd med att det inte blivit något mål under matchen och att det inte lossnat med målskyttet under säsongen ( i de två senaste matcherna så har Jo Inge gjort tre mål och blivit Star of the Match i båda). Efter ett tag kom även Tinnerholm fram och stannade. Han skrattade gott åt att han fick spela anfallare i första halvleken och sa att Viera sett något i honom som inga andra tränare hade gjort innan. De hälsade till alla MFF:are därhemma och ställde upp på en bild innan de fortsatte till omklädningsrummet.
Nu var det bara för mig att åka tillbaka till The Village och fortsätta semestern. Denna gången i sällskap med en hel del fans. De var ganska ense om att Jo Inge behövdes med sin tyngd men borde göra lite fler mål och att Anton gjort mycket för inställningen i laget, som pådrivare och med sin vinnarmentalitet.
Efter en lång dag och ett trevligt återseende somnade jag snabbt i staden som aldrig sover.
Fler bilder från match och arena hittar ni HÄR