En rival i förfall?
För oss som växte upp som MFF-supporters under 80-talet kommer IFK Göteborg alltid att vara den enda rivalen, men är Blåvitt trots sin stolta historia på väg att falla samman?
Det var så självklart för mig och mina kompisar i slutet på sjuttiotalet att hålla på MFF. Efter en hegemoni som fick sin kulmen i Europacup-finalen 1979 var Malmö FF i särklass inom svensk fotboll och när vi småpågar skulle ut och spela på grusplanen hemmavid brukade vi rada upp oss på led innan vi joggade in på plan sjungandes "MFF i blått och vitt".
Men så inträffade 1982. Den unge Sven-Göran Erikssons pånyttfödda IFK Göteborg gjorde det osannolika och vann UEFA-Cupen. Och knappt hade en fantastiskt bra MFF under Roy Hodgson hunnit hämta andan innan Blåvitt gjorde om bravaden 1987! Dessutom lyckades Göteborgskamraterna vinna några SM-guld på vägen trots att man inte ens förtjänat dem med en serieseger, utan med hjälp av ett bisarrt slutspel och plötsligt hade en obehagligt stor mängd kompisar blivit "Änglar".
Trots MFF:s bragd att vinna allsvenska serien fem år i rad (1985-89) hamnade man i skymundan av ett IFK Göteborg som tycktes lyckas med allt.
1990-talet blev inte mycket muntrare för oss MFF:are. IFK Göteborg vann en drös nya SM-guld, nu på ett korrekt sätt och dessutom lyckades man generellt sett bra i Europacupens nya skepnad Champions League.
Pengarna rullade in och dessutom värvade man klokt under första halvan av 1990-talet. För MFF blev det endast ett par medaljplatser innan man med dunder och brak rasade ner i Superettan 1999.
Det var tungt, mycket tungt, att vara MFF:are.
Men ni kan storyn. Zlatan Ibrahimovic blev symbolen för en gammal mästarförening som växte åter ur sin egen aska likt en Fågel Fenix och 2004 var vi åter tillbaka som svenska mästare. Bortsett från en svår dipp under Sören Åkeby har vi därefter gjort det mesta rätt. Skapat vår egen arena, gjort goda affärer, stärkt ungdomsverksamheten och organisationen i stort, samt värvat klokt. Detta har i sin tur genererat en drös SM-guld och två avancemang till Champions Leagues gruppspel. Idag är Malmö FF Sveriges i särklass starkaste förening.
För IFK Göteborg är verkligheten en annan.
Redan i slutet av 90-talet började det se lite sämre ut. Man värvade hårt för sina CL-miljoner, men det slog inte särskilt väl ut.
Sedan lyckades man smutsa ner den tidigare så välrenommérade föreningen med Ijeh-affären. Ljusskygga individer som klubbdirektören Mats Persson och kassören Jan "Janne Plånbok" Nilsson satte inte bara Peter Ijehs och lagkamraten Stefan Selakovics rykte på spel utan även hela föreningens. Något började lukta rutten fisk.
Trots en kort uppryckning där man lyckades ta sitt 18:e SM-guld 2007 har det sakta fortsatt nedåt för IFK Göteborg. Man har under gamle guldtränaren Roger Gustavsson skapat en storskalig ungdomsakademi, men resultatet av talangutvecklingen är så här långt mager. Man har haft en tynande ekonomi under en lång tid och bara härom året tvingades man sälja klubbens älskade träningsanläggning Kamratgården.
I år har man legat långt från topplaceringarna hela säsongen, vilket till slut resulterade i att tränaren Jörgen Lennartsson fick lämna sin post. Det har varit ett missnöje med sportchef Mats Gren som har en kontraktshärva modell större att reda ut för att säsongen 2018 inte skall sluta i kaos. Det är inte utan att man kan dra vissa paralleller till HIF som efter guldet 2011 sakta men säkert kanade utför såväl sportsligt som ekonomiskt, vilket slutligen innebar degradering.
IFK Göteborg är inte där än, men det är inte utan att situationen är prekär för en förening som under många år var en föregångare i svensk fotboll.
För stunden finns dock en viss optimism då nye huvudtränaren och MFF-bekantingen Alf Westerberg med ärkeängeln Torbjörn Nilsson vid sin sida har stoppat det sportsliga blödningen. Frågan är om IFK:s illustra ledning med nämnde sportchef Gren och ordförande Frank Andersson tillsammans med supersponsorn Nisse Wiberg skall kunna vända den ekonomiska situationen?
För MFF får väl ärkerivalens problem vara ett varnande exempel. Di Blåe har en guldsits inom svensk fotboll, men förvaltar man den inte väl kan det gå fort utför.
På söndag har vi möjlighet att ge Blåvitt en vänskaplig knuff neråt och utöka vår sköna ledning i maratontabellen. Låt oss inte försitta den chansen!
